Ångest? Stress? Extrema fysiska besvär.

Hej,
Har under en längre tid haft problem med lite yrsel (ostadighet) och lite värk här och där.
Det jag har gjort tidigare för att motverka att må dåligt är att helt enkelt ta på mig mycket jobb, och dom gånger jag har mått som bäst är månader med 320+ timmar med jobb.

Men nu verkar det som kroppen/psyket har sagt ifrån helt, symtom jusst precis nu och i ca 1 vecka (sjukskriven nu):
Iskalla fötter.
Tryck i bröstet på vänster sida.
Känns som kroppen jobbar på i 110% (men tankeverksamheten känns inte stressad).
Ostadighet oavsett vad jag gör, också när jag ligger ner (vilket jag nu gör nästan hela tiden).
Skakiga ben, står jag mer än 5 minuter börjar benen nästan skaka (känns också som dom väger 100 kilo).
Det enda som eg känns bra är att sova, men vaknar tidigt varje morgon.
Detta "tillstånd" är från det jag vaknar tills jag lägger mig.
Går på fysioterapi sedan tidigare pga nacken.
Har kollat mr huvud, nacke och vart hos nevrolog. Kollat "allt" av blodvärden.
Blodtryck också när jag mår som sämst är normalt, ev lite högre puls.
Har nån skum känsla inne i huvudet med, men den kan jag inte förklara.

Man närmare 40.
Jobbbat extremt mycket till tider, och har en bra karriär. Det konstiga är att symtomen gradvis har smygit sig på nu under en lugnare period på några månader.
Läkaren är övertygad om att det är stress/ångest, men känns inte så för mig, har inte något att ha ångest för tex.

Skriver från mobil, och skriver sällan på svenska längre, så det kan vara ganska dålig svenska.

Låter som början till en utmattning. Skulle inte fortsätta i det tempo för då kommer den berömda väggen och då är det godnatt i flera månader.

Återhämtning extremt viktigt. Får du inte ett mängd sömn så kommer hjärnan fortsätta gå på högvarv och du slappnar inte av. Detta blir mer kroppsligt över tid och man inser det inte förens det är försent.

Ta semester och arbeta inte ihjäl dig. Finns ingen prestige i det.

Hej, man mellan 35-50 här. Tidigare sjukskriven (6-12 månader) månader för stress och utmattningssyndrom. Under flera månader ledande fram till sjukskrivningen hade jag en minskad balans vilket ledde till att jag gick mer bredbent, kunde tappa balansen när jag blundade och få yrselanfall även när jag låg ned. Testade med sämre reflexer hos doktor men gjorde även MRI som inte visade något. Vid det tillfället var jag övertygad om att detta så fysiska absolut inte kunde vara stressrelaterat. Men efter en längre vila så har det blivit bättre och helt försvunnit efter nedtrappning av jobb och stressorer.

Ta det lugnt. Det finns fler jobb men du har bara ett liv och en kropp.

För mig har det alltid varit så att mina symptom smugit sig på när jag har lugnare stunder. Ofta känner jag inte efter när det är tvärtom. När man landar smäller det till.

Det låter helt klart som stress/ångest och början till utmattning. Om du ändå är på någorlunda rätt sida om detta så kan du ta tag i det och vända det och lära dig av det.

Se till att ha fasta rutiner. Se till att vara ute i naturen dagligen. Försök att göra något du mår bra av. Sov regelbundet.

Kbt är inte fel.

Lyssna på signalerna du får. Det betyder inte att du måste tvärbromsa och ändra allt i ditt liv. Det betyder bara att du måste ta lite bättre hand om dig själv.

Tusen tack för svar.
Ja det är väl i dom banorna jag har funderat på med om man helt enkelt har jobbat sig sjuk, en anledning att man inte känner något när man är inne i "dygnet" runt jobb, kan väl kanske så enkelt vara att kroppen helt enkelt inte har tid att känna efter.
Men då ska jag satsa på en längre sjukskrivning, och försöka ta mig ut och få lite luft varje dag (fast det känns som man är mer död en levande). Men man lär sig att även fast det känns som man är döende så dör man inte, så är väl som allt annat bara kämpa på,med saker som kan påverka positivt.

En rask promenad på 30 min varje dag med stadig hållning kanske gör susen, med tiden. Och god kosthållning också kanske.

Ja det är svårt att ta in att man kan må såpass dåligt fysisk, och det hjälper knappast att man oroar sig för att det kan vara något fysiskt.
Men jag har inte vart överdrivet orolig och litar på läkaren.


Ja nu när jag tänker efter så har nog i en ganska lång tid (flera år) mått sämre vid längre ledigheter en när jag jobbar. Jag kom att tänka på det nu, att jag eg hela förra semesterm tex kände mig små sjuk och total brist på motivation till något som helst.
Sedan har det nog bara smygit sig på mer och mer signaler som jag bara har ignorerat, tills det inte har gått längre.

Låter helt rätt. Har precis återhämtat mig från en utmattning själv och det var ett helvete. Frisk luft, fokusera på annat än jobb, hälsosam kost och framförallt sömn.
Några tips: lägg dig och gå upp samma tid oavsett vardag eller helg. Ta melatonin någon gång i veckan när du ska sova så lär sig kroppen den tiden. Ha kallt i rummet och drick inte koffein efter 09 ish.

Här är en grym podcast om sömn jag verkligen rekommenderar

https://youtu.be/pwaWilO_Pig

Lycka till

Lyssna då nu. Om du inte gör det blir signalerna bara värre tills att du lyssnar. Det handlar inte om att stänga ute ditt liv. Det handlar om att ta hand om dig själv så du kan hantera det bättre.

Låter som du behöver semester. Se över levnadsvanor om du jobbar mycket för att leva upp till dem.

Har varit i din sits. Slutade med att jag gick till en privatpsykiatriker och andra besöket fick jag Stesolid, Lyrica och Imovane. Det var början till ett helvete, jag blev då efter ~6 månader missbrukare och första halvåret flöt det på hur bra som helst för jag åt ju både benzo och Lyrica så ingenting var egentligen jobbigt (surprise!). Jag försummade min hälsa för pengar och istället för att sjukskriva mig började jag äta massa tabletter för att kunna behålla min livsstil jag hade byggt upp.

Det ledde till ett tungt blandmissbruk med tabletter som pågick i 5-6 år. Det största misstaget jag gjort i mitt liv. Så lyssna på din kropp. Du behöver vila, koppla av, sjukskriva dig innan du totalt går in i väggen.

Tack för goda tips.
Ja benzo har jag sett alltför många ungdomskompisar förstört hela sina liv med, mer eller mindre. Och jag har också använt det själv när jag var yngre (dock bara under några veckor). Det farlig tror jag är precis som du nämner att börjar man med det och "slipper" problemen, skjuter man det framför sig med säkerligen större problem, en dom man startade med.

Men det skal erkännas att jag har tänkt tanken att be om benzo för att slippa lida, men man faller nog snabbt tillbaka i samma spår (jobb) och inte arbetar med det man måste göra för att komma vidare (man mår ju som du säger bra igen, kanske tom bättre en på länge).

Har ny läkartid på Måndag, så skal be om remiss och satsa på kbt eller liknande som jag läst gott om. Har tur i oturen iaf att jag har en väldigt bra sjukförsäkring, så man slipper väntetider.