Citat:
Det är fullt rimligt att efterfråga signalement. Men som du nog vet har svensk polis (och mainstream-media) under de senaste 10 - 15 åren nästan helt slutat gå ut med signalement på misstänkta brottslingar. I de ytterst få fall där signalement offentliggörs sker det i allmänhet långt efter att brottet begåtts, och då är det i flertalet fall fråga om desperata sista försök att få in tips från allmänheten efter att utredningar kört fast (se t.ex. många av de fall som tas upp i TV3:s "Efterlyst").
Polisens ovilja att gå ut med signalement brukar förklaras med att "man inte vill riskera att påverka eventuella vittnen". Personer med invandringskritiska åsikter brukar dock hävda att förklaringen är politisk korrekthet. De menar att vissa invandrargruppers överrepresentation i brottslighet skulle bli uppenbar för en bred allmänhet om polisen regelmässigt gick ut med signalement på misstänkta brottslingar, eftersom flertalet signalement då skulle innehålla beskrivningar som "Mellanöstern-utseende", "mörkhyad" eller "talade svenska med brytning".
Man kan förstås diskutera vilken förklaring som är den rätta. Själv nöjer jag mig med att ställa följande två frågor:
1. Om det är så viktigt att inte riskera att påverka vittnen, hur kommer det sig då att polis i våra närmaste grannländer (t.ex. Danmark) i stort sett alltid går ut med detaljerade signalement på misstänkta/efterlysta brottslingar så snart ett brott anmälts?
2. Hur stor är andelen uppklarade brott (i förhållande till antalet anmälda brott) där gärningsmannen till en början varit okänd (t.ex. överfallsvåldtäkter eller personrån) i Sverige jämfört med t.ex. Danmark? En sådan jämförelse kan ge en fingervisning om huruvida det är effektivt att gå ut med signalement eller ej.
Polisens ovilja att gå ut med signalement brukar förklaras med att "man inte vill riskera att påverka eventuella vittnen". Personer med invandringskritiska åsikter brukar dock hävda att förklaringen är politisk korrekthet. De menar att vissa invandrargruppers överrepresentation i brottslighet skulle bli uppenbar för en bred allmänhet om polisen regelmässigt gick ut med signalement på misstänkta brottslingar, eftersom flertalet signalement då skulle innehålla beskrivningar som "Mellanöstern-utseende", "mörkhyad" eller "talade svenska med brytning".
Man kan förstås diskutera vilken förklaring som är den rätta. Själv nöjer jag mig med att ställa följande två frågor:
1. Om det är så viktigt att inte riskera att påverka vittnen, hur kommer det sig då att polis i våra närmaste grannländer (t.ex. Danmark) i stort sett alltid går ut med detaljerade signalement på misstänkta/efterlysta brottslingar så snart ett brott anmälts?
2. Hur stor är andelen uppklarade brott (i förhållande till antalet anmälda brott) där gärningsmannen till en början varit okänd (t.ex. överfallsvåldtäkter eller personrån) i Sverige jämfört med t.ex. Danmark? En sådan jämförelse kan ge en fingervisning om huruvida det är effektivt att gå ut med signalement eller ej.
Jag har faktiskt inga svar på dina frågor och jag vet heller inte om man i Danmark alltid går ut med signalement, men snarare än att den ena eller andra förklaringen ska vara hundraprocentig finns det väl även en möjlighet att båda förklaringarna är giltiga till en viss del?
Jag kan tänka mig att man åtminstone i vissa fall vill få in så mycket information som möjligt utan att "styra" vittnen i den ena eller andra riktningen, men jag kan även tänka mig att man inte vill peka ut vissa grupper.
