Citat:
Ja de vet ju att vissa uppgifter kan vara svåra att förstå, instruktioner och kanske logiskt tänkande som är "en" av svårigheterna och när de vet att Simon får denna känsla av just såna här tävlingsmoment så är det verkligen inte att ta hänsyn. Nej man vill inte tro att det kan finnas dolda motiv såklart men ändå att de sen blir chockade över Simons reaktion efter! Ja naturligt kommer den önskan om att Judith som annars verkar vara en rättskaffens kvinna ska gå in och stoppa men nej!
Nu såg jag inte hela händelsen tyvärr men skulle kunna tänka mig att det påminde lite om den gången alla satt och frågade ut Nardos i soffan för att visste att hon inte kunde så mycket? Detta var dock en tävling för alla va?
Vi kan ta ett exempel. Vi är på väg på ett mission att bestiga Kebnekaise, målet är att nå flaggan på toppen. Vi är flera med olika utgångspunkter men vi har alla samma mål, det kommer bli jobbigt men jobbigare för vissa. Efter ett tags klättrande hör jag bakom mig ett skrik och det är min tävlingskamrat som stukat foten, gruppen vill nå toppen men en har ramlat och har svårt att ta sig vidare. Vad gör vi?
Vänder vi tillbaka till vår vän och använder vår gemensamma styrka till att bära denne svaga upp till nästa anhalt för vila, pepptalk omplåstring och värme?
Eller fortsätter vi bara till nästa anhalt utan att ge vår vän en chans att också få nå toppen genom att varken lämna nödraketer eller förbandslåda?
Nu var detta bara en liknelse.
Det jag vill säga med detta är det är vägen dit som visar vilka vi är och det betyder inte att man ska ge bort sin chans att vinna till någon annan . Även om jag inte vinner miljonen så har jag iaf vunnit i att visa mig vara en medmänniska och har man tur kanske man kan vinna båda.
Ja och det var väl just Madde och Tanja som brydde sig om Jaqie också.
Nu såg jag inte hela händelsen tyvärr men skulle kunna tänka mig att det påminde lite om den gången alla satt och frågade ut Nardos i soffan för att visste att hon inte kunde så mycket? Detta var dock en tävling för alla va?
Vi kan ta ett exempel. Vi är på väg på ett mission att bestiga Kebnekaise, målet är att nå flaggan på toppen. Vi är flera med olika utgångspunkter men vi har alla samma mål, det kommer bli jobbigt men jobbigare för vissa. Efter ett tags klättrande hör jag bakom mig ett skrik och det är min tävlingskamrat som stukat foten, gruppen vill nå toppen men en har ramlat och har svårt att ta sig vidare. Vad gör vi?
Vänder vi tillbaka till vår vän och använder vår gemensamma styrka till att bära denne svaga upp till nästa anhalt för vila, pepptalk omplåstring och värme?
Eller fortsätter vi bara till nästa anhalt utan att ge vår vän en chans att också få nå toppen genom att varken lämna nödraketer eller förbandslåda?
Nu var detta bara en liknelse.
Det jag vill säga med detta är det är vägen dit som visar vilka vi är och det betyder inte att man ska ge bort sin chans att vinna till någon annan . Även om jag inte vinner miljonen så har jag iaf vunnit i att visa mig vara en medmänniska och har man tur kanske man kan vinna båda.
Ja och det var väl just Madde och Tanja som brydde sig om Jaqie också.
Även om jag inte alltid lyckas så strävar jag alltid efter att se de bästa hos människor jag möter. Tänker alltid (som jag skrev i ett tidigare inlägg) att alla människor gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar just där och just då. Det får mig att ha ett ”vänligt” förhållningssätt till mina medmänniskor. Det har också (tror jag) fått mig att att känna mer kärlek och få mer kärlek.
Jag är hade hört att FB är bara ett forum för idioter, men överraskas över alla vackra människor jag träffar här och förstår att jag också i sådant fall måste vara en idiot
Jag tycker att din liknelse verkligen ger en bild av hur vi människor skiljer oss åt. Nu handlar ju inte det här om om liv eller död men vi som följer det här kan skönja vilka som endast är ute efter miljonen och vilka som bli nöjda av att gå ut med nya vänner.
Du är verkar vara en så klok och varm människan och jag är glad över att få träffa dig här.
