Hinduism kontra Asatro

Jag är inte så jätteinsatt varken i Hinduismen eller i Fornnordisk/fornGermansk Religon.
Men tycker mej se viss likhet mellan Hinduism och Forngermansk Religon , även med den förkristna tron i Grekland/Rom.
Har jag rätt eller fel?

Du menar att de är polyteistiska?

Jag är ingen skolad expert, däremot ganska intresserad. En major likhet mellan dessa (kanske de flesta eg) polyteistiska religioner e ju i vart fall detta med att varje gud/gudinna/entitet representerar en eller flera aspekter, attribut eller typ känslor. "Styrkans gud", Visdomens gud", "Fruktbarhetens gud" osv, och att man tillber/invokar en viss gud för att stärka sej själv inom just den aspekten.
Jag personligen kan på ett sätt tycka att detta är lite enklare än att be "Det allestädes närvarande osynliga", "Källan", "Gud" etc direkt om något.
Det ena behöver ju dock inte utesluta det andra

Edit: detta är ju egentligen ganska likt helgondyrkan, eller när gamla polska tanter ber till jungfru Maria - det är liksom ett konkretiserande, det gör det osynliga mer mänskligt och fysiskt och lättare att handskas med

Grekisk hedendom, nordisk hedendom och hinduismen härstammar från de indoeuropeiska folkvandringarna på stenåldern, från indoeuropéernas religion.

Språkliga likheter finns. Guden Tyr och Tiveden(=Tyrsskog) motsvaras av det latinska ordet för gudar, tiwas, och det hinduiska ordet devas.

Två intressanta projekt som sysslar med indo-europeisk komparativ mytologi är de här :

https://aryaakasha.com/

https://www.facebook.com/hammerandvajra/?ref=py_c

Det kan vara knepigt att förklara hinduismen eftersom den saknar en bestämd och definierad troslära. Den har inte heller en ledande organisation eller prästerlig hierarki. Hinduismen är ett annorlunda sätt att se på livet och är främmande för en västerlänning med sina värderingar.

Vi vill gärna se livet som en kronologisk följd med en följd av händelser i historien. En hindu ser livet som en kretslopp av återfödelser där människans historia saknar praktiskt taget betydelse.

Hinduismen sägs ha 350 miljoner gudar men ändå påstås det att hinduismen är icke polyteisk religion! En indisk författare (Parthasarthy) säger att hinduerna är inte polyteistiska utan det talas om bara en Gud. De otaliga gudarna och gudinnorna som hinduerna trots allt tillber representerar bara de olika krafterna och funktionerna som den enda härskande gudomen har i den synliga världen. Ungefär lika lätt att förklara som 3 enighetsdogmen i kristenheten. Logiken tenderar att komma till korta... "...ändå finns det inte 350 miljonen gudar utan bara en Gud". Tja, var har man hört någonting liknande?

Gått nästan ett år sedan senaste inlägget, så bumpar med en introduktion av den hinduiske religionsforskaren Curwen Rolinson :

"Arya Akasha is engaged at the cutting edge of research into the mythic heritage of the Indo-European Peoples. We bring to bear our expertise in a range of fields in order to help illuminate the radiantly glorious faiths of our ancestors. Our work includes in-depth looks at the Gods, rites, society and culture, languages and history of the Indo-Europeans.

We don’t just seek to analyze these individually on a culture by culture basis – but to also take a comparative approach, which shows how they all intersect, interconnect, and intertwine as part of a coherent view of the universe and our place within it.

Whether Vedic or Eddic (Hindu or Nordic / Germanic), Greek, Roman, Slavic, Celtic, Scythian, or other Indo-European cultures still more exotic – we examine and elucidate their beliefs; and how these all ultimately descend from the Proto-Indo-European people at the ancient, ancestral root of us all.

We are committed to making Indo-European mythology and religion both accessible and – above all – accurate even amidst the modern age."

https://aryaakasha.com/about/

Finns drösvis med artiklar på sajten.

