S: Jag gick ju till Annika, min svenska mamma, och begärde att hon skulle vidta åtgärder för att jag skulle utvisas. Jag berättade att jag mår inte alls bra och jag är villig att återvända till Afghanistan. Alltså hon försökte övertyga mig att jag skulle stanna här
S: Jag försökte sova, jag gick och lade mig och försökte sova, det gick inte så jag gick upp och läste mina böner. Vad heter att läsa böner på svenska?
F: Man kan be sina böner, så kan vi uttrycka oss, att man ber.
Den inledande informationen jag får är att det är en "pågående dödligt våld"-situation med ett stort antal målsägande och att gärningsmannen haft eventuellt terrormotiv.När de sedan kommer till platsen:
En patrull får av vittnen gärningsmannen utpekad för sig. Han identifieras senare som Tamim Sultani. De konfronterar honom och i samband med gripandet avlossar patrullen verkanseld som träffar Tamim Sultani i underkroppen. Han grips strax därefter och förs till Höglandssjukhuset.Tamim Sultani själv berättar:
Jag försökte gå raka vägen mot polisen men jag såg att polisbilen kom. Polisen kom väldigt fort, körande väldigt fort, och ville köra förbi men jag vinkade till polisen att det är jag. Jag vinkade att det är jag. Alltså polismännen kom ut, drog ut vapen eller vapnen mot mig och sa rör inte dig och jag lade kniven mot halsen. Jag sa, jag skrek Allah Bakar och drog kniven för att skura mig i halsen men det gick inte. Jag vet inte om det finns ett sår, om det syns ett sår på min hals. Sen fick jag en kula. De sköt mot mitt knä. Mitt vänstra knä, där. Jag föll ner på marken och sen kom polisen och tog hand om mig
Jag vill återvända till Afghanistan. Jag tycker väldigt mycket om ljudet av böneutropet, det lugnar ner mig. Det brukade lugna ner mig varje morgon tidigt på morgonen när jag hörde det i Afghanistan. Här i Sverige finns inte det här böneutropet
Jag hörde av mig till Migrationsverket. Till min svenska mamma. Jag har fått henne att ringa till polisen så att jag blir utvisad.
Vid det tillfället så hade jag druckit vin. Jag blev omhändertagen av polisen som i en månad innan dess
Det rådde total förvirring för min del. Ibland när jag drack vin tittade jag upp och pratade med Gud och bad om förlåtelse för att jag gjorde det och alla kunde höra det. Det var ganska osammanhängande. Så brukar muslimerna gör. Man ber om förlåtelse till Gud. Så jag var helt förvirrad. Jag kunde inte fatta någonting. Jag har ingen uppfattning, för jag har ingen utbildningsbakgrund. Jag är analfabet. Hjärnan funkar inte på mig.
F: Jaha. Hur kommer det sig att du den här dagen tar med dig kniven ut hemifrån din bostad?
S: Ja anledningen var ju den här personen som förolämpade mig, alltså jag var ju väldigt, väldigt lugn, alltså jag är inte nöjd med mitt liv men för Guds skull så fortsätter att jag leva. Och jag älskar ju min Gud. Den här personen som kom mot mig och förolämpade mig, jag tog det väldigt illa vid mig.
S: Jag kände inte ens den här personen. Så min avsikt var att först knivhugga honom och sen knivhugga mig själv. Det var alltså han som jag hade problem med. Sen när jag kom till stationen så var jag helt förvirrad.
F: Så efter att den här personen förolämpar dig då, Tamim, förstår jag dig rätt då att det är då du går hem och hämtar kniven och sen återvänder du till järnvägsstationen?
Tamim får frågan hur det kom sig att han bar kniv vid järnvägsstationen den här dagen. Han säger att det beror på den person som vanhedrade Gud och som provocerade honom. Den här personen vill han straffa genom att döda. Tamim kände inte personen och han vet inte vem det var. Han förstår heller inte varför han förolämpade honom.
Tamim tillfrågas hur han upplevde den här provokationen och då personen vanhedrade hans Gud, hur det kändes inombords i honom. Han säger att först blev han lugn men därefter upprepades den här repliken tills "jag höll på att explodera".
Tamim får frågan vad han gjorde efter att ha hämtat kniven. Tamim svarar att det är just detta som han inte minns. Han förstår inte hur han kunde attackera personer vid järnvägsstationen.
Tamim tillfrågas och svarar att han har inga minnesbilder av detta på järnvägsstationen.
Tamim informeras om att han i förra förhöret berättade hur han attackerade en man som hade ett barn. Tamim bekräftar detta och säger att det var den mannen som gav honom cigaretten.
Tamim får frågan hur det kom sig att han attackerade just den här mannen. Han svarar att det är just detta som han inte vill prata om, han vill inte svara. Tamim tillfrågas om han tycker det är obehagligt att prata om detta och han säger att det är så.
