Helena Andersson, 22 från Mariestad - försvunnen sen 1992-06-14

Det kan vi ju inte veta. Häktningsförhandlingen prövade bara om bevisningen motiverade en häktning på sannolika skäl. Misstankegraden skäligen prövades således aldrig.

Jag är inte jurist men hade det förändrat något om det varit skäligen? Vi vet naturligtvis -tyvärr- inte vad beslutet baseras på. Hur stor är skillnaden i kraven på bevisning?

Det är högre krav för att häkta någon som är skäligen misstänkt, det ska då vara ”synnerligen viktigt i avvaktan på vidare utredning”

Alltså, det hade varit svårare att få honom häktad på den lägre misstankegraden

Håller ned - förskräckligt dåligt polisarbete. Nu säger han tex att han figurerat med i utredning med inte förhörts. OM han hade förhörts och kollats upp hade de hittat bilen en vit Opel Corsa 4-dörrars . Man ser tydligt att det är just en sån modell som beskrivits. 3 vittnen finns ju i tidigt skede. Killarna i bilen samt den person som såg den stående på cykelbanan. Vad är problemet med att inte göra rätt? Detta är en riktig Kling & Klang historia.

Jag är inte heller jurist. Och jag vet inte exakt vad som behövs i konkreta bevis för att nå upp till respektive misstankegrad.

Men jag finner det intressant att åklagaren vid anhållandet gjorde bedömningen att C.L skulle vara anhållen på skäligen misstanke. Samma dag som häktningsförhandlingen skulle hållas ändrade åklagaren misstankegraden till sannolika skäl.

Någonting måste alltså framkommit under dagarna som C.L satt anhållen som ansågs motivera en höjd misstankegrad.

Tingsrätten prövade sedan endast om C.L skulle bli häktad på sannolika skäl i och med att det var vad åklagaren angivit som misstankegrad. Det är möjligt att tingsrätten gjort en annan bedömning om de prövat om C.L skulle häktas på skäligen misstanke.

Detta skulle kunna vara vad som föranledde att åklagaren ändrade misstankegraden samma dag som häktningsförhandlingen. För att sänka kraven för att tingsrätten skulle acceptera en häktning.

Isåfall har detta gått helt fel till och åklagaren har svårt att förstå sin uppgift i det juridiska samspelet. Åklagaren ska inte bedöma misstankegrad utefter vad hon tror är mest gynnsamt för att tingsrätten ska bevilja en häktning av misstänkt. Detta ärende bör granskas av extern part.

Jo tack Bendi så långt är det inte svårt att förstå. Jag är mer intresserad av vad som kvalitativt är skillnaden. När är bevis nog tunga för att räknas. Säkert inte lätt att svara på den frågan. Bedömningarna är ju subjektiva och vi vet inte vad som framkommit.

Ja, det hade sannerligen varit intressant att vet varför häktningsoremisserna ändrades.

Om CL nu skulle vara oskyldig så är det åt helvete milt sagt att Åklagaren anhöll och försökte häkta honom.
Åklagaren borde ha säkra bevis på att MG är rätt innan hen försöker häkta personen i detta fallet och även i liknande fall då enormt lång tid gått sedan brott begåtts.
Förstå traumat som alla anhöriga runt brottsoffret får uppleva igen, först hopp sen förtvivlan återigen.

Om nu CL är oskyldig borde denna
Åklagare aldrig mer få utöva sitt yrke!

(Även att bara plocka in en fullständigt trasig och sjuk människa, vad händer med CL om han nu skulle vara oskyldig, han kommer för evigt förknippas med detta!)

är det någon här som vet vad det är som fångat polisens uppmärksamhet mot mannen? Det måste vara något av värde, något försvårande för mannen

Men alltså, häktningsskälen behöver inte nödvändigtvis ha med bevisningen i sig att göra, eller dess styrka.
Det handlar mer om risken för att den misstänkte avviker eller försvårar utredningen.

Vad som är sannolika skäl är rätt oklart, någonstans mellan ”högre sannolikhet att han gjort det än inte gjort det” och ”bortom rimligt tvivel”

Nej precis, jag har redan tagit upp det här. Självklart går det inte att jämföra personen ClLe och hur han var -92 med den person han har blivit och är nu, 30 år senare. Men det inser givetvis dom flesta.