Citat:
Ursprungligen postat av
TyrgilScramasax
Nooshi intitierade detta och backade inte för lite Frolic som Morgan slängde åt henne. Annie Löf höll hårt på vad som var överenskommet i JÖK:en.
Två kvinnor stod för första misstroendeförklaringen i Sverige någonsin.
Har det betydelse att det var just kvinnor som ordnade detta. Kompromiss, dvs behöva ge upp hjärtefrågor ibland för det stora hela. Ibland för att man tror sig vinna på det på lång sikt. Ibland för att man ser till större värden än sig själv och sitt parti för att undvika ekonomisk nedgång eller liknande. Det kostar för mycket i de stora sammanhangen.
Men det är svenskar som stått för kompromissandet. Som upphöjt det stora sammanhangen som viktigare än småsaker (relativt sett).
Nu är det svenskor som ordnat denna situation (den ena är inte svensk i egentlig mening, men det kan vi strunta i).
Alla män vet hur kompromisslösa kvinnor är i relationer. Hur de saknar blick för stora sammanhang.
Är det ett naturligt utfall av feminism och kvinnor på toppositioner?
Kompromisslöshet, småaktighet och trätgirighet?
SD lade misstroendeförklaringen. De har om jag inte missminner mig enbart män i partitoppen.
M med en manlig partiledare hängde på detta men har sedan bara varit väldigt tyst.
Kd hängde på och V hängde på fast V med annan grundanledning än de andra.
Följaktligen kan man se att den svenska oppositionen ,som det ju gnällts på, bara dög något till när de fick chansen att misstroendeförklara regeringen. Det vara bara V som hade en klar motsättning medan övriga partier mest missnöjesröstade bara för att de har dålig koll på läget och dålig koll på när utredningar kommer och jämt och ständigt kommer med sina brådis-förslag mitt under utredning utan att läsa densamma.
Detta handlar således inte om feminism utan om ideologi.
De konservativa partierna körde missnöjeslinjen.
V körde den ideologiska motsättningen.