S: Jag gick ju till Annika, min svenska mamma, och begärde att hon skulle vidta åtgärder för att jag skulle utvisas. Jag berättade att jag mår inte alls bra och jag är villig att återvända till Afghanistan. Alltså hon försökte övertyga mig att jag skulle stanna här
S: Jag försökte sova, jag gick och lade mig och försökte sova, det gick inte så jag gick upp och läste mina böner. Vad heter att läsa böner på svenska?
F: Man kan be sina böner, så kan vi uttrycka oss, att man ber.
Den inledande informationen jag får är att det är en "pågående dödligt våld"-situation med ett stort antal målsägande och att gärningsmannen haft eventuellt terrormotiv.När de sedan kommer till platsen:
En patrull får av vittnen gärningsmannen utpekad för sig. Han identifieras senare som Tamim Sultani. De konfronterar honom och i samband med gripandet avlossar patrullen verkanseld som träffar Tamim Sultani i underkroppen. Han grips strax därefter och förs till Höglandssjukhuset.Tamim Sultani själv berättar:
Jag försökte gå raka vägen mot polisen men jag såg att polisbilen kom. Polisen kom väldigt fort, körande väldigt fort, och ville köra förbi men jag vinkade till polisen att det är jag. Jag vinkade att det är jag. Alltså polismännen kom ut, drog ut vapen eller vapnen mot mig och sa rör inte dig och jag lade kniven mot halsen. Jag sa, jag skrek Allah Bakar och drog kniven för att skura mig i halsen men det gick inte. Jag vet inte om det finns ett sår, om det syns ett sår på min hals. Sen fick jag en kula. De sköt mot mitt knä. Mitt vänstra knä, där. Jag föll ner på marken och sen kom polisen och tog hand om mig
Jag vill återvända till Afghanistan. Jag tycker väldigt mycket om ljudet av böneutropet, det lugnar ner mig. Det brukade lugna ner mig varje morgon tidigt på morgonen när jag hörde det i Afghanistan. Här i Sverige finns inte det här böneutropet
Jag hörde av mig till Migrationsverket. Till min svenska mamma. Jag har fått henne att ringa till polisen så att jag blir utvisad.
Vid det tillfället så hade jag druckit vin. Jag blev omhändertagen av polisen som i en månad innan dess
Det rådde total förvirring för min del. Ibland när jag drack vin tittade jag upp och pratade med Gud och bad om förlåtelse för att jag gjorde det och alla kunde höra det. Det var ganska osammanhängande. Så brukar muslimerna gör. Man ber om förlåtelse till Gud. Så jag var helt förvirrad. Jag kunde inte fatta någonting. Jag har ingen uppfattning, för jag har ingen utbildningsbakgrund. Jag är analfabet. Hjärnan funkar inte på mig.
F: Jaha. Hur kommer det sig att du den här dagen tar med dig kniven ut hemifrån din bostad?
S: Ja anledningen var ju den här personen som förolämpade mig, alltså jag var ju väldigt, väldigt lugn, alltså jag är inte nöjd med mitt liv men för Guds skull så fortsätter att jag leva. Och jag älskar ju min Gud. Den här personen som kom mot mig och förolämpade mig, jag tog det väldigt illa vid mig.
S: Jag kände inte ens den här personen. Så min avsikt var att först knivhugga honom och sen knivhugga mig själv. Det var alltså han som jag hade problem med. Sen när jag kom till stationen så var jag helt förvirrad.
F: Så efter att den här personen förolämpar dig då, Tamim, förstår jag dig rätt då att det är då du går hem och hämtar kniven och sen återvänder du till järnvägsstationen?
Tamim får frågan hur det kom sig att han bar kniv vid järnvägsstationen den här dagen. Han säger att det beror på den person som vanhedrade Gud och som provocerade honom. Den här personen vill han straffa genom att döda. Tamim kände inte personen och han vet inte vem det var. Han förstår heller inte varför han förolämpade honom.
Tamim tillfrågas hur han upplevde den här provokationen och då personen vanhedrade hans Gud, hur det kändes inombords i honom. Han säger att först blev han lugn men därefter upprepades den här repliken tills "jag höll på att explodera".
Tamim får frågan vad han gjorde efter att ha hämtat kniven. Tamim svarar att det är just detta som han inte minns. Han förstår inte hur han kunde attackera personer vid järnvägsstationen.
Tamim tillfrågas och svarar att han har inga minnesbilder av detta på järnvägsstationen.
Tamim informeras om att han i förra förhöret berättade hur han attackerade en man som hade ett barn. Tamim bekräftar detta och säger att det var den mannen som gav honom cigaretten.
Tamim får frågan hur det kom sig att han attackerade just den här mannen. Han svarar att det är just detta som han inte vill prata om, han vill inte svara. Tamim tillfrågas om han tycker det är obehagligt att prata om detta och han säger att det är så.
Du måste vara medlem för att kunna kommentera