Var eller vart

Inte så grova fel men vissa fall där åtminstone en normbegåvad tysk borde veta bättre. Just nu kommer jag inte på något exempel. Får fundera lite eller kolla på forumet. Jag skriver helst inte där längre, eftersom det inte är någon saklig debatt.

Den som vill kan ju roa sig med att läsa Svenska Akademins Ordbok, som rapporterar att "i synnerhet i vissa trakter" kan vart användas om befintlighet, med belägg från 1563 till 1990.

Själv är jag från Roslagen, och reagerar inte över att folk säger Vart är du?
Men numera bor jag i Småland, och här fungerar det inte lika bra.

Nej, vi smålänningar blir förgrymmade när vi hör sånt oprat.
Jag vet en kvinna som flyttade från Småland till Uppsverige och plötsligt har börjat säga ”vart” där det rätteligen borde vara ”var”.

Engelskan är ju ett enklare språk; där används ju till och med samma ord som både substantiv och verb. Samma förenkling finns för övrigt i exempelvis italienska och franskan (dove/dove resp. où/où). Men låt oss inte bekymra oss över hur andra språk beter sig utan i stället värna om vårt modersmåls konsistens. Ingen annan än vi själva lär göra det.

Fast det var ju du som började jämföra med ett främmande språk (tyska), inte jag.

Det fetmarkerade stämmer på Mälardalen och i norr har i alla tider vars varit ett dialektalt enhetsord för var/vart. Vad som hänt under de senaste 10 åren är att det blivit en mycket större utbredning att använda vart. Lite grann på samma sätt som när små skräpord (likt typ eller sjukt) sprider sig som ett virus.

Det tror jag mer handlar om att Mälardalsdialekterna satt normen för hur riksspråket ska se ut, och riksspråket breder ut sig för varje generation.

Jag vet inte om det är någon dialektal eller regional grej men även imperfektformen av verbet "vara", dvs. "var", ofta blir "vart" i tal.
Jag vart där igår.

Och ibland blir någon typ av "varte".
Det varte fel.

Och även supinumformen av "vara", dvs. "varit", blir även det "vart".
Jag har vart där två gånger.

Så det är sammanlagt mycket vartande numera.

Norrmännen säger visst "var" om både plats och riktning. De har alltså bara ett gemensamt ord för båda fallen.

Nja, riksspråk och talspråk är ju inte samma sak. Lite märkligt också att det skulle komma så plötsligt med denna utbredning. Det är inte en successiv utbredning. Det liknar mer det jag exemplifierade med när vissa ord sprids snabbt. Att det sedan förmodligen är Mälardalen som är navet för spridningen må vara hänt.

Att ”vart” i betydelsen ”var” skulle tränga fram som det gjort under de senaste 20 åren behöver nog förklaras med något annat. Bruket har definitivt inte varit tillåtet i medierna förut även om det användes i privatbostäder mellan makar i vissa delar av landet. Men radio och teve tillåter nu dialekter där ”vart” används, så möjligtvis har det påverkat.

Samtidigt blir förortssvenskan allt vanligare, och trashengelska uttryck tränger ut ur de anglosaxiska teveseriernas värld och får fäste bland dem som tar intryck av den världen. Förmodligen är Rosengård och HBO viktigare faktorer än Mälardalen.

1 Moseboken 1:3 (1917)

Det har jag inte hört, men ofta används vart i stället för blev. (”Det vart inte bra, det här.”) Det är imperfekt av varda (tyskans werden).
Det är någon stockholmsgrej som inte funnits i södra Sverige sedan medeltiden.