Citat:
Frågan är då vilket som är målet? Att göra alla till svenskar? Att konvertera till kristendomen, eller i alla fall från islam? Är det mera anständigt? Man får hålla i minnet att integrationen hittills dels fungerat lysande - givet förutsättningarna - dels fungerat uselt givet önskemålen. Hur realitiskt tror Du att det är att detta går i framtiden - oavsett hur mycket pengar som avsätts? Ens om inflödet av nytillkomna sätts till noll?
Helt klart måste de svenska muslimerna integreras i samhället, men inte nödvändigtvis assimileras eller sekulariseras. Det finns länder som har både många kristna och många muslimer, och goda relationer mellan dessa. Ett exempel är Ryssland. En historisk förklaring till det är att både kristna och muslimer förtrycktes av den kommunistiska diktaturen, så man hade länge en gemensam fiende.
Islam framställs ofta som en anarkistisk religion utan hierarkier och centrala ledare, men i själva verket finns det hierarkier och den sekulära makten i muslimska länder har ofta ett fast grepp om den religiösa ledningen. De flesta sunnimuslimska länder har en Stormufti som ofta utses av statschefen, och är lojal med regimen. Sann teokrati hittar du bara i det shiamuslimska Iran.
Jag tror att islam i Sverige måste organiseras bättre och frigöra sig från utländskt inflytande om de muslimer som bor i Sverige ska kunna anpassa sig till det svenska samhället. Idag finansieras många moskéer av konservativa islamistiska länder som Saudiarabien, och svenska imamer utbildas där. Det vore bättre att starta en svensk imamutbildning anspassad för svenska förhållanden, som Folkpartiet föreslog redan för tolv år sedan. Det har gjorts flera försök att få till stånd en svensk imamutbildning, senast vid Kista folkhögskola för fem år sedan, men de har alla runnit ut i sanden.
Citat:
Kan man det? Finns det goda exempel på där en större muslimsk minoritet väl integrerats i en annan majoritet? Om vi för diskussionens skull antar att Jomshof i saklig mening har rätt - kan i så fall sanningen vara nedsättande och kränkande, och skulle i så fall spela någon roll?
Jomshofs uttalande var ju inte ett faktapåstående vars sanningshalt kan utvärderas utan ett oförblommerat uttryck för missaktning: "islam är en avskyvärd religion." Det faller inte inom ramen för en saklig och vederhäftig diskussion. Vill Jomshof diskutera problem inom islam, som t.ex. att kvinnor diskrimineras, kan han göra det utan att hemfalla åt svepande och stereotypa fördömmanden som drabbar både religionen och dess utövare.