Toxisk feminism

Jag bekänner mig till denna del av Feminismen. Min personliga tolkning utgår från skillnaderna som man ska bejaka och respektera. Det finns skillnader mellan män och kvinnor. Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Jag tror många män ser feminismen som sin huvudfiende. Jag förstår det när jag ser hur tokigt vissa som kallar sig feminister resonerar och beter sig. Är ännu inte så inläst om identitetspolitiken man börjat prata om, eller detta med woke är en del av den feministiska rörelsen?
Båda dessa eller om det är en och samma verkar helt tossiga i sitt sätt att resonera och komma med sina problemformuleringar.
Började leta lite och googla om toxisk feminitet och hittade artiklar och bloggar som från vad jag läst hittills är intressanta.

https://www.opulens.se/opinion/den-toxiska-femininiteten-ar-lika-giftig/
Kvinnor är inte ofelbara inte jag eller någon annan kvinna kan hävda att allt vi säger är rätt och att män ska hålla käften, och hålla sig på sin kant. Tyvärr har jag träffat på medsystrar som inte verkar ha denna insikt. Man klagar på män, man ser enbart deras fel och brister. Detta är ett exempel på toxisk feminitet.

https://gunnarthorell.blog/toxiska-man-toxiska-kvinnor/
Typiskt dogmatiskt beteende när man mer eller mindre anser sig vara ofelbar i sin ideologiska feministiska övertygelse. Detta sår bara misstro och avståndstagande. Jag kanske har fel men när feminismen blev alltmer politiserad, det var då det började spåra ur på allvar? Om jag har fel låt mig gärna få veta det då?

Denna del hoppas jag kunna gräva mer i i framtiden. Men samtidigt skrämmer den!. Möjligtvis att iden och den tydliga ofelbarheten som det visar har sitt ursprung här?

https://www.contra.nu/contra-articles/vad-ar-toxisk-feminism/
Är kulturmarxismen en del av den feministiska idelogin eller rörelsen? Ångrar nästan jag skriver denna tråden nu, Känner mig plötsligt så okunnig, och det är ingen rolig känsla. Men jag postar detta ändå och väntar på det värsta.

Jag är glad att du skrev den.
Det visar att du tänker, reflekterar och tar ställning.

Jag börjar med en enkel fråga:
Känner du att du måste hitta en form av feminist som du kan kalla dig, trots att hela rörelsen verkar så oerhört "gapig, dysfunktionell, hatisk och kulturmaxistisk"?
Eller hade du kunna nöja dig med "humanist", "ekvivalist" eller "jämställdist"?

Jag kallar mig inte antifeminist. Jag kallar mig icke feminist, som inte är samma sak.
Det är för att feminismen, enligt mig utgår ifrån att kvinnan är en lägre stående varelse och därför behöver alls hjälp att ta sig till männens nivå, vare sig det är sant eller inte.
Eller med andra ord, det ensidiga gynnandet av kvinnor, på bekostnad av männen.

Och ÄNDÅ kan ingen ännu svara på den enklaste av alla frågor man behöver ställa sig först.

Vad är målet? När är man klar? Vad är det för rättigheter män har som kvinnor saknar?

En feminist ställer en grupp mot en annan, den ena som offer, den andra som förövare och mäter på "lika utfall" och bortser från varje människas egna fria val att göra vad de vill i livet.

Vi betalar ju inte ens för vår skola.

Rörigt inlägg. Vad vill du med tråden egentligen?

Det fanns en tid när jag var yngre då jag såg feminism som något enbart gott. Själva tanken om jämställdhet fick mig att ställa in mig i ledet och anamma hela paketet. Det var ungefär då Gudrun Schyman gjorde sitt utsepl i Almedalen genom att bränna pengar. (om jag inte minns helt fel) som feminismen som jag förut okritiskt bekänt mig till började kännas alltmer olustig. Alltfler kvinnor började att bete sig, som man beskyllde männen för att göra. Samtidigt gick livet framåt vilket ofta krävde fokus på annat än feministisk ideologi. Något som jag även nämner i min öppningstråd är att saker började spåra ur när den blev alltmer politiserad. På senare tid har jag även börjat bli mer kritisk till själva begreppet feminism. Tanken var att en nystart från noll kanske skulle krävas. Därför startade jag tråden (FB) Feminismen 1.0 (eller varför inte försöka?)

