Vad fyller vi för funktion?

Vår hjärna/våra kroppar utvecklades för överlevnad,jaga/bygga skydd/reproducera/,detta lever kvar i oss än idag,känslomässigt,tankemässigt.
Men idag är vi sällan i situationer på liv och död,i vårt samhälle kan du överleva utan att dra ett enda strå till stacken.

De flesta känslorna behöver vi inte idag.

Så vad fyller vi för funktion idag?
Strävan efter ett bra liv,status,rikedom etc,men allt är bara förströelse och fyller ingen funktion.Det har ingenting med vår överlevnad att göra.

Skam,skuld var säkert livsviktiga känslor för 12000 år sedan,uteslutning ur sin stamm innebar säkerligen döden.

Vart är vi på väg evolutionärt?

Vi fyller ingen funktion mer än reproduktion.
Så mycket i oss som inte betyder eller fyller ett syfte.

Vad får dig att tro att det finns ett syfte? Vems syfte? Vi är. Räcker inte det?

Det är inget som fyller någon funktion. Livet är en idiotisk kamp, där enda priset man vinner är döden.

Reproduktion,överlevnad till varje pris det är kodat så.

Sen att vi har en hjärna som letar meningar hela tiden det är ett problem för dom flesta.

Ta ett flyg ner till amazonas djungler traska in ensam med ett spjut.
Jag är övertygad att de flestas problem är bortsopade.
Din uppgift är överlevnad inget annat.

Vi lider i fantasin,vår hjärna har inte förändrats evolutionärt,dataåldern har knappt börjat.Om tiotusen år har vi kanske kommit ikapp evolutionärt eller så tar det löngre tid.

Den enda reella funktionen är civilisationens fortgång. Resten är bara saker man gör på väg till döden.

Upplevelser i all ära, det folk troligen tänker på när de ligger för döden, förutsatt de levt ett liv med upplevelser är nog att dö.

Evolutionärt tror jag vi står o trampar vatten. Vi kan föreställa oss mer men kan inte realisera det.

Teknik i all ära, det är hjälpmedel, även om vi kan bygga dräkter som får oss att flyga så kan ju inte vi göra det.

Vad får dig att tro att människor kommer ha tålamod att låta det biologiska göra sitt? Vi lever redan i symbios med maskiner, integrationen kommer öka. Lika snabbt som tekniken som tillåter det.

Det finns ingen uppgift alls. Livet är något helt meningslöst, vilket man blir varse när medvetandet är tillräckligt utvecklat. Det finns inget att få i världen som rättfärdigar att man lider eller får andra att lida. Om man blir stenrik så får man det bekvämt, men tillvaron är fortfarande något som inte alls borde finnas. En miljardär kan fortfarande bli uttråkad och sjuk och precis som alla andra kommer han att dö.

Vi är bara en transportlåda åt våra gener. De lever vidare efter att våra kroppar tagit slut. Någon högre mening med ditt liv? Inte en chans. Filosofi är bara navelskåderi för dem som inte står ut med meningslöshet

Om meningslöshet är något man antingen kan stå ut med eller inte så är det inte meningslöshet. Då är det selektiv mening, ofta centrerad på egna åsikter, känslor, och/eller tankar.

När kampen för överlevnad, slutat vara en kamp, får man fylla livet med annat.

I ett fritt samhälle får då var och en söka sin egen väg till lycka och tillfredsställelse.

Att vara aktiv, nyfiken och sökande är en bra metod.

Eller att följa några väl beprövade vägar, som varit populära hos människor före oss : äktenskap (man får byta efter några år när det blivit tråkigt), familj och barn, religion, för sjunka i arbetet och göra karriär, segla jorden runt, bygga ett hus från grunden, gå i kloster och söka gud, osv.

Du har rätt vi nog bara ett program som körs i nån quantum dator.

Det kan finnas en övergripande orsak till att vi existerar = Varför tror ni att religion existerar?