När detta skrivs, så blir det inlägg nr 41420 i tråden. Av alla dessa över 40 tusen inläggen, utgör förmodligen närmare 99% bara meningslöst tjafs, huvudsakligen genererat av troll som bara är här för att smutskasta oskyldiga människor.
Det tråkiga med det är att de intressanta och lite mer eftertänkansvärda diskussionerna uteblir eller drunknar.
Vad gäller det fåtal i tråden som har någon som helst form av juridiskt kunnande, eller mer för den delen, så är de alla, av ganska förklarliga skäl, rörande överens om det mesta, och inte minst vem som har det juridiska på sin sida. Därmed blir det inte heller så mycket diskussion kring de juridiska frågeställningarna.
Och som grädde på moset, eller snarare som lök på laxen, så har Esbjörn först försett sig med ett ombud som helt saknar såväl juridisk skolning som juridiska kunskaper i allmänhet och kunskaper inom såväl fastighetsjuridiken som avtalsrätten i synnerhet. Något som belysts här i tråden mååååånga gånger. Därefter har Esbjörn försett sig med ett mindre cirkus av clown-advokater, vilket ju förvisso var ett steg framåt. Bakåt hade nog inte varit möjligt att gå. Till och med om Esbjörn släppt peddot och försvarat sig själv, så hade det varit ett steg framåt. Men, i alla fall, problemet med denna lilla cirkus av clown-advokater är att inte heller de har vare sig fastighetsjuridik eller avtalsrätt som sina specialiteter. Istället har de sina specialiteter inriktade mot nöjesbranschen och immaterialrätt.
Resultatet blir inlagor till domstolen som på många sätt och vis är jämförbara med trollens agerande här i tråden, och en avsaknad av en rent juridiskt intressant "fajt". Istället får de av oss som faktiskt är intresserade av de juridiska frågeställningarna i ärendet nöja oss med glädjen i att få läsa de utomordentligt välskrivna inlagorna från Ebbas advokat, och roa oss med att skratta åt alla taffligheter i Esbjörns olika ombuds yttrande, för att inte tala om domstolens repliker i form av pekpinnar.
Det senaste i cirkusföreställningen från Esbjörns clowner handlar då om denna hävning som de påstår att Esbjörn gjort, och som de uttryckligen yrkat att Esbjörn gjort redan i samband med sitt första brev till Ebba per den 3e september 2020.
Nu är det ju så, att vi i Sverige har en del rättsprinciper. Sådant som inte är direkt uttryckt i lagtext, men som tolkats av domstolar och som i många fall blivit prejudicerande genom domar i HD. Särskilt inom avtalsrätten finns extremt mycket sådant. Inte minst eftersom det ofta är just avtal som blir föremål för tvister.
Det intressanta med Esbjörns så kallade "hävning" eller kanske man skall säga "hävningar", för hans clowner menar ju att han avgivit sin hävningsförklaring flera gånger. Det är att det finns många rättsprinciper som kommer i spel i samband med detta. Något som Esbjörns cirkus av clown-advokater förmodligen är helt ovetandes om, eftersom de helt tycks sakna kompetens inom avtalsrätten.
Jag ska försöka att gå igenom dessa olika principer en och en och i en pedagogisk ordning.
Den första handlar då om att en obefogad hävning i sig utgör ett avtalsbrott. Det vill säga, att den som avger en ogiltig hävningsförklaring, begår ett avtalsbrott.
Esbjörn hävdar nu, skriftligen i ett yttrande till domstolen, att han har avgivit en hävningsförklaring redan den 3e september 2020.
Men, det saknas grund för en hävning vid det datumet. Som jag redan påtalat, Esbjörn kan inte hänvisa till ett framtida av honom själv orsakat dröjsmål, som skäl för en hävningsförklaring som skett långt tidigare. Esbjörn har heller inte angivit någon grund för den hävning han hävdar att han gjorde den 3e september. Däremot anger han att han ångrar sig.
Så då åter till den första principen. Den som avger en ogiltig hävningsförklaring begår ett avtalsbrott.
Det är alltså så, att Esbjörn redan den 3e september begick sitt första avtalsbrott.
Detta för oss då vidare till nästa princip i avtalsrätten, den om detentionsrätt.
Trollen i tråden kan så klart allting om detentionsrätt, vänta bara ska ni få se

men för övriga som inte har koll på detta, så kan jag berätta att detentionsrätt är en parts rättighet att hålla inne med sin prestation, då motparten begått ett avtalsbrott. Vilket ju Esbjörn redan har gjort, enligt ovan.
Men det riktigt intressanta med detentionsrätten, är att den gäller lika även för prestationer som skall utföras samtidigt. Detta innebär att Ebba kan innehålla sin slutbetalning till dess att Esbjörn presterar enligt avtalet. Det hör till principen att den innehållande parten, Ebba i detta fallet, inte gör sig skyldig till avtalsbrott.
