Avsäga sig rollen som löneslav och statusonanist, vad går man miste om?

Jag har analyserat och kommit fram till att de flesta av er är untermenschen. Ni har frivilligt försatt er i ekorrhjulet som löneslavar och statusonanerare. Ni är trendbögar, köper prylar, grillar era flintastekar några veckor i juli och putsar fälgarna till bilen på avbetalning.
För att ha råd att bekosta denna yta jobbar ni som råttor 7 till 5 nästan hela livet, lämnar och hämtar barn lydigt enligt svensk pk-modell och ifrågasätter inget. Ni är skuldsatta och har ingen frihet. Vet ni inget annat? Är ni roade att klockan ringer halv sju i morgon bitti...

Så säg mig, vad för något värdefullt, roligt eller intressant går jag miste om jag skiter i allt det ni gör, och istället lägger mig i en hängmatta; säg i Gambia eller på det kenyanska höglandet med en sexig tjej, chillar och tar det lugnt medan ni knegar som hjärntvättade idioter för att skina er skit på varandra?
Är det er plasma-tv, ert kaklade badrum eller är det den täta mörka svenska granskogen.. Är det era skinande fälgar eller trendiga höstjackor som jag ska sakna...?
Vad har ni ut av ert arbetsliv som inte jag har i en hängmatta med internet och en tjej som ger mig allt jag vill ha?
Inser ni något om er själva efter att ha tänkt, eller begriper ni inte att det som håller er sysselsatta egentligen inte är värt vatten.

Till vilken nytta håller ni på?

Om din teori stämde så skulle ju alla göra det du förespråkar. Folk behöver dock utmaningar, rutiner osv för att utvecklas.

Dock har du en poäng i att alltför många fastnar i ekorrhjulet men så har det väl alltid varit och det är ju mer på senare tid i vår moderna historia som folk har mer val.

Låt var man göra som han vill. Vem är du att lägga alla i ett fack och att du är gudsgåva bara för att din filosofiska coup de grace är att knulla en hora i gambia?

Jag själv lever inte i ett ekorrhjul långtifrån, men ser inget fel med hårt arbetande farsor som jobbar för att ge sina fru och barn en bra framtid istället för att sjunga ut nåt jävla hippiesnack framför lägerelden.

Kör på tycker jag. Men sen när du blir äldre och sjuk kom inte hit igen o be om sjukvård.

Kommer inte finnas någon sjukvård då ändå

Jag lämnar sommarstugan till katten och som postbox för ICAs reklamblad om ungmarinerad fläskfilé och potatisgratäng... Åker hem när potensen sviktar, kanske någon gång runt 2050. Sen drar jag igen efter en könskorrigering från Socialstyrelsen.

Apropå ingenting; under pandemin tänkte jag jobba för Läkare Helt Utan Gränser.

Pension likaså...

----

Nej, ekorrhjulet blir mindre och mindre intressant. Det är lätt, ta ett knegarjobb, gör ditt å vänta lön varje månad. I regel blir de flesta jobb monotona, rutin och till slut "en del av sig" att det rullar på i maklig takt. Det är skönt i viss mån. Kanske inte 40 timmar i veckan skönt, men lätt 20 timmar om man har ett drägligt jobb med lite utmaningar, sköna arbetskamrater och förhoppningsvis ett jobb som tar lite energi från en så man skapar rutiner, sover bättre och får den nivå av sociala man önskar.

Skönt även att komma hemifrån, en bonus att få betalt om man t.ex har ungar.

Jag räknade förra året, 56% av det min arbetsgivare betalade per månad gick raka vägen till staten i form av inkomstskatt, arbetsgivaravgift, sociala och pension. Sedan när jag fått mina ca 20 tkr, så är det nästan 25% moms på allt jag köper, vilket gör min köpkraft till 15 tkr.

Men nu vill jag gärna ha ström, bensin till min bil, snus under min läpp å om ekonomin håller, så tar jag gärna ett flyg när tillfälle passar. Då blir det desto mer. Vi betalar nästan 3x så mycket för bränslet i Sverige, än faktiska priset för det - och bil är mitt stora intresse. Sedan är det ju moms på reservdelar som verkstad, det är om jag minns rätt miljöskatt på gummin, kemikalieskatt på elektronik ( plattor, tv, datorer, skärmar o.s.v ) som blir ännu mera minus i min plånbok, tull som broavgifter ska vi inte ens tala om - och skulle jag nu vilja skaffa en ny bil för "miljön skull" å ignorera största påverkan är tillverkningen, så är fordonsskatterna vansinniga och elskatt är ju fan ett skämt. Flesta av mina vänner ( inräknat mig själv ) är knappt en fjärdedel av elfakturan faktiskt el. Därefter avgifter, skatter och gud vet allt de kallar det.

I korta drag, av ca 45.000 kr min arbetsgivare MÅSTE betala för mig jobba lagligt, så har jag en köpkraft på kring 10.000 kr...

Var inne här om veckan för operation. Fruktansvärda smärtor, jag hade kastat mig under bussen under det tillfälle om jag fick chansen - så ont att jag kunde inte stå, sitta eller ligga, spydde och sket nästintill ner mig var minut. Det var rent av fruktansvärt och skulle vilja påstå att det är bland det hemskaste jag skulle kunna önska en människa. Var inne på sjukvården, tog över 24 timmar innan jag fick operation, å morfinet jag fick var precis så jag slapp det värsta..

Kunde inte ens få ett handfull kraftiga smärtstillande så jag kunde döda smärtan om jag skulle hamna där igen om jag skulle ramla, slå i något eller smärtan av någon anledning kommer tillbaka så jag kan få skjuts av vän som ambulans. Har ingen historik om droger som alkohol, missbruk av ens kaffe eller ens brott i mitt namn förutom ett par fortkörningar med rimliga ursäkter ( inte okej, men ändå inte något man bör förtjäna timmar av pungvredssmärta heller.. ).

