Feminismen vägrar acceptera psykisk ohälsa som grund till våldsbrott mot kvinnor

Det var det inte. Du känner inte att barn med till ensamstående far långt mer illa av det än barn med 2 biologiska föräldrar i hemmet. Verkligheten bryr sig inte, inte heller förändras den av det.

Det var därför jag länkade en studie , så vi inte behöver avsluta alla vettiga disskusiiner och leka ”tröstätachkladleken” .

Jo de utgör ju majoriteten av de ensamstånde i studien, det är ju relativt sätt ovanligt med änkor/änklingar och föräldrar som klippt alla band till sitt barn.



Eller en flicka

Emperin är glasklar, det är inte enstaka ”udda äpplen” som är rationaliseringen till 200-400% högre självmordsrisk, psykisk ohälsa, fysiska skador och missbruk/alkolism (bla, det finns ju andra studier av extrema avikelser hos ”1 biologiskförälder hushåll” ämnet.) i gruppen som helhet.

Det finns naturligtvis långt bättre underbygda förklaringar till varför det är så även fast mamma har en ny fantastisk bonuspappa och bio pappan är ”närvarande” , barn är ju inte golfbanor man bokar en runda på. Så det är enkelt att förstå varför de barnen inte heller placerar sig i den ”mindre farliga gruppen” av 2 bio föräldrar hemmen.

Barn ska heller inte behöva ta ett stort emotionellt ansvar för sina föräldrar, något som de tyvärr tvingas göra när föräldrarna är såpass emotionellt omogna.

Att du inte ser någon fara med det har tyvärr ingen effekt, det framgår ju även i studien.

Nä , de behöver inte bli det , det bara kraftigt ökar sannolikheten, vilket inte är så konstigt om man tänker efter lite, finns det ingen förälder tillgänglig vid fel tillfälle så blir det ju fel, sannolikheten att det ska hända, eller att ”fel förälder” landar uppgiften är ju högre om där bara fanns potentellt ”en” att tillgå, barak obamas pappa var ju rätt så frånvarande, jeff bezos likaså (teen mom dessutom), det förändrar dock inte emperin i stort.


Eller tvärtom, finns inga sigifikitiva skillnader (finns i andra avvsenden dock)


Du kan se i studien vad effekten är, det finns naturligtvis fler avvsenden än sannolikhet för att utveckla missbruk, psykisk ohälsa och själmorde.

Det är den springande punkten , att 40% av de ”fattiga” familjerna är 1 bio förälders hushåll har man korrigerat för , det är mao samma siffror där relativt de rika ensamstånde i danderyd)


Nu blir det ju givetvis fel iochmed att du utgår ifrån att man inte korrigerat för tex sociekonomisk status och inkomst. Det har man.



Ja, motsattsen till det är att separera, så inte konstigt att barn lider för att frammförallt kvinnor bryter upp deras tillvaro


Så ser det oftast ut, skadan och de förhöjda riskern består.


Ur barnets perspektiv och dess förutsättningar så är det bästa att ha 2 biologiska föräldrar i hemmet.

Om de är jämmstälda el ej har ingen bäring för barnet. Barn mår inte bra av femenism om nu femenism är en delförklaring till de ökade hushållen med ensamföräldrar.


Hmm bygger du det på att kvinnor ofta bryter upp pga av att de inte känner sig ”fria” och tycker att det är jobbigt att städa upp eftersigsjälva.

För sverige har ju endå de mest jämsstälda männen på planeten, men inte minst kvinnor som skiljer sig.

Ja, det är propaganda. "Mäns" våld mot kvinnor inkluderar kvinnors våld mot kvinnor, kvinnors våld mot barn och kvinnors våld mot män.

Tyvärr används ju denna propaganda för att separera extremt bra pappor från sina barn för att ge total makt åt usla mammor.

Utgångsläget är ju att pappan får skulden för det ev våld mamman utövat. Han är stämplad som ett hot mot barnen i utgångsläget och förblir det tills det är motbevisat.

Och så duger inte mamman till att sköta sina barn och det går åt skogen för dem. Och det skyller man då på män som grupp. Då ideologiskt sett alla män är onda (fast inte den enskilde mannen - att slå en kvinna är ok, det är de som inte slår kvinnan det är fel på - för de har snopp och är därmed patriarkatet som förtrycker).

Psykisk ohälsa kan därmed inte vara orsaken till våld, då det rör individen, psykisk ohälsa är en direkt orsak - inget som går att härleda till det strukturella patrialkala förtrycket.

Fast resonemanget är ju inte så konstigt, kvinnor (toxisk feminitet) utgår ju ifrån att de som individer alltid är oskyldiga. Det är alltid någon annans ansvar. Så det här är ju bara projiceringar av toxisk feminitet på män.

