Citat:
Ursprungligen postat av
etan1112
Är du dum i huvet eller? Är det någon gren där svarta fullständigt dominierat så är det sprint.
Knappast särskillt mycket kulturella skillnader då friidrott är stort även bland vita.
Sen kan man ju diskutera hur mycket doping som negrerna användts sig av genom åren då väldigt många sprinters åkt dit för doping. Sen är det också ett fåttal länder som är i absoluta toppen. Usa, jamaica, och några till.
Tackar som frågar, hur mår du själv? Visst, svarta dominerar 100, 200 och 400 meter men det innebär inte att det alltid har varit eller måste vara så. Vet du vem Karsten Warholm är? Jävligt vit snubbe, åtminstone på min skärm. Vet du vem som hade världsrekordet på 200 meter i 17 år innan Michael Johnson slog det? Ledtråd: vit snubbe. Damerna räknas väl också? Inte ens på senare år har det varit samma dominans där som på herrsidan. Finns rätt många vita rekordinnehavare och OS- och VM-medaljörer genom historien, och inte bara dopade östtyskor (som besegrade ungefär lika dopade amerikanskor, jamaicanskor, nigerianskor m.fl.).
Så nog finns det en kulturell aspekt över det hela. Tradition, om man så vill. Det styr i hög grad vilka sporter och grenar man ägnar sig åt. Och så utbudet och valmöjligheterna. I Europa har vi ofta ett överflöd av valmöjligheter och talangerna sprids ut åt vitt skilda håll. I Kenya är det medel- och långdistanslöpning som gäller, på Jamaica satsar man på sprint. Ja, det har till viss del genetiska orsaker. Men hur många framgångsrika jamaicanska längdhoppare känner du till? Inte många, tror jag, trots att förutsättningarna finns med alla snabba sprintrar. Men traditionen saknas. Hur många svarta amerikaner spelar ishockey? Eller svarta svenskar, för den delen. Beror det på att de saknar förutsättningarna eller på att det inte finns en tradition, en kultur, bland dessa?
Det uppstår lätt ett deterministiskt tänkande att man måste se ut på ett visst sätt eller vara född i ett visst land eller världsdel för att kunna hävda sig. Hur många har t.ex. inte sagt (eller känt) att det inte är nån idé att satsa på långdistans längre som europé för att afrikanerna är så överlägsna? Men så kommer nån som Jakob Ingebrigtsen och vänder allt uppochner och visar att det visst är möjligt och att det inte sitter i hudfärgen. Paula Radcliffe, Grete Waitz, Ingrid Kristiansen? Historiens bästa maratonlöperskor, skulle många säga. Och jävligt vita.
Att det finns så många bra svarta löpare, både på kort och lång distans, innebär inte att det är omöjligt att hävda sig om man föds med en annan hudfärg, och det finns därför ingen anledning att vara mer misstänksam om en vit person gör ett bra resultat än om en svart gör det.