Politikers och myndighetschefers rätt usla sätt att börja en mening

Jag har tänkt på detta med att politiker, myndighetschefer och liknande påfallande ofta när de får en fråga som de skall svara på eller vad de tycker om något börjar sin mening med "Ja men..." eller Nej men..." eller "Jo men...". Borde man inte lära sig av med detta från sina retorikrådgivare? Jag tycker det är lika tråkigt och enformigt som att använda "typ" eller "liksom" stup i kvarten.

Förmodligen har inte så många reflekterat över detta men nästa gång ni hör en politiker eller liknande märk väl hur de inleder sin mening på ett svar på en fråga eller så.

"det var bra att du frågade detta" - en obekväm fråga
"jag tycker inte vi handlade fel..." - fråga varför organisationen felbehandlade någon

Det är väl inte så konstigt. Det är väl det man lärt sig, börja med en öppning som inte kan tolkas som definitiv. Lite samma sak gäller tex idrottare. Robert Gustafsson gjorde sketcher om det i Nile City. (Sudden) Där intervjuaren såger något och Sudden börjar med nekande och sedan säger samma sak som intervjuaren. Så det är minst en 30 årig trend.

Det handlar nog om att man ska ge ett seriöst svar på en fråga, samtidigt som man har en fet kamera och en mikrofon framför ansiktet.
Man vill inte påbörja svaret fel, och det undermedvetna behöver någon sekund på sig för att bestämma sig för svarets inledning.
Man vill dock inte vara tyst under den där sekunden, för då verkar man lite trög...

Första gången jag blev intervjuad hade jag ingen aning om fenomenet, men när jag sedan såg inslaget så insåg jag att jag påbörjade mina svar med mmm.

Mmm, jag förstår den kritiken, men..
Mmm, vi lyckades bra på den punkten...
Mmm, ur mitt perspektiv...

Inte så lyckat.

Det finns nog många aspekter. Tex så är det klippt. De kan ha ställt många frågor innan så man har lite tempo. Sedan finns det nog också lite härskarteknik, börja med att visa lite förakt eller nedlåtande.

Radio Stockholm leder.
"Har du fått dig en kopp kaffe nu när vi går ut i direktsändning"?
"Nej. Men. Ja".

PI -> Språk

Strix/Mod

Precis "Mmm" är ju med en sån sak eller som vår stadsminister som säger "Öööö" stup i kvarten. Om man nu har ett jobb där man blir intervjuad så ofta borde man väl vänja sig av vid detta tycker jag. Det verkar ju vara helt förbjudet inom politiken att säga att en motståndare hade en intressant synpunkt och man inte tänkt på det så och skall ta till sig detta men det verkar ju de retoriska rådgivarna fullkomligt förbjuda viket skulle ge en viss nyans i debatten om de tillät, likaså om "ööö" "mmm" "Ja men" och "nej med" försvann.

Just det där med att inleda ett uttalande med att säga "mmmmm" med stigande intonation är något som stör mig oerhört. Jag uppfattar det som en synnerligen dryg härskarteknik. Det är ett sätt att säga "OK, jag godkänner din fråga i nåder, fast jag egentligen har så hög status att jag skulle kunna ignorera dig".