Iron Maiden - officiell tråd

Om någon har missat så har skivan recenserats. Här kan man läsa beskrivning och åsikt om varje låt

https://loudwire.com/iron-maiden-senjutsu-track-by-track-guide-review/

I en intervju så säger Bruce att Senjutsu är magisk och speciell och han säger att när The time Machine spelas live så kan han se ett hav av fans hoppa.

Det kan bli en magisk upplevelse på sitt sätt också.
Är verkligen taggad som sagt på ett nytt album.

Vad kommer ni att köpa??

LP:n CD:n Eller den limiterade Boxen

Själv så blir det nog CD.
Vi får se

Du behöver inte beklaga dig. Vi hör alla saker på olika sätt. Jag kämpar ju med att förstå storheten i några utav de klassiska 80-talsskivorna och jag kommer absolut ingen vart det med det

Vilka skivor är det du kämpar med att förstå storheten i några utav de klassiska 80-talsskivorna??

blev positivt överraskad av Stratego så beställde direkt Dubbel-cd:n. Vinylen har jag ingen användning av, även om omslaget är coolt och lyxboxen såg cool ut men mest trams i.

Däremot kan det bli ett par schyssta t-shirtar om skivan är bra

Även undertecknad väntar med spänning på att få en ordentlig utläggning kring det hela (med förklaringar!)

Killers: Denna har jag svårt för. Finns inga direkta höjdpunkter förutom Wratchild, titelspåret och Drifter. Det finns en hel del filler som enligt mig inte var tillräckligt bra för att få plats på den MYCKET bättre debuten. Blir faktiskt smått uttråkad när jag lyssnar på Killers och det är inget gott tecken. För mig kändes det som att Steve Harris ville rensa arkivet innan han började om på en ny kula med The Number Of The Beast.

Och när man talar om trollen...

The Number Of The Beast: Två svaga spår i Invaders och Gangland och en klassiker som jag aldrig skulle lyssna på frivilligt utanför själva skivan i Run To The Hills. Har dock inga synpunkter på resten. Ogillar inte denna plattan men har ingen förståelse för dem som placerar den högst upp på albumlistorna.

Powerslave: De två första och de två sista låtarna är enorma. Allt däremellan är mediokert. Återigen... ogillar absolut inte Powerslave men förstår inte hur den kan rankas i toppen på listorna när det bara är halva skivan som förtjänar det epitetet.

Håller med om Killers. Även om jag tycker det är ett grymt album så känns det som de flesta låtar är fillers och har svårt att ibland särskilja vilka låtar som är vilka, inte så mycket som sticker ut

Vilken skiva har inte ett par svagare låtar? Dessutom tycker jag de två svagare låtarna på den plattan är väldigt mycket bättre än många andra "svagare" spår

Tycker också Powerslave är smått överskattad. Utan Rime så hade den inte varit topp 10.

De jämnaste skivorna är Iron Maiden, Number of the beast, Somewhere in time och Seventh son.
Sen har de andra en eller två klassiker som höjer skivan enormt

De nyare albumens svaghet är ju att låtarna är långa och repetitiva så man skippar gärna efter andra refrängen. Och långa akustiska intron som Harris har lovat mer av. Det är det som oroar mig lite med det nya albumet

4 låtar av Harris. Långa akustiska intron. En repetitiv (parchment), en väldigt mörk och dyster, en lite ballad-aktiv.

Book of souls hade ju ett åar tre stycken såna mörkare tråkiga spår, och en banal ballad-aktig låt om Robin Williams

Hoppas vi får mer metal, sen gör det inget om de expeminterar.

Positivt är att jag har hört att Hell on earth ska vara en av de bästa melodier Harris har skapat, att Death of the celts är en uppföljare till The Clansman (duh), Parchment ska vara mycket instrumentalt och ska likna en proggig Starblind i mitten.

Mycket blandade intryck

Orkade inte ens lyssna klart på nya singeln. Riktigt trött och tråkig var den, tyvärr. Writing on the Wall hade ju ändå sina stunder.

Lär dra genom hela nya plattan när den kommer men troligen kommer det vara samma grej som de kört med de senaste 15 åren. Lång akustiskt intro och sen Em-C-D i midtempo på repeat i 10 minuter. Några snygga melodier här och där men det märks att de är i pensionsåldern. Aja, 80-talsplattorna kommer ju alltid finnas kvar.

Enligt mig har Maiden 4-5 skivor som inte har några sänkare. Brave New World, Somewhere In Time, Seventh Son, Iron Maiden och kanske A Matter Of Life And Death.


Det är verkligen sjukt hur olika man kan tycka. För mig är det de långa längderna och akustiska introna som gör Maidens musik spännande. Jag behöver inte låtar på 4-5 minuter som går rakt på sak längre utan jag dras mer åt låtar som tänjer gå gränserna och som gör saker som sticker ut från normen. Jag lyssnar väldigt mycket på progressiv rock (Yes, tidiga Genesis, King Crimson) nu för tiden och det glädjer mig att Steve Harris äntligen har släppt ut sin inre proggare fullt ut. Den fanns ju alltid där under ytan men nu är den tydlig och där på heltid.

Visst kan det finnas repetition på sina håll men styrkan för mig har ofta varit att Maiden vetat vilka delar som förtjänar att upprepas. Bra exempel på det är refrängen i Blood Brothers och refrängen i If Eternity Should Fail. Jag har märkt att om de repeterar gör de oftast det 4 eller 8 gånger och för mig är det inte onödigt mycket. Det är tvärtom lagom och det jag vill ha.

Är väl också därför som jag är så förbannat taggad på Senjutsu. Om du ser 4 egna Harris-kompositioner med omfattande längd som en fara ser jag det snarare som ett gott tecken. Det får mig att känna att skivan är i trygga händer och har det som krävs för att verkligen sätta avtryck. Tycker nästan att Harris har skrivit för lite på egen hand på senare år. Har velat se en rejäl Harris-satsning länge nu och det gör mig glad att han äntligen verkar ha insett det också.