Citat:
Ursprungligen postat av
Silverfiskarna
Vad spelar skuldsanering för roll? I din situation är det existensminimum de närmsta 5åren oavsett.
Sen tror jag att du kommer ha en helt annan syn på din tillvaro inom några månader. Existensminimum lever ingen ”bekvämt” på.
Normalt sett hade detta vart de mest värdefulla åren avseende privat pensionssparande och sparande överhuvudtaget.
Bra att du vill göra rätt för dig, men dilla inte om att du lever bekvämt. Du har låg inkomst, garanterat fast i en hyresrätt. Förmodligen kommer du förbli singel eller börja knarka igen. Vill inte trycka ner dig, men det känns som att du måste vakna och bli vuxen när du påstår nåt så dumt som att du lever bekvämt med att arbeta heltid för existensminimum.
Vidare fattar jag inte varför detta är din första månad på existensminimum? Uppenbart har du haft löneutmätning i åtminstone några månader, hade du nån överkommens som sprack eller varför är det existensminimum just nu?
Ska ärligt säga att jag tror du är troll men om du inte är det så grattis! Spela roll om ekonomin så länge man trivs liksom.
Skuldsanering pågår ju i just 5 år. Och precis som jag skriver tror jag inte att jag blir beviljad det.
Varför jag lever på existensminimum just nu är för att det tar ett tag för inkassoärenden att trilla in hos kronofogden och sedan ska du skriva under delgivningskvittot du får hemskickat därefter dröjde det inte jättelänge innan löneutmätningen drog igång, men det är nog olika för alla.
Hur man tycker det är bekvämt eller inte är ju relativt. Du verkar vara en duktig "Svensson", med bra utbildning, en bostadsrätt och kanske till och med en flickvän.
Jag, och någon i min familj har aldrig ägt en bostad eller haft särskilt mycket någonsin. Ingen av oss skulle klassas som en "Svenssons"- ingen i min umgängeskrets heller. Jag har vänner som tjänar sina pengar vitt, och dem som tjänar dem svart. Så detta är inte så jobbigt för mig, men som jag tidigare skrev lever jag väldigt minimalistiskt, jag har inget behov av att äga en massa saker, vilket var det jag la mest pengar av.
Jag kan fortfarande göra det jag gjorde innan, förutom att köpa prylar då- vilket återigen inte är relevant. Resa kan jag inte heller göra och det är väl något jag saknar i så fall.
Jag är förövrigt inte singel, det enda tråkiga är väl att det absolut inte är läge att flytta ihop då jag tror kronis går på hans tillgångar med. Detta är heller inget jag döljer för mina närmsta, de har antingen vart i samma sits eller så försöker de bara peppa mig på vägen.
Drogfri har jag vart i fem år, och nej jag kommer inte börja knarka igen.
Det är så synd att såna människor som du tror du vet hur andra människor känner och tänker.
Anyways tack för din åsikt!