Även jag lever på eller strax under existensminimum. Inte på grund av att jag har fogden i arslet, utan på grund av att jag är... tja, jag gillar inte att jobba och anstränga mig.
Vad jag har som kanske inte är jättevanligt bland människor i den här ekonomiska sitsen är dels sinne för pengar och dels i stort sett obegränsat med tid. Det gör att jag lever OERHÖRT billigt på de så kallade tråkiga utgifterna, dvs mat/rengöringsmedel/tvättmedel osv. Jag är medlem överallt och har satt i system att utnyttja alla medlemserbjudanden, reavaror, kort datum, sekunda varor, storpack och tillfälliga partier. Jag har ju både tid och behöver motionen det ger att knalla eller cykla runt i hela stan för att skaffa hem vad jag behöver till absolut lägsta pris. Jag har även en lång mental lista på var saker är billigast om jag måste köpa varorna till normalpris. Tomatpuré och läsk köper jag på Lidl, kött och färs på Willys och kryddor hos min lokala invandrarlivs. Och så vidare. Detta har gjort att jag har haft möjlighet att lägga upp lager trots att jag lever på existensminimum. Jag har exempelvis i detta nu åtta halvkilospaket kaffe längst bak i skafferiet eftersom jag köper när det är billigt oavsett om jag behöver eller inte. Och behöver gör jag sällan, för jag dricker exempelvis kaffe en gång per dag så det går ju inte åt några större mängder. Men förr eller senare kommer det att drickas upp. Då betalar jag hellre 99 kr för fem paket under exempelvis midsommarveckan än 45 kr styck när det är dyr-pris.
All mat lagas från grunden, hemma. Kläder köps vid behov, inte för att modet skiftar. Skulle något gå sönder lite lagom så lagas det. Jag har ett par jeans och ett par chinos. Mer behöver jag inte. Sommartid använder jag enbart linnen, vintertid tshirt och huvtröja. Allting köps i neutrala naturfärger som aldrig blir omoderna. Då slipper man problemet med en rosa skjorta som var populär en enda sommar och nu hängt i garderoben sedan 2002.
De enda laster jag har är lite hobbyalkoholism ett par gånger i veckan. Alltid öl eller vin. Snus och cigaretter sysslar jag inte med. Sedan köper jag en del böcker, men det mesta är second hand. Majoriteten av all kultur jag konsumerar, typ datorspel, filmer, serier, laddas ner. Jag har noll moraliska dubier över det. Jag har ingen TV så Netflix behöver jag inte. Däremot har jag tillgång till ett abonnemang om jag vill logga in och titta via datorn. Det sker i stort sett aldrig. Däremot lyssnar jag mycket på poddar, där alla utom en är gratis. Andra hobbys är amatörodling av gröna växter och kryddväxter. Sånt är i stort sett gratis, sticklingar och kärnor ger stora krukor fyllda med kostnadsfria resultat som både kan användas i mat och som pryder hemmet.
Man behöver alltså inte må dåligt och lida bara för att man inte har obegränsat med pengar. Allt handlar om attityd, intresse och framförallt tid. Skulle jag knega 7-16 hade jag naturligtvis inte haft möjlighet att hålla på såhär. Och det är därför jag inte jobbar 7-16.
Citat:
Ursprungligen postat av
Niggward
Kul att du har funnit att det inte är så farligt att inte spendera massa pengar. Det viktigaste i livet är inte materiella saker. Det är enbart en livstil näringslivet pushar för att få mer konsumenter ger mer profits.
Precis. Man kan leva väldigt bekvämt på väldigt lite pengar. Detta vill givetvis inte näringslivet att vi ska inse för hur skulle det se ut om folk slutade överkonsumera? Då hade ju hela korthuset fallit. Massor av människor hade fått massor av mer tid över och då haft tid att fundera över sina livsval och vad som är rimligt i världen? Det går icke för sig. Därför ska vi uppmanas att snurra hamsterhjulet ännu fortare för varje år. Nya mobiltelefoner, TV-apparater, Thailandsresor, märkeskläder, restaurangbesök, statusprylar och skit. Hänger man inte med på köptåget är man en "förlorare". Blir man sjuk är det kört. Jobba jobba jobba och sedan en sväng till läkaren för lite lyckopiller eller "terapi" för att man inte bara ska ställa sig framför tåget. Och sedan mer jobb jobb jobb tills första infarkten kommer vid 55.
Det är fullkomligt vansinne och det värsta är att den som inte deltar i vansinnet är den som betraktas som udda. Det om något är den humoristiska silverkanten på spektaklet.