Humanist har jag hört innan men inte så bekant med ekvivalist, definitivt inte med jämställdist får läsa in mig mer på dessa genom google och wikipedia.
In min förra tråd kom jag fram till att särartsfeminismen står närmast mina åsikter i den feministiska sfären. Ser inte det motsatta könet som en fiende utan som en vän och möjlig allierad.

Målet borde ju vara enkelt att ha största möjliga jämställdhet utan att förminska eller kräva orättmätig plats. Som kvinna är jag faktiskt starkt emot kvotering vilket kommer att få in kvinnor som inte är kompetenta. Eller ännu värre ointresserade till poster som bättre kvalificerade borde ha. Men men jag kräver även att män lyssnar med öppet sinne på kloka ideer och förslag från kvinnor utan förutfattade meningar. Ge och ta vi delar ju trots allt på denna planeten. Borde kunna göra det bästa av det liv vi alla lever.

För mig låter det som att du redan definierat dig som jämställdist, eller ekvivalist som är ett finare ord för strävan efter jämställdhet.

Det som skiljer dessa begrepp är ursprunget till orden.
Feminist kommer från femininum och -ism, dvs det ensidiga studerandet av kvinnofrågor. Det finns inte en rad om mäns problem i någon feminism.

Därmed exkluderar de alla andra grupper som kan tänkas finnas, som män, äldre, barn, andra etniciteter, sexualiteter, religioner, funktionsvarierade osv och det är därför de så oerhört hårt de senaste 30 åren försökt införa att de är en paraplyorganisation för hela den sk intersektionella stacken.

Där de försökt hitta och etablera alla som eventuellt kan ha och bära en offerroll, för just att "vara offret" är oerhört lukrativt och genererar massor av miljarder för dessa rörelser varje år.

Enbart genusutbildningar kostar skattebetalarna tiotals miljarder varje år och påtvingas snart sagt på alla läroverk och utbildningar.

Du kan t.ex. inte läsa till ett vårdyrke utan minst någon kurs i genusvetenskap. På ingenjörsutbildningarna på KTH vill man införa genusperspektiv på snart sagt alla vetenskapsområden tack vare den nuvarande rektorn.

Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn skrev nyligen en bok om denna tvångsindoktrinering i våra akademier som heter Genusdoktrinen.

Visselblåsare åker ut med huvudena före.
Ja, det kan fullt befogat jämföras med fascism, för metoderna är exakt desamma.

Och du, de sitter på varje position av makt redan i Sverige, så kvoteringar behövs snart inte längre.

Man... kvinna är klar så fort den friterade isen serveras.

Du har väl varit med om kvinnor i ditt eget liv. De blir aldrig klara, de hittar alltid nåt att gnälla och klaga på. Feminism är bara kvinna i kvadrat, ingen har nån aning om nånting, men alla vet med all säkerhet att män är lika med dåligt och att män måste fixa allt.

Såär det troligen.
En feminist ser bara samhället utifrån hur väl det behandlar sina kvinnor.

Övriga göre sig inga besvär.
Men de drömmer ändå inte om hanrejer utan belönar de mest framgångsrika skitstövlarna eller de värsta krimmosarna som finns.

Alltså kommer psykopaterna aldrig utrotas.

Jag strävar efter jämställdhet, inte för ett ny form av könsfascism. När jag sökte efter Jämställdist hittade jag bara en hänvisning till en bok i wikipedia
https://sv.wikipedia.org/wiki/Mansf%C3%B6rbjudet
Men från det jag sett mer och mer av så vill dessa kvinnor att det ska vara en kvinnlig könsmaktsordning, och det är ju inte vad jag vill ha. Byta ett förtryck mot ett annat.
När jag sökte på ekvivalist i wikipedia fick jag fram detta.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Egalitarism
Så enligt den citerade texten ska det alltså finnas flera olika typer av egalitarism. Suck jag anade att det skulle vara komplicerat men inte hur komplicerat.

OM en feminist anser att en dålig kvinnlig ledare eller chef är bättre än en dålig manlig chef, tycker jag hon har fel och kan ursäkta uttrycket DRA ÅT HELVETE!!! Det är inte jämställdhet för mig.
Känns tråkigt att många har dragits med i detta. Sedan när jag funderar på det, kanske jag kunde varit en av dom?

