Nödvändighetsargumentet - Avicennas gudsargument

[...] However, Avicenna's argument does not preclude the possibility of an infinite regress.[12][13]

Instead, the argument considers the entire collection (jumla) of contingent things, the sum total of every contingent thing that exists, has existed, or will exist.[12][13] Avicenna argues that this aggregate, too, must obey the rule that applies to a single contingent thing; in other words, it must have something outside itself that causes it to exist.[12] This cause has to be either contingent or necessary. It cannot be contingent, though, because if it were, it would already be included within the aggregate. Thus the only remaining possibility is that an external cause is necessary, and that cause must be a necessary existent.[12]

Avicenna anticipates that one could reject the argument by saying that the collection of contingent things may not be contingent. A whole does not automatically share the features of its parts; for example, in mathematics a set of numbers is not a number.[14] Therefore, the objection goes, the step in the argument that assumes that the collection of contingent things is also contingent, is wrong.[14] However, Avicenna dismisses this counter-argument as a capitulation, and not an objection at all. If the entire collection of contingent things is not contingent, then it must be necessary. This also leads to the conclusion that there is a necessary existent, the very thing Avicenna is trying to prove. Avicenna remarks, "in a certain way, this is the very thing that is sought".[14]

I den moderna kosmologin är det istället Big Bang som är den icke-kausala roten med samma funktion som Gud.

Man bortser då från att Gud inte behövs i ett universum som inte byggs upp av strikt kausala händelsekedjor. I ett universum som bygger på slump så är varje händelse sin egen gud.

Substans (filosofi)

Substans (av latinets substantia — det som ligger till grund) används inom filosofin för att beteckna det grundläggande, det självständiga. Substansen tänks vara den entitet i ett objekt som "bär" objektets alla egenskaper. Några viktiga filosofer som har arbetat med begreppet substans är Aristoteles, Descartes, Leibniz och Spinoza. Bertrand Russell pekar i Västerlandets filosofi (1945) ut Parmenides som den filosof som skapade substansbegreppet, även om Parmenides själv inte använde den termen.

När blev resonemang befriade från elementär logik upphöjda till "filosofi" ?

Avicenna anticipates that one could reject the argument by saying that the collection of contingent things may not be contingent. A whole does not automatically share the features of its parts; for example, in mathematics a set of numbers is not a number.[14] Therefore, the objection goes, the step in the argument that assumes that the collection of contingent things is also contingent, is wrong.[14] However, Avicenna dismisses this counter-argument as a capitulation, and not an objection at all. If the entire collection of contingent things is not contingent, then it must be necessary. This also leads to the conclusion that there is a necessary existent, the very thing Avicenna is trying to prove. Avicenna remarks, "in a certain way, this is the very thing that is sought".[14]

Huruvida universum ens existerar tillhör de frågor vi aldrig kan besvara eftersom vår egen existens inte är falsifierbar. Hur märker vi om vi inte existerar?

Frågor om kausalitet, substans, upplevelse med mera är besläktade då vi skapar ett cirkelresonemang genom att anta ett fenomen som gör sig själv nödvändigt (om det existerar). Antar vi istället att fenomenet inte existerar så finns inte heller det som skulle vara nödvändigt. Vi saknar inget och världen fungerar ändå.