Faktum är, att detentionsrätten sträcker sig så långt, att den part som har starka skäl att befara att motparten inte kommer fullgöra sin prestation, har rätt att hålla inne sin prestation. Vad gäller den aktuella fastighetsaffären är det alltså så, enligt de rättsprinciper vi har i landet, att Ebba har inte mindre än tre var för sig giltiga grunder att innehålla slutbetalningen.
Nu kommer säkerligen något troll som inte ens kan stava till juridik att påstå att Esbjörn inte alls behöver fullgöra sin del av avtalet på tillträdesdagen, för att det inte uttryckligen står i avtalet. Men, det är så fint ordnat, att det inte behövs. Vad trollen i tråden inte vet, är att det finns rättsprinciper även för detta, så klart.
Och här kommer då inte bara en rättsprincip, utan faktiskt ett helt batteri, som allihop, var för sig, skjuter Esbjörn i sank med en imponerande precision.
Ekvivalensprincipen
Ekvivalensprincipen innebär att avtalsparternas prestationer ska vara balanserade.
Att kräva att Ebba skulle betala mer än 3.5 miljoner kronor, utan att samtidigt och fortfarande efter 11 månader inte ens fått ett erbjudande om att erhålla det enligt avtalet föreskrivna köpebrevet, är inte i balans mellan prestationerna i enlighet med Ekvivalensprincipen. Det förstår envar med vanligt sunt förnuft.
Venire contra factum proprium a.k.a. principen om rättsmissbruk,
Principen om rättsmissbruk innebär att en avtalspart inte ska dra fördel av sitt eget oredliga agerande.
Detta är den springande punkten i flera tidigare inlägg som gjorts i tråden. Nämligen att Esbjörn genom att begå avtalsbrott inte sedan kan hävda att Ebbas innehållande av slutbetalning som följd av hans avtalsbrott, i sig skulle utgöra ett avtalsbrott. Det är ett rättsmissbruk.
Lojalitetsprincipen
Avtalsparter ska agera ärligt och lojalt med beaktande av motpartens intressen i enlighet med god affärssed.
Att Esbjörn först begår ett, eller flera, avtalsbrott och sedan förväntar sig att Ebba skulle ha betalat 3.5 miljoner till honom utan att han fortfarande 11 månader senare inte ens givit henne ett erbjudande om att erhålla köpebrev, är var sig ärligt, lojalt eller i enlighet med god affärssed.
Tillitsprincipen
Tillitsprincipen innebär att en avtalspart får de rättigheter i förhållande till motparten som avtalsparten fäst tillit till.
I detta fallet är dessa principer ett exempel på att Ebba i samband med att hon genomför sin slutbetalnin, då också har rätt att förvänta sig att Esbjörn är på plats och samtidigt uppfyller sina åtaganden enligt avtalet. Detta är den tillit som förväntas mellan parterna genom att de har gjort upp om att så skall ske, efter att de gemensamt åkt till banken i just detta ärende, på tillträdesdagen.
Förklaringsprincipen
Denna princip innebär att en avtalsparts rättigheter och skyldigheter i förhållande till motparten ska bedömas med hänsyn till avtalspartens befogade uppfattning av motpartens uttalanden och beteenden. Vad som är befogat ska bedömas med hänsyn till vad avtalsparter i motsvarande situation vanligen önskar, vanligen uppfattar och vanligen har anledning att förvänta sig samt vilka krav man i allmänhet kan ställa på personers aktsamhet.
Kort och gott att Ebba inte bara kunde förvänta sig att Esbjörn skulle dyka upp till mötet på banken och där fullgöra sin del av avtalet, utan att hon har rätt att förvänta sig detta, och att Esbjörns underlåtenhet att göra så, utgör ett avtalsbrott.
Och så har vi då till sist den kanske mest kända av dessa rättsprinciper - den gemensamma partsavsikten
Ett avtals innehåll ska fastställas i enlighet med parternas gemensamma partsavsikt vid tiden för avtalets ingående. Detta gäller även om den gemensamma partsavsikten avviker från avtalets ordalydelse.
Observera att partsavsikten har företräde framför avtalets ordalydelse. Det är alltså parternas avsikter man i första hand har avtalat om, inte vad som råkar stå i avtalet, om det skulle skilja, eller för den delen vad som inte står i avtalet.
Låt mig då avsluta med att säga så här - Lycka till, Esbjörn, med att förmå en domstol att tro, att din avsikt med avtalet, då du undertecknade det, var att Ebba skulle betala dig 3 510 000kr den 16e september 2020, men att du då inte skulle vara på banken och att du då inte skulle medverka till upprättande av ett köpebrev.
Det här blev förmodligen ett ganska långt inlägg. Men, det ger, utöver det jag skrivit tidigare om juridiken kring Esbjörns påhitt om hävning, kanske en lite klarare och mer omfattande bild av den uppförsbacke som Cirkus Esbjörn & Clowner har skapat sig själva med sina galenskaper.
Jag har besparat er en faslig massa referenser i detta inlägg. För den som vill veta mer är det mycket enkelt att bara googla de principer jag omtalar ovan, så hittar ni massvis med information om just de saker jag nämner ovan, inklusive en hel del domar och prejudicerande fall.