Hur klarar ni av att bo med insyn?

Flytta ut på landsbygden! Här är man fri från insyn, stadsbor och oväsen.

Jag letar nytt boende just nu och märker att väldigt många lägenheter har fullständig insyn från motsatt sida. Det allra värsta är när man mitt emot vardagsrummet eller köket har en högre byggnad vilket gör att människorna på andra sidan kan "se rätt ner" i soffan eller köksbordet.

På vår och sommar är det ofta inte så farligt eftersom glasfönster har en reflekterande yta och man ser därför inte rakt in i lägenheten, förutsatt att lamporna är släckta och man klarar sig med dagsljuset.

Under det mörka höst- och vinterhalvåret är det däremot mycket värre eftersom man måste ha lampor tända i hemmet. Det gör att den reflektiva egenskapen på fönstren inte längre fungerar utan man ser rakt in i lägenheten. Noll privatliv.

Att ha gardiner fördragna eller persiennerna stängda är ju deprimerande. Det finns ingen mer deprimerande syn än ett kök/vardagsrum upplyst av ett sunkigt 2700K-ljus med de vita persiennerna neddragna och stängda.

Men det kanske är så ni lever? Eller ni bryr er kanske inte om att folk kan se när ni kliar er i skrevet, passionerat kysser sambon eller tar hen på röven, glider omkring i underkläder etc etc.

Ni som lever med byggnader mitt emot samtliga eller nästan alla rum, vad tänker ni om det? Hur klarar ni er? Stänger ni persiennerna eller drar för gardinerna varje gång ni ska byta om, duscha, knulla eller onanera? Har ni kanske dem alltid stänga? Är ni alltid fullt påklädda när ni går omkring i lägenheten? Eller bryr ni er inte?

Förklara detta fenomenet för mig, snälla någon.

Tja, det ju inte alla som kan ta bolån i banken, men det kommer kanske som en nyhet för dig.

Frostat glas är en bra lösning på ett obehagligt problem.

Frostat glas är en bra lösning på ett obehagligt problem. I äldre lägenheter med kulturstatus tror jag det känns mer acceptabelt då man har en historiskt inbyggd estetik. Det svåra i vissa lägen är väll att kika ut och bli paranoid för att grannar misstolkar det som att man stirrar på deras balkong eller lägenhet. Men så får man ju vara tillfreds med att åtminstone ha någonstans att bo.

Jag letar nytt boende just nu och märker att väldigt många lägenheter har fullständig insyn från motsatt sida. Det allra värsta är när man mitt emot vardagsrummet eller köket har en högre byggnad vilket gör att människorna på andra sidan kan "se rätt ner" i soffan eller köksbordet.

På vår och sommar är det ofta inte så farligt eftersom glasfönster har en reflekterande yta och man ser därför inte rakt in i lägenheten, förutsatt att lamporna är släckta och man klarar sig med dagsljuset.

Under det mörka höst- och vinterhalvåret är det däremot mycket värre eftersom man måste ha lampor tända i hemmet. Det gör att den reflektiva egenskapen på fönstren inte längre fungerar utan man ser rakt in i lägenheten. Noll privatliv.

Att ha gardiner fördragna eller persiennerna stängda är ju deprimerande. Det finns ingen mer deprimerande syn än ett kök/vardagsrum upplyst av ett sunkigt 2700K-ljus med de vita persiennerna neddragna och stängda.

Men det kanske är så ni lever? Eller ni bryr er kanske inte om att folk kan se när ni kliar er i skrevet, passionerat kysser sambon eller tar hen på röven, glider omkring i underkläder etc etc.

Ni som lever med byggnader mitt emot samtliga eller nästan alla rum, vad tänker ni om det? Hur klarar ni er? Stänger ni persiennerna eller drar för gardinerna varje gång ni ska byta om, duscha, knulla eller onanera? Har ni kanske dem alltid stänga? Är ni alltid fullt påklädda när ni går omkring i lägenheten? Eller bryr ni er inte?

Förklara detta fenomenet för mig, snälla någon.

Nä, men ts verkar kunna leta lägenhet, och förundras antagligen över alla bostadsrättsinnehavare som kunnat välja vilken lägenhet de ska köpa, ändå valt att köpa "insynslägenheter".
De är ju tamejfan inte kloka vid nybyggen med jätteparti av fönster (för att det ska bli ljust och härligt?) men inte en tanke på att detta går i klinch med folks privatliv.

Hyresrätter kan de ju vara än nonchalanta med.

Passerar ett nytt boende här där lägenheterna som touchar marken på bottenplan blir som alla förbipasserandes egna sovrum och vardagsrum, då man typ kliver in i dem då man går förbi. Gissa om boende bygger höga murar framför sina fönster med insynsskydd.

Samma sak med de äckligt dyra radhusen som byggdes inte långt ifrån oss. Som öppna dockskåp, där precis hela väggarna mot gatan är fönsterparti.

Oh, så najs i början när man flyttar in.
Men sen ser man hur folk successivt skaffar, frostglas, jättedraperier, och stora insynsskydd.

Vi byggde bättre förr. Hellre små vanliga fönster och kanske lite mörkare, än jättefönster som man blir tvungen att skaffa jättepersienner till och leva bakom dessa hela dagarna.

Alltså jag måste säga, att jag skulle önska ett par extra fönster, och gärna så det kommer mycket ljus in. Arkitekt utbildningen skulle ju ha lärt de studerande hur man placerar husen i förhållande till varandra, placera rum i förhållande till solens gång över dagen. Borde också tänkas in träden som skydd från insyn. Mycket nytt byggeri är helt utan växer, bortsett från de tråkiga gräsmattan, som ska klippas en' gång i veckan, mycket oljud då det ofta är fler bostadsbolag, då kan gräsklipparen hörs flera gånger i veckan.