Fantastiskt att läsa detta. Vet du vad problemet är dock? Jo, det är att vi män, eller iallfall många av oss, tycker att allt ni säger är fel och att ni ska hålla käften och att ni ska hålla er på er kant. Svårare än så är det inte.

På ditt första stycke är ditt citat talande.
Feminister kritiserar dem som inte accepterar "könsmaktsordningen".
Könsmaktsordningen, är det vi brukar kalla patriarkat.
Jag anser inte att det finns.
Ingen har hittills kunna bevisa motsatsen. I alla fall inte om vi begränsar oss till Sverige och 2021.

Vare sig man vill ha en åt andra hållet eller anser att den finns idag, vilket ingen av dem kan visa, så är analysen fel.
Och därför är hela den vetenskapliga bas, på vilket teorierna vilar inte vetenskap utan en ideologi.

Beträffande andra finns det två delar. Jämställdhet och jämlikhet. Två olika ord, precis som strävan efter lika rättigheter och förutsättningar att forma sina egna liv, jämfört med lika utfall och resultat oavsett vad man gjort för det.

T.ex, brukar man nämna löneskillnader mellan könen och glömmer att nämna att det man räknar, är den totala mängden löner män och kvinnor får ut.
Utan att ta hänsyn till hur utbildad eller specialiserad du är, hur många timmar du jobbar, hur mycket övertid du gör, om du jobbar hel eller deltid, hur mycket ansvar du har, hur många år du har i yrket, hur tungt och farligt det är, hur obekvämt det är att t.ex. jobba utomhus hela året i ur och skur osv.

Och när Medlingsinstitutet i snart femton år gjort denna undersökning för Sverige till en kostnad av flera miljoner per år och med de "relativt få" "parametrar de infört" har de vid en "vägd" granskning upptäckt att skillnaderna nästintill helt försvinner.
Hade de haft med fler parametrar hade skillnaden varit helt förklarad, men vi får nog nöja oss med att det de finner ALDRIG lett till att de kunnat visa skillnader baserat på diskriminering baserat på kön.

Vad tycker du, ska vi ha lika möjligheter eller lika utfall?
Vilket är mer rättvist?
Den som pluggar hårt för att få ett avancerat yrke och sen jobbar hårt, ska hon tjäna mer än en som skiter i vilket, och ligger på sofflocket och röker på.
Ska de ha samma betalt?

Vi satt och garvade åt Per Ström och hans ”jämställdism” back in the days. 2021 not so much... vi är olika men vi måste kunna fungera tillsammans ändå. Vad olikheterna består i vill jag inte gå in på men jag fick mina första insikter när jag väntade barn och under småbarnsåren. Jag var kluven ang feminism. Jag gillade tanken med att vi är tomma ark som samhället fäster sina normer och ideal på, och anhängare av ”Man föds inte till kvinna, man blir det”. Den passade så bra in i min världsbild.
Samtidigt som det här rent fysiologiska var helt centralt i mitt liv som havande och sedan som mamma. Det kan ju inte ”inte spela någon roll”.
Och varför känner jag ingen tjej som lyckats inom STEM? Varför dras vi mer till språk, musik, psykologi? Är det BARA SAMHÄLLET?
Många funderingar... självklart är det ett samspel mellan arv och miljö. Men biologin har en avgörande roll.
Vi måste kunna leva i ett civiliserat modern samhälle, erkänna skillnaderna och kunna leva jämlikt ändå, det är vad jag hoppas på.

Jag hoppas vanliga kvinnor ser det komma, för de är de första att ta konsekvenserna för den utveckling som sker nu.
De svaga och skyddsvärda har inte råd att bli av med sina allierade män, men som feminister håller på med sina MeToo och "samtyckeslagar" där männen får bevisbördan om samtycket, får allt fler män att vända kvinnor ryggen.

Go MGTOW GO!

Kvinnor får väl ta avstånd från könsseparatisterna och tala om vad de själva vill, för när män väl gått, är de borta.
Kvar finns de nya importerna och deras kvinnorsyn är kanske inte på samma nivå som "svenssons".
Han må vara tråkig, men han har altid gjort sitt bästa för kvinnor.