Under kalla krigets värnplikt fick vi soldater äta ur försvarets kokkärl, eller snuskburken som den också kallades. Snuskburkens lock kunde användas som tallrik när vi fick serverad mat av kokgruppen. Pytt i pannan åkte ner i locket och knäckebrödet, smöret och apelsinen placerades i snuskburkens nederdel, som hängde i en krok i bältet. När vi inte fick serverad mat användes spritbrännaren och vindskyddet för att värma upp en burk pytt i panna. Man fick vara på sin vakt så att inte maten blev vidbränd, men det lärde man sig snart. Om man hade slut på sprit gick det att använda snuskburken över öppen eld eller bränna kvistar direkt i vindskyddet. Åt gjorde man med försvarets bestick av rostfritt stål. Kniv gaffel och sked som kunde sättas ihop till en behändig enhet. Drack gjorde man ur den gröna kåsan av plast.
Så spolar vi fram filmen till idag, och vad finner vi då? Jo, nu har försvaret köpt in en gasbrännare, campingkastruller, vikmugg och spork! Man kallar detta för "soldatkök". En spritbrännare finns visserligen med, men på utlandsuppdragen används tydligen bara gas. Antagligen för att Kemetyls sortiment inte finns i Afghanistan och Mali. Och sedan denna spork och vikmugg! Oj, oj, oj! Sicken skit! Va? Sporken är av plast och antagligen trasig innan man hinner tillbaka från förrådet när utrustningen ska hämtas ut. Vikmuggen kan kanske rymma en deciliter, vilket är alldeles för lite när man får saftsoppa till nattamat. Man får springa som en galning för påfyllning. "Goa, snälla, rara. lilla korpral kokgruppschef. Kan jag få en slurk saftsoppa till? Jag är så trötter och frusen."
Frågan som alla försvarsintresserade ställer sig är naturligtvis om det nya soldatköket är bättre än den gamla snuskburken. Vad säger ni som testat båda systemen? Är det kanske bara en prestigesak det här med campingutrustning i stället för den hederliga snuskburken? När man ska äta tillsammans med trupper från Nederländerna på internationella övningar, som får frystorkat i värmepåse serverad på plasttallrik, kanske det upplevs som pinsamt att hala fram sin burk från andra världskriget och börja värma pytt i panna ur guldburk?
Frågan som alla krigshistoriker också ställer sig är vart alla snuskburkar tog vägen. Har man skänkt dem till Uzbekistans folkarmé eller har man smält ner dem för att smida plogbillar av dem?
Soldatkök: https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/222/6917
Så spolar vi fram filmen till idag, och vad finner vi då? Jo, nu har försvaret köpt in en gasbrännare, campingkastruller, vikmugg och spork! Man kallar detta för "soldatkök". En spritbrännare finns visserligen med, men på utlandsuppdragen används tydligen bara gas. Antagligen för att Kemetyls sortiment inte finns i Afghanistan och Mali. Och sedan denna spork och vikmugg! Oj, oj, oj! Sicken skit! Va? Sporken är av plast och antagligen trasig innan man hinner tillbaka från förrådet när utrustningen ska hämtas ut. Vikmuggen kan kanske rymma en deciliter, vilket är alldeles för lite när man får saftsoppa till nattamat. Man får springa som en galning för påfyllning. "Goa, snälla, rara. lilla korpral kokgruppschef. Kan jag få en slurk saftsoppa till? Jag är så trötter och frusen."
Frågan som alla försvarsintresserade ställer sig är naturligtvis om det nya soldatköket är bättre än den gamla snuskburken. Vad säger ni som testat båda systemen? Är det kanske bara en prestigesak det här med campingutrustning i stället för den hederliga snuskburken? När man ska äta tillsammans med trupper från Nederländerna på internationella övningar, som får frystorkat i värmepåse serverad på plasttallrik, kanske det upplevs som pinsamt att hala fram sin burk från andra världskriget och börja värma pytt i panna ur guldburk?
Frågan som alla krigshistoriker också ställer sig är vart alla snuskburkar tog vägen. Har man skänkt dem till Uzbekistans folkarmé eller har man smält ner dem för att smida plogbillar av dem?
Soldatkök: https://hemvarnet.se/om-organisationen/hemvarnsforbanden/nyheter/222/6917
