Citat:
Ursprungligen postat av
svensk0kina
Miljoner och miljoner Kineser studerar och arbetar utomlands. Knappast ett stangt land. Nordkorea ar mycket annorlunda.
De var fackforeningarna i USA som drev igenom China exclusion act i slutet av 1800 talet som varade fram till Kina och USA blev allierade i 2VK.
Jo Kina är till viss del ett stängt land, ändå. Även om det är många som studerar utomlands, så har Kina ett ess i rockärmen, de kan nämligen hota med att dra in passet för studenten.
Om de vill att studenten ska komma hem till Kina på stört.
Dvs samma metodik som tex SaudiArabien kör med.
Det kan vara så att Kina vill ha sin student tillbaka för att det finns någon särsklid uppgift de behövs till.
Eller om de har blivit "politiskt obekväma".
Särskilt Hong-Kong-kineser har råkat ut för sådant jo.
Sovjetunionen körde samma stil, det fanns en hel del sovjetiska studenter utomlands, men de kunde alltså kallas hem tillbaks till Östeuropa.
Citat:
Ursprungligen postat av
Mentat57
Naturligtvis var nationalsocialisterna ett nationellt, socialistiskt parti. Det framgår mycket klart och tydligt av deras partiprogram. Däremot har nazismen länge symboliserat ondskan, som ingen vill bli förknippad med. Alltså har alla, inklusive vänstern, velat distansera sig från den. Journalistkåren är kraftigt vänsterlutande och har inget problem med att utmåla nazismen som höger. Det förklarar möjligen också varför kommunismen inte har fått motsvarande behandling, trots det elände som inte längre gick att dölja när muren föll.
Namnet betyder inte så mycket som partiprogrammet. DDR kallade sig ju t.ex. demokrater.
Jo, så var det ju, NSDAP hade ju en vänsterlutning från början, för man behövde arbetarrösterna, och tex då även böndernas röster. Och var en reaktion mot kommunismen. Tex så ville man i Tyskland inte ha någon upprepning av depressionen på 1930-talet. Därför införde Adolf Hitler en hel del begränsningar i aktiehandeln, så att risken för en börskrasch skulle bli mindre. Hitler & Co klagade på rovkapitalisterna, och som lämplig måltavla såg de judarna som typiska rovkapitalister. Därav judehatet.
I verkligheten var väl inte judarna särskilt rika jämfört med industrimagnaterna i Tyskland, tex familjen Krupp mfl. Judehatet var i stort sett helt omotiverat.
DDR kan i och för sig kallas demokratiskt inom sitt eget parti, men tex alla fackföreningar var tex anslutna till Partiet. Och i stort sett all privat näringsverksamhet var förbjuden. Det fanns dock privatister ändå, tex frisörer och liknande. DDR vill bevara ett politiskt
"Status Quo" efter WW2, därför dränkte man hela samhället i en mycket tungrodd byråkrati. Vilket bromsade alla förändringar.
Trots att byråkratin var tungrodd så gjorde den tyska effektiviteten det att DDR ändå lyckades rätt bra trots de dåliga förutsättningarna. Tex så blev skördarna ibland riktigt bra på kolchoserna.
Men vissa år gick det åt helvete ändå, man hade inte traktorer och arbetskraft nog att ta hand om skördarna, utan de ruttnade ute på fälten.
Särskilt i Stalins Sovjetunionen gick det så bland annat på grund av Stalins stora folkomflyttningar som genomfördes utan vettig motivering. Och som skapade mycket kaos, massvält, uppror och irritation etc.