Hade jag kunnat ragga upp en studenttjej som låste blicken med mig i en restaurang?

Har du förberett några fraser att ha till hands för att du inte ska låta det slippa mellan fingrarna igen då?

Vad sval ni är om handen? Ni har inte feber. Till exempel.

Hon var väl hög som ett hus på "spice" och visste knappt var som var upp eller ner. det är rätt vanligt bland ungdomar idag har jag hört.

Nästa gång blir lätt! "det är ju du som jag gick på!". Sen är hon min...

Grejen är att när man får en sådan blick som hon gav, så vill man inte öppna munnen. Hon kan endast bli besviken...

Sen ska en halvt deprimerad hjärnan ta in faktumet att en heting låser blick med en.

När man är deprimerad så minns man endast negativa episoder. Jag sade en gång till en polare att jag nog inte får ragg på en bar. Han bönade och bad mig om att vadslå med honom

Eftersom han var ett kräk och sade det så avstod jag..

Du verkar ha satt ett högt mål vad gäller kvinnor. Vad beror det på? Det låter nästan som om du lägger upp allt för att missa målet.

Empiri. Sen är jag bara beskaffad på det sättet. Om du ska ha en bil som du vet ställer till med en massa bry, får den banne mig vara snygg åtminstone!

Men skillnaden på en bil och en kvinna är i regel den att kvinnor gärna vill prata. Du kan ju inte få ur dig ett ord, vad det verkar. Så har du förberett något att säga?

Nästa gång blir lätt! "det är ju du som jag gick på!". Sen är hon min...
.

Är det hack i motorn? Jag har redan svarat på vad jag ska säga. Du hade inte varit lika kaxig som du framstår här om du hade gått på henne... Jag blev tagen.

Har du en lättare utvecklingsstörning? Inget fel i det, men om det är så kanske du endast dagdrömmer, för några seriösa planer att träffa någon kvinna kan man inte ana i den här diskussionen.

Skam den som ger sig. Vi är vanligen inte själva synska men vi anar beklagligt ännu en korgning i TS' nära framtid.

Hästleendet, var välfunnet. Kudos.

Klockan är runt 16. Platsen är en restaurangkällare.

Jag står med ryggen vänd. Hon är placerad lite längre in bredvid trapporna. Jag hör ingenting, ser ingenting, känner ingenting.

Jag säger till min följeslagare: "Äh, nu drar jag".

Boom! Står hon där. Mitt i vägen. Denna gudomliga skapelse. Hästleendet framme.
19-årig oskyldighet. Hon står kvar på sin punkt. Säger ingenting. Gör ingenting. Bara tittar.

Hon blickar rakt in i min själ, med ett leende som hade kunnat stoppa världskrig. Livet passerar förbi mig. Ingen gör någonting.

Jag väjer slutligen undan, trots att jag känner något. Jag vill säga något men gör det inte.

Var det en slump? Har hon sett mig? Hur jävla snygg får man vara? Händelsen bearbetas.

Hade jag halva inne Flashback? Hade jag kunnat säga något?

Omöjligt att veta när man inte var där, och svårt även om man varit det. Bara hälsa nästa gång något liknande händer.