Hur klarar ni av att bo med insyn?

Du sa det själv, man ser bara in när det är mörkt ute och då ser du inte heller ut så det är inte ett dugg deprimerande att ha gardin eller persienn fördraget

Jag sitter här i mörkret, i köket just nu, och tittar ut. Det är mysigt att titta ut i mörkret. Man ser gatlyktans sken, hundägare som är ute en kvällspromis, glada ungdomsgäng som varit ute i sommarnatten. Ibland ser jag en stjärna. Ibland en måne.

Jag letar nytt boende just nu och märker att väldigt många lägenheter har fullständig insyn från motsatt sida. Det allra värsta är när man mitt emot vardagsrummet eller köket har en högre byggnad vilket gör att människorna på andra sidan kan "se rätt ner" i soffan eller köksbordet.

På vår och sommar är det ofta inte så farligt eftersom glasfönster har en reflekterande yta och man ser därför inte rakt in i lägenheten, förutsatt att lamporna är släckta och man klarar sig med dagsljuset.

Under det mörka höst- och vinterhalvåret är det däremot mycket värre eftersom man måste ha lampor tända i hemmet. Det gör att den reflektiva egenskapen på fönstren inte längre fungerar utan man ser rakt in i lägenheten. Noll privatliv.

Att ha gardiner fördragna eller persiennerna stängda är ju deprimerande. Det finns ingen mer deprimerande syn än ett kök/vardagsrum upplyst av ett sunkigt 2700K-ljus med de vita persiennerna neddragna och stängda.

Men det kanske är så ni lever? Eller ni bryr er kanske inte om att folk kan se när ni kliar er i skrevet, passionerat kysser sambon eller tar hen på röven, glider omkring i underkläder etc etc.

Ni som lever med byggnader mitt emot samtliga eller nästan alla rum, vad tänker ni om det? Hur klarar ni er? Stänger ni persiennerna eller drar för gardinerna varje gång ni ska byta om, duscha, knulla eller onanera? Har ni kanske dem alltid stänga? Är ni alltid fullt påklädda när ni går omkring i lägenheten? Eller bryr ni er inte?

Förklara detta fenomenet för mig, snälla någon.

När min granne lite på skoj sa att hon sett min dricka 3 öl på kvällen då började jag vinkla persiennerna så de en våning högre inte såg in. Nu har jag nästan alltid insynsskyddat då jag vill gå klädd hur jag vill dygnet runt. Jag är ju inte intresserad av grannarna heller , så det jämnar ut sig. Dagtid måste ju blommorna få ljus så lite måste jag tänka till. Men visst skulle det vara skönt att slippa tänka.

Har diagnoserad social ångest och blir förvånad av att så många verkar bry sig om sånt här. Har själv bott i lägenheter med insyn till grannar från alla håll. Efter 1 månad har jag inte längre brytt mig.

Precis som det skrivits tidigare i tråden så är vi inte så intressanta som man ofta tror.
Så länge ni inte står och runkar i fönstret så kommer ni bara försvinna i periferin på den som går förbi. Sluta bry er så mycket

Stalker. Vilken frisk människa håller koll på sådant?