Ni som lade av med spriten, cold turkey, vad fick ni för biverkningar?

Nej, inget sånt som tur var. Märkligt med efter så mycket...



Det är det vi hoppas på, att han nu kommer må skit efter första fyllan och hålla det resonabelt. Jag menar, ett par glas prosecco är ju ok, men problemet är ju hans halv flaska konjak varje kväll.

Skakningar och svettningar

Hepp, fick honom at inse att 12 maj bara är 5 månader, inte 6 (från 12 dec), så han kör på till 12 juni. Trodde han skulle bli kinkig men han sa bara "ok, det är inga problem". Hans egna mål var alltså att se om han kunde sluta dricka 6 månader.

Förhoppningsvis ger ännu en månad tillräckligt med tid för att få honom att komma på att han mår så mycket bättre nu att det inte är värt det. Jag hoppas att han har repat sig efter gallstensoperationen och får lite tid på sig att må riktigt bra och känna sig pigg.

Har din far kommit på bättre tankar ännu? Det blir ju 6 månader på lördag.

Jag söp från morgon till kväll i ungefär 10,11 eller 12 dagar.
Två flaskor sprit och ett gäng starköl om dagen.
Jag försökte väl göra mig själv respektabel när jag skulle till Systembolaget vid 10-tiden varje morgon.

Detta var precis innan jag åkte till behandlingshem. Iallafall, den sista dagen har jag nyss kommit hem från bolaget och öppnat min första 7,2a när min behandlare på öppenvården ringer mig. Jag förklarare läget eftersom att han frågar hur läget ligger till.

Han uttrycker en oro för mig och för helgen som kommer. Det var en fredag, detta.
Han tycker jag ska upp på avgiftningsenheten på Ryhov.

Jag är less på allt. Alkoholen, mitt liv och precis allt annat i min dåvarande existens, så jag säger ja och vi åker upp till avvänjningsenheten. Behöver jag det? Nej, det tror jag inte, men jag skulle få åka till behandlingshem i början av nästa vecka så det blir bara några dagar på enheten. En paus, tänker jag. Jag var väldigt trött. Detta var slutet på ett 12-årigt blandmissbruk och jag hade åkt in och ut på avgiftning och psykiatrisk avdelning i ett år, och missbrukat grovt när jag inte var inlagd.

Iallafall. Jag checkar in på enheten. Allt är bra.

Men på det andra dygnet händer något. Jag börjar höra röster i ventilationssystemen. Det manifesteras vanföreställningar: jag tror på fullaste allvar att folk på enheten är ute efter att mörda mig.

Jag sitter i mitt rum och skriver ett testamenete, för jag är säker på att jag inte kommer att komma därifrån levande. Jag kommer att dö här.

Fullständig psykos, skulle jag kalla det. Min verklighet var inte verkligheten. Fick diazepam och sobril osv då min puls var farligt hög.

Allt detta efter bara runt 12 dagars supande, från morgon till kväll.


Det sägs ju att delirium tremens endast uppkommer efter flerårigt tungt supande. Jag vet inte om detta var dille, men det var det absolut otäckaste drogminne jag har. GLöm alla amafetaminpsykoser och allt annat. Jag var fullständigt livrädd där inne på enheten.

Så, det var vad som hände.

Helt normalt. Dricker du 24/7 non-stop flera flaskor sprit om dagen i 2 veckor får man i regel psykos. Hör ljud och röster i ventilationstrummor, ser hemska figurer när man blundar, tror folk vill döda en, att man är övervakad etc. Men klarade du dig från nervproblem? Många som inte kan gå efter två veckors rejs. Tar sig inte ur sängen.

Jag klarade mig utan nervproblem men psykosen tog mig ungefär ett halvår att släppa. Trodde fortfarande folk var ute efter mig lång tid därefter. Det var en otäck upplevelse.

Din historia är otäck och avskräckande. Jag funderar dock på det du säger här. Jag har alltså själv ingen aning om hur det fungerar men funderar på det. Du säger att det bara var runt 12 dagar supande. Men du säger ju också att du kommit från ett 12-årigt blandmissbruk.

Visst måste man väl dricka konstant för att bygga upp så att det blir Delirium Tremens, så att en periodare kanske hinner nollställa sig emellan om det är tillräckligt lång vit period emellan. Men kanske är det så att inte allt går förlorat heller så att säga. Var du helt ren i någon månad innan racet eller hur såg det ut?

Min alkiskompis som slutade dricka typ 7 måneder ramlade i tungt nu i 8 dagar, och vi håller på att fixa transport till hospitalet, så illa är det.

Totalt avskräckande. Trots det har jag ju fortsatt att dricka, men aldrig med den intensiteten. Drickandet efter det har inte varit från morgon till kväll utan under kvällstid och hela dagar ibland på vissa lördagar.


Innan det racet på alkohol hade jag under en period på ungefär ett år åkt in och ut på psykiatriska avdelningar samt avgiftningar. Avgiftningarna var väl mest att jag åkte upp på grund av att jag fick det rådet av läkare. Jag skäms lite ibland för det var kanske onödiga vistelser. Men det blev så.

Och självklart, innan detta sista året innan behandlingshemmet var mitt liv i konstant stress vilket det blev för mig när jag var beroende av yttre stimulans. Det blir ju ett väldigt påfrestande liv att leva, och det bröt ner mig allteftersom.

När jag inte låg inlagd någonstans söp jag eller missbrukade narkotika. Kombinationen av en alltmer sviktande psykisk hälsa och missbruket tillät aldrig min kropp eller psyke att vila sig. Konstant uppe i varv liksom. Kanske det hade någon inverkan på att jag reagerade så starkt som jag gjorde?

Jag vet inte förutom att det som hände hände.

Delirium eller ej är ganska oväsentligt. Kroppen reagerade på så vis att det räckte gott och väl.

Tjena, än så länge har han undvikit drickandet, han har jobbat mycket på huset för att få det färdigt till midsommar, så frågan är om det inte är då han kommer börja dricka igen.

vi får se...