Citat:
Ursprungligen postat av
Mainforcepatrol
Jo, Heweliuz ligger grunt och påverkas av ström och vågrörelser, men saken är den att fartyg är rostskyddade för att ha vattnet på utsidan, när de ligger helt under vatten kommer saltvattnet åt överallt.
Sedan påverkas också korrosionprocessen av vika olika metaller som är i kontakt med varandra i oika delar av fartyget.
Till exempel är höghållfast stål "ädlare" än metallen i skrovet, kopparen i generatorer och vissa rör är "ädlare" än skrovmetall, mässing i inredningen är även den "ädlare" så överallt i fartyget där olika metaller nu delar samma vattenfyllda utrymme pågår galvaniska processer där skrovet/strukturen agerar "offeranod"
Sedan ligger hewelius ändå "bättre" på botten än Estonia, hon ligger på sidan som trots allt är byggd för att klara krafter från vågor i sidan.
Estonia däremot ligger riktigt illa, alla "Kraftvektorer" som skrovet är byggt för att klara verkar nu åt motsatt håll, eller än värre, i sjuvning. Så jag misstänker som sagt, av min ringa erfarenhet, att hon kommer att kollapsa inom "några" år.
Kanske fortare ändå, om huvudmaskinerna "ger sig av". Då accelereras processen rejält när de faller igenom, och sliter sönder strukturen.
Givetvis finns även korrosionsskydd på insidan eftersom stål normalt rostar även i den miljö som även förekommer i normal luftfuktighet. Bildäcken bör ha ett hyffsat bra rostskydd medans uppvärmda utrymmen kan ha ett sämre, men dock ett rostskydd. Här kan det skilja mycket mellan två olika fartyg beroende på vem som utfört val av rostskyddssklass och de som har målat.
Jag håller med om att utsidan och särskilt ytor som ligger i nötning och vatten har ett betydligt bättre skydd och underhålls säkert oftare. Rostskyddet är delvis beroende på målningssystemets skikttjocklek men även på valt system. Vad gäller att det ligger metaller mot av olika material mot varandra så det blir potentialskillnad tar man givetvis hänsyn till redan i byggskedet, de galvaniska spänningsserierna är ju väl kända och förutsätter direktkontakt med varandra och därför brukar man isolera dessa ifrån varandra även i vanlig luftmiljö.
Alla vet att man inte tex drar i en rostfri skruv i ett stålskrov och exempelvis en generator har lindningar och dylikt på insidan av höljet, motordelar och annat är nog i huvudsak stål utan att det blir stå stor potentialskillnad mot skrovet om de hamnar där. Så här torde det röra sig om nedfallande föremål och de direkta kontaktytorna bör väl ändå vara relativt begränsade och mer lokala korrosionsskador där väl den potentialskillnaden uppstår.
Men visst det finns lite saker i maskinrummet, tex rör till centralsmörjningar, men det är inte alls säker att ett nedfallande rör för fullkontakt med plåtytan utan det är sannolikt att det hamnar lite snett. De som bygger fartyg bör vara väl medvetna om hur hur korrosionsproccerna fungerar avseende både offeranoder och påtryckt spänning.
Ligger skrovet i skjuving bör väl sprickor också riskera att bli diagonala, men den typen av sprickor diskuteras inte ens. Ligger båten med fel kraftvektorer så kan jag tänka mig att det förekommer svetsar som aldrig utsatts för oförstörande provning med risk för sprickanvisningar på de ytor som man kanske i byggskedet bortsåg ifrån, där dessa var utsatta för tryck och ej dragkrafter. Så sprickor i efterhand tror jag absolut är tänkbart.
En spricka kan ju ta tid innan den syns då stålet sannolikt har tillfredställande seghetsegenskaper i rådande temperatur. Så även i svetsar då man förutsätter att svetsplaner upprättats och arbetet utförts av kompetent personal.
För korrosion krävs ju syre och fartyget ligger väl på ett djup där det kan råda större brist på detta jämfört med det andra vraket.
Rev: Slutsatsen är att jämförelsen mellan de två olika fartygen alls inte behöver vara bra.