Sen läser man ju om allting annat vansinne utöver.

Nej, jag tappade sedan länge hoppet. Man är inget annat än en laglig slav, lovandes och talades om alla rikedomar och "gratis" vi har, men det är endast ett sken, ett jävla luftslott. Fastän arbetssam, fastän jobbat hårt med kropp som insatt i många fall, slitit som ett jävla djur - så är lotten att man lämnas ändå i skitrännan med gårdagens sopor.

Jag hade några år jag jobbade 9 månader om året, sov ute, 60+ timmar i veckan sön - fre. Stort ansvar, mycket påfrestning på privatliv som energi - så gick man ner på ett knegarjobb 7-16, hemma varje dag å hyfsat slapp vardag. Gick ner 50% i tid, gick endast ner 25% i lön...

Hade vi haft friska utgifter i Sverige ( och därmed skatter ) och vi t.ex haft plattskatt på 30%, hade jag kunnat jobba inte ens 3 - 4 månader om året så hårt jag gjorde, och ändå haft samma livsstandard. Vi blir bokstavligt talat rånade, sedan av en maffia lovad ditten och datten, men varenda jävla grej de står för läcker som ett såll, varenda jävla myndighet skriker efter mer och de totalt misslyckats på varenda front - och räddningen? Mer pengar, mer skatter, mer stöld.

Skattevägran är inte en rättighet, utan en skyldighet.

Tillägg: till vilken nytta håller man på? Ja du, det finns några kryphål jag lever på. Det finns några glimtar jag tyvärr lärt mig med åren, men tacka gudarna jag är ung. Jag ska allt klämma tillbaka varenda litet jävla öre jag kan, om det så ska kosta mig 2 kr att spara staten 1 krona.

Jag vill ändå vara ärlig och säga att jag saknar min ungdomskärlek ibland något fruktansvärt. Jag gjorde ett val och valde bort ekorrhjulet, men kanske... hade det varit bättre. Då hade allt sett annorlunda ut idag.
Livet som en ensam vagabond i världens rövhål är tufft och fyllt med mycket smärta.

Jag förstår er som älskar. Det gör jag med. Min själ och mitt hjärta är slitna som fan. Går inte att backa nu.
Sanning är att jag inte har ett vettigt alternativ. Finns inget sådant i Sverige. Gäller många. Här gäller det att hela tiden gå upp på samhällstrappan, eller dö ensam och bortglömd i en hyresetta.

Vis och erfaren har jag blivit men att gå igenom livet helt ensam är svårt även för en ensamvarg.

Den täta mörka svenska granskogen slår det torra Gambia och det kenyanska höglandet alla dagar i veckan och två gånger på söndagar.

Jag har själv klivit ur ”ekorrhjulet” för mer än tio år sedan, men förstås ersatt det med mer vettigt än att ligga i en hängmatta.

Om du ska slänga dig med termer som ” untermensch“, så är det en god idé att utveckla din intellektuella räjong något först.

Nej, min klocka ringer inte halv sju, jag sover tills jag vaknar utvilad, men behöver sällan sova längre än så — eftersom ett rikt liv gör att man inte vill sova bort det.

Men sov du gärna bort ditt, i din hängmatta i ett kulturtorftigt land du inte förstår bland folk du inte begriper.

Vass analys, verkligen. Svaret är att de flesta Svenssons har inte samma unika förmåga som du, att dag efter dag bara ligga i samma gamla hängmatta och göra ingenting tills nästa bidrag trillar in.

Det är helt enkelt mer givande att ha ett jobb, kollegor och på fritiden några banala intressen. Vardagens tristess och måsten är det som gör tiden i hängmattan njutningsfull - särskilt när man köpt en finare hängmatta än grannen

Om någon ville betala mig för att ligga i hängmattan hela dagarna skulle jag inte tveka en sekund. Men som de flesta hjon så måste man jobba för att leva. Det var länge sedan jag kände någon mening med själva jobbandet och efter ett år med hemmakontor vet jag att jag klarar mig utmärkt utan att träffa samma människor varje dag och prata om absolut ingenting.

Som ung har man nog en rosaskimrande dröm om att bo i solen och supa och knulla hela dagarna. Jag har bott i soliga länder och det har varit fruktansvärda upplevelser som jag inte behöver gå in i detalj på. Samtidigt håller Sverige på att bli en failed state och pensionen vet man aldrig om den finns när det är dags... Den trygghet och framtidstro 40-talisterna hade, att det fanns en kruka med guld vid regnbågens slut, den har inte senare generationer. Förmodligen får man en morfinspruta av Staten när man inte orkar jobba och betala skatt längre.

Jag går själv i tankar att hoppa av och leva i något billigt land fram till pensionen. Sen får vi se om det finns några pengar kvar i statskassan. Blir det ingen pension återstår väl bara ättestupan. Men då har jag i alla fall fått njuta av livet i några år innan jag blev skröplig och senil.

Jag undrar när jag läser sådana här reportage vad som händer med människorna när de blir 50... vilken livsstil ska de då kunna ha? Skaffa jobb, hitta bostad... Visst det kan vara kul några år när man är ung att bo i en husbil och köra runt i världen. Men sedan?
https://www.dailymail.co.uk/femail/article-9563717/These-footloose-Britons-love-converted-campers-theyve-home-sweet-home.html

Fast det där är inte sant, det var inte förrän ungefär 300 år sedan människor började jobba i industrier för andra människor. Innan dess var folk lantbrukare och jobbade åt sig själva. Och ytterligare innan dess var folk jägare och samlare.