Jag skrev både pojke och flicka. Men pojkar har en högre benägenhet än flickor att vända sina problem utåt och vara destruktiva mot andra människor om pojken har farit illa som små. Medans flickor i högre utsträckning blir självdestruktiva om de farit illa som små. Dvs det är högre risk att en pojke som farit illa som liten begår våldsbrott som vuxen, än vad det är att en flicka som farit illa som liten begår våldsbrott som vuxen. Och en närvarande bra pappa samt en närvarande bra mamma är viktigt för små barn. Pappan är en viktig förebild för båda könen och på sätt och vis en viktig gestalt för dem i sin "frigörelse" från den "symbios" de känner med modern. Modern är bebisars första kärlek. Båda föräldrar fyller en oerhört viktig roll för barn. En trygg anknytning till båda sina föräldrar ger barn en väldigt bra start i livet. Visst kan en ensamstående förälder också leverera och ge sina barn en trygg anknytning och en väldigt bra start i livet, men två goda och bra och närvarande föräldrar är naturligtvis alltid mer och bättre än bara en god och bra och närvarande förälder. Och om den ena föräldern inte är så god och bra och inte närvarande, så är det väldigt viktigt att den andra föräldern är god och bra och närvarande. (Här menar jag både närvarande rent fysiskt och rent psykiskt/känslomässigt).

Räcker ju med att se på mig och mitt ex. Vi ger våra barn väldigt olika saker. Men allt detta är sådant som barn behöver. Vi är båda närvarande (både fysiskt och psykiskt) så gott som dagligen för våra barn. Vår separation ska ju inte drabba dem, är vår tanke. Men vi är inget par. Dvs. vi är singlar. Men ändå väldigt närvarande föräldrar för våra barn. Bor man nära varandra kan man lätt ge detta.

Jag känner en kvinna som separerade från sin man. Hon gjorde det för att hon hade som tre barn: de två biologiska barnen samt maken. Dvs. hon fick bära allt. Ta hand om allt i hushållet, ta hand om barnenen (visst tog han hand om vissa saker kring barnen och vissa saker i hushållet, sådant som han fann "lustfyllt" och "roligt"). Hon fick även planera allt själv. Maken gick efter lust och hade en massa kul hobbies och lämnade henne ensam med barn och hushåll. Efter deras separation behöver hon bara sköta sina biologiska barn och ta hand om ett mindre hushåll. Pappan har även fått steppa upp och har fått ta mer ansvar för det hushåll han nu själv får ansvara för. Han har även fått steppa upp som förälder. Om han varit en mer jämställd förälder/jämställd make, hade hon aldrig lämnat honom. Men hon kände sig mer som en hushållerska osv. i deras gemensamma hushåll än som en fru till honom. De båda förvärvsarbetade 100%.

Jag känner även en annan kvinna som efter ett långt förhållande med sin pojkvän valde att bryta upp av i princip samma orsak, de hade dock inte barn. Men det var hon som fick städa, planera osv. Vid varje tillsägelse så steppade han upp en vecka, sedan vara han tillbaka i samma spår igen. Hon bröt upp med honom och träffade en man som var betydligt mer jämställd. Hon har nu två barn och är gift med denna man sedan 15 år tillbaka.

Kvinnor behöver inte vara med en man som inte är bra för dem/inte bidrar. Kvinnor har egen försörjning och kan lämna om maken mer är en belastning för dem än en livspartner. Om en kvinna känner sig ensamstående i sin relation, varför ska hon då stanna i relationen och lida? Är det verkligen bra för barn att ha en pappa som inte tar sin del av ansvaret för barnen, utan som själv beter sig som en tonåring i huset och en mor som tar allt ansvar och som därmed blir bitter och trött? Är det verkligen bra för barnen att se dessa två bråka och för barnen att känna spänningar i familjen? Nej, det är inte bra för barn. Då är det viktigt att pappan steppar upp och börjar dela ansvaret jämställt med mamman. Bli mer en livskamrat för mamman. Gör han inte det, så är ju risken övervägande att hon lämnar maken. Och då bär han faktiskt ett ansvar för separationen (som drabbar barnen) även om det är kvinnan som tagit initiativet till separationen. Väl värt att tänka på.

Kvinnan/mamman kanske gör det som blir bäst för barnen utifrån situationen. Först försöker hon få det att funka med maken/pappan, då det naturligtvis är bäst för barnen. Men om det inte fungerar, om han inte steppar upp så kanske det blir en separation då hon ser att hon kommer bli en bättre mamma och han en bättre pappa för barnen, på skilda håll än tillsammans... Som sagt: väl värt att tänka på.
Kvinnan har redan blivit lämnad känslomässigt/praktiskt av sin make i ett ojämnställt förhållande. Att leva under samma tak är inte vad som gör ett par till ett par.