Tack för tipset!
Du kanske gillar den här artikeln som jämför poser hos bronsålders statyer med yoga poser:
https://www.academia.edu/288218/YOGA_IN_THE_BRONZE_AGE_REFLECTIONS_ON_PICTORIAL_EV IDENCE_OF_THE_USE_OF_BODY_TECHNIQUES_TO_ATTAIN_ALT ERED_STATES_OF_CONSCIOUSNESS

Du kan även se Direkta likheter mellan de indiska, hinduiska, "processionerna" där de kånkar omkring på gudabilder i långa tåg - och vårt Lucia-tåg (den enda processionsen vi faktiskt har kvar, från att ha varit något av det mest centrala i den gamla bronsålderskulturen, upp till järnåldern).

Det är, intressant nog, även samma processionstradition i alla de medelhavsländer som skandinaver både erövrade och bosatte sig i, från folkvandringstiden upp till vikingatiden.
Dvs Portugal, Spanien, Sicilien, Italien, tex.

Det är inte helt ointressant, med tanke på de direkta likheterna mellan "här och där."
Och Indien är Långt borta.

Intressant koppling du gör mellan processioner av nordiska förkristna gudar, sydeuropeiska helgon processioner och indiska gudar som förs fram i procession.

I Gamla Uppsala har en processionsväg grävts ut, och en annan processionsväg finns på Rösaring i Upplands Bro.
I Norden finns beskrivet hur man även bar runt sina gudar runt åkrarna för att få bättre skörd, något som fortsatte under katolska tiden.

Jo, men det är ju en riktigt uråldrig förkristen kultpraktik, som bara blivit känd som kristna ceremonier pga att vi lever i den tiden nu.

Men de är, som sagt, äldre.

Och om vi bortser från det enda som överlevde - Luciatåget - så var hela det Nordiskt katolska religiösa året fullproppat med datum för processioner. Helger och aftnar alltså, och Gustav Vasa och hans reformatorer var ju väldans trötta på det, för att ingen gick till åkten och jobbade för att få in mer pengar till Kronans kassakista.
Så han drog mer eller mindre ett enda stort och tjockt - och långt - svart streck över alla årets datum i den religiösa kalendern.

Det blev såklart ett Herrans liv, därute på vischan bland alla bonnarna - så mycket t.o.m. att det snabbt drogs samman hotfulla bondeuppror (Dacke-upproret har man väl hört talas om ... ).
Det berodde på just detta, att reformationen förbjöd allt som "Gammalt och fornt" var ...
Och det gillade man inte, som sagt.

Pga Dacke, osv, så fick till slut ändå landsortsprästerna dispens, så att de skulle kunna fortsätta hålla i de "gamla och forna" processionerna och på så sätt garantera folkets fortsatta lycka och samhörighet med jorden, grödorna, makterna så att Status Quo inte riskerade rubbas.


Men det överlevde ändå inte. För den reformerta kristendomen såg inte mellan fingrarna någon längre tid när det kom till sådant som - med rätta faktiskt - uppfattades som avgudadyrkan.
Om det inte stod i Bibeln om "det," så var det av Djävulen.
Och hör sen ...



---

Apropå de gamla nordiska Processionsvägarna som man hittat spåren av - på fler och fler platser i detta avlånga land faktiskt - s¨var de ju intressanta på fler sätt än bara att man bar omkring på åbäken.
Själva processionsvägen var nämligen en plats med egen helighet, så att säga.
De var mer eller mindre fasta "strukturer" som kantades av höga stolpar.
På stolparna hade man hängt upp dödskallar, av häst verkar ha varit det vanligaste.
Hästen var ju ett heligt djur, som fortsatte vara tabubelagt ända in till vår tid faktiskt.
Iaf att ät den.

Vi åt den heliga hästen i norden, ja.
Islänningarna fick av kyrkan tillåtelse på 1000-talet att fortsätta häst om de kristnades, dokumenterat.

I Sverige har vi Gustavskorv (och hamburgerkött) som nyare minnen av tiden då vi åt häst, men idag tycker allt fler att häst är tabu (som du), så vår uråldriga hästätar-tradition är på väg att dö ut.

Du har rätt i att hästskallar hade en speciel roll. I hus från medeltiden hittar man ibland hästskallar placerade där eftersom folktron menade att det var bra mot åsknedslag och oknytt.