En del av mig kommer aldrig tro att svenskarna faktiskt
vill detta. För om man synar det, vad är det att vilja? En gradvis undanträngning, psykologiskt annorlunda gator, torg och där ord som "anrikt" saknar betydelse, och ett dött svenskt land. Det är som om en "övertygelse" har lagt sig i svenskarnas sömn och på ett förryckt sätt bearbetar psyket varje natt. För i vaket tillstånd tror man inte på det utan agerar som den människa man trots allt är, så mångkulturen/demografin/massinvandringen blir en ytlig sak att glänsa sig i men helt utan verklig uppföljning.
Jag spenderade en hel dag på tåg och bussar förra veckan, och på varje hållplats blev det brunare och svartare och i ögonvrån såg man liksom svenskarna glida undan.
De gör knappt ett ljud ifrån sig längre ute i det land som borde vara deras. Givetvis existerar det en vardag, ett vanligt liv, även i Arab-Sverige och Neger-Sverige men det är inte för svenskar, eller existerar på det mer säkra sätt som framtiden då syns på. Med araberna och negrerna sjunker allting med tiden ner till den nivån som de bemästrar. Det är ingen slump att t ex sophantering inte fungerar med dessa folk, eller att våldets nakna ansikte styr, eller att islam hos dem dummar ner samhället till en nivå helt utan innovation, och hjärnan som kommit att känneteckna mycket av det som gjorde landet så framgångsrikt.
Snart väntar övergivna kontorsbyggnader och lagerlokaler, där svenskarna tidigare drog egennytta av sina personlighetsdrag och sin IQ. Korkade och onda vänstermänniskor kommer alltid i ett vakuum rapportera om att "jobben har lämnat" områdena och segregationen härskar och därför måste främlingarna i misären slänga sten på allt och krossa varenda fönster de ser. Men det är huvudsakligen en rasfråga och har alltid varit det.
Jag undrar om det inte är en slags film vi lever i, där spännande saker och berättelser som "borde" hända människan med sina tusen inre idéer inte hände så en regissör var tvungen att kliva in i handlingen och skapa en verklighet som aldrig kunde ske utan extremt manus och aktörer. Hur riktigt och långvarigt kan det då bli, och särskilt när ursprunget inte kan vara på samma vis som tidigare. Och "kulturlivet" har blivit något dominerande och hatfullt, så utagerande, som erbjuder pöbeln komedier, självhat eller mångfaldspropaganda, och svensken förväntas omfamna allting som gör bort honom inför preferenserna alla samhällsproblemen som invandringen i grund och botten bygger på.
Sådant här postmodernt dravel kommer man undan med i dag men aldrig ju mer demografin skiftar:
https://www.friatider.se/professor-ju-mer-invandrarna-kostar-desto-storre-vinst-ar-de-sverige
Och sådant här kommer göra att PK-människor mördas med njutning:
https://samnytt.se/klagade-pa-muslimsk-massbon-i-park-atalas-for-asiktsbrott/
Om Sverige inte ska bevaras svenskt, vad ska det då vara? Att kriga emot en så självklar sak men samtidigt strida för andra gruppers självbestämmande, visar ju att kulturmarxisterna är vidriga hycklare och vanställer naturen så fort vita åberopar den eller handlar och tänker precis som alla andra folkgrupper.