Det är även viktigt att fortsätta uppvakta varandra i en långvarig relation. Fortsätta visa kärlek, uppskattning och att man åtrår den andra. Så inte kärleken dör ut.

Jo men dina subjektiva känsloargument har ingen effekt på verkligheten, så vad har det att göra med frånskilda föräldras barn kraftiga ökade risker (200-400% är ju sant för både pojkar och flickor, även om det skiljer sig lite)


Ja, och det är kanske bra för dig och ditt x, men inte för era barn.

Känslomässigt omogna föräldrar hjälper inte sina barn genom att separera mer än mogna.


Korrekt, vad vuxna gör mot varandra är självalt, att inte blanda in barn i det tyder på en mycket sund kvinna i det här fallet, hon kunde ju enkelt skaffat barn med nr1 om hon önskat, eller bara tänkt påsigsjälv.


Kvinnan/mamman kanske gör det som blir bäst för barnen utifrån situationen. Först försöker hon få det att funka med maken/pappan, då det naturligtvis är bäst för barnen. Men om det inte fungerar, om han inte steppar upp så kanske det blir en separation då hon ser att hon kommer bli en bättre mamma och han en bättre pappa för barnen, på skilda håll än tillsammans... Som sagt: väl värt att tänka på.
Kvinnan har redan blivit lämnad känslomässigt/praktiskt av sin make i ett ojämnställt förhållande. Att leva under samma tak är inte vad som gör ett par till ett par.

Det är även viktigt att fortsätta uppvakta varandra i en långvarig relation. Fortsätta visa kärlek, uppskattning och att man åtrår den andra. Så inte kärleken dör ut.[/quote]

Vad känslomässigt omogna och egoistiska vuxna känner och intialar sig har ingen effekt på skadan de åsamkar sitt gemensamma barn, tyvärr.

Men du har fortfarande inte fattat ett dyft.

1. I hem där en partner har försvunnit är det rimligt att anta att det funnits problem från början även när de var två föräldrar i hemmet, och dessa problem hade mest troligt funnits även om de varit två föräldrar under hela barnets uppväxt

2. I hem där det ligger kriminalitet som grund, det vill säga föräldrar som lever av kriminalitet, produceras det barn som lever likadant, oavsett om det är två föräldrar eller en av dem sitter i fängelse

Slutsatsen blir att vi inte kan veta ifall det är just mamma-barn-kombinationen som är vad som skapar idioter till män som vuxna. Det kan alltså också vara så att dessa män hade blivit idioter oavsett om det funnits två föräldrar, eftersom pappan inte var reko från början.

Om du fortfarande inte förstår, får vi konstatera att din intellektuella nivå är långt under min, jag kan inte förklara det mer tydligt än såhär, och har inte heller något intresse av att lägga mer tid på det.

Att mamman är egoistisk (”känner” sig inte tillräklig fri) eller är lat (tycker inte hon ska lägga 20min extra på hemmet innan hon tar en extra tupplur/tvättar håret medans mannen jobbar 1h mer) (dvs majoritetsskälen till att kvinnor kvaddar sina barns förutsättnningar)

Betyder inte att det finns ”problem” som motiverar skadan vuxna åsamkar sina barn


Jag förstår att du inte förstår,

Ska se om du jag kan förklara,

Skillnaden i socioekonomisk status är kompenserat, avvikelsen kvarstår, tex

2bilogiska pundarföräldrar är bättre än 1 biologisk pundarförälder,

På samma sätt som 2akademiker som är snorika i danderyd är bättre än 1akademiker som är snorik.

Det är mao inte så att det är bättre för barnet bara för att du tycker att alla dessa ensamstånde mirsor är kriminella pundare och därför ser man 200-400% högre andel i bla självmord , missbruk och psykisk ohälsa hoss deras barn.


Mm , nu när du fått förklarat för dig att alla ensamstånde mammor i ghettot kontra danderyd har orsakat samm % diskrepens hos sina barn , så vet vi ju det studien empiriskt kan bevisa.


Att blöda ymmigt och trycka i sig liervis med glass är ett lika dåligt argument som att jag kan kissa stående utan att skapa ett hygeinisk oreda.

Om du vill förklara vad jag inte förstår så föreslår jag att du utgår ifrån något som inte enkommet kommer ur ditt inre, en seriös studie är iafall något som inte kan vila enkommet på vem utav oss som kan träffa en kotte på 1m med kiss och därmed har rätt….

Plus att hon jobbade heltid med hushållet. Hon hade alltså två heltidsjobb.
Tyvärr är det så samhället är uppbyggt idag. Men det håller inte i längden, det fattar man ju.

Flera faktorer ligger bakom idioti naturligtvis.
I vilket fall, tänk även på konsekvenserna av att i tidig ålder kasta in barn på dagis, när de behöver sin mamma som bäst. Industrialismen skapade välfärd, men även nya problem, för inget är gratis.