Vad tycker ni om era föräldrar?

Ja alltså rent allmänt vad anser ni om dem? Mina kan jag ibland uppleva som att de är från en annan planet. Alltså typ pinsamma, pinne i röven, som asplöv etc. Jag undrar hur pass vanligt det är att man känner så. De är från en annan generation trots allt. Eller dimension ibland känns det som. Inte bara nu alltså vid vuxen ålder utan jag har nog alltid tyckt så till och från vid olika tillfällen.

Kan störa mig på dem men när allt kommer omkring så är de ju ändå ens föräldrar. De har hållt ihop länge för mig och min brors skull men skiljt sig temporärt också. Är det något ni stör er på hos era föräldrar? Eller är ni bästa polare jämt?

Mina föräldrar är dom bästa jag någonsin har haft!

Har inte så mycket för morsan, visst hon e min mamma och jag älskar henne men hon har alltid prioriterat knarket före oss, min farsa däremot är min stora idol, min bästa vän och har alltid varit.

Har blivit värre. Kan klassas som kuvat pk-folk.

Jag är lite äldre så bara en är kvar i livet.

Relationer och samlevnad: allmänt --> Barn och familj
/Moderator

Mamma har alltid jobbat hårt, så respektera henne. Men en jävla glädjedödare är hon, har många gånger behandlat mig som loser, o tror på all skit folk säger om mig.
Pappa är lugn o snäll nuförtiden. Ibland förr behandla han mig med som loser, lurade mig på pengar o var ilsken för ingenting. Men tycker bra om pappa idag.

Jag tycker inte om mina föräldrar:

De har och jobbar fortfarande på att se till att vi alla barn ska ha pissig självkänsla-Vi är oduglingar allihop, i olika grad. Pappa tycker att syrran är mest oduglig. Mamma tycker att jag är mest oduglig- eller, jag och brorsan är nog lika hemska

Jag är arg på båda två. Lite hatisk t.om.

Dom hade sina fel och brister som föräldrar men i dag förstår jag vad allting handlade om och har försonats med det. Oavsett vad är dom mina föräldrar och jag älskar dom (pappa är död) på mitt sätt och på avstånd.

Intressant med svar här. Mina är också PK människor så undviker därav att snacka politik så mkt.
Ingen däremot som känner igen sig i att båda föräldrarna påminner om Stig Helmers morsa? Eller att de ibland är så pinsamma att man undrar om de är aliens.
Kärleksfulla och snälla är de förvisso, och de har försökt hjälpa mig och min bror mycket genom livet. Kanske inte alltid på rätt sätt dock. Rätt mkt curlingföräldrar och särskilt min morsa.

Under uppväxten hade jag lite mer kontakt med min farsa och upplevde inte att jag fick så mkt intellektuella svar av morsan. Farsan är dock den jag bråkat mest med under uppväxten. Nu är vi sams men jag håller båda lite på avstånd. Vid ett tillfälle när jag var bortrest på konferens så passade de bägge på att möblera om min lägenhet. Bröt kontakten helt tillfälligt där.

Va FAN jag hade blivit vansinnig. Hur tänkte de där? Grr

Jag hade dubbelsäng och de monterade bort ena sängen eftersom de tänkte att det skulle se bättre ut och bli mer plats. Jo jag var rätt vansinnig.

Ja Vilken idioti, som ett slags omyndigförklarande "vi tänkte att du inte vet själv vad som är bäst för dig och därför beslutade vi att ändra om i ditt hem". Torterade du dem ordentligt sen hoppas jag