Hur blir man kompis med en skata?

Wow!

Problemet är att de inte riktigt vågar sig fram när jag är ute på balkongen. Men nu har vi ändå fått kontakt genom fönsterrutan så det kan vara ett steg på vägen mot riktigt närkontakt

Ska försöka fånga dem på en bra bild, problemet är att de är lite skraja när jag rör mig för nära. Men snart ska det nog gå

Det gör ju inget om du inte har någon silversked, du kan ju lika gärna använda en ring eller öronhänge, halsband kanske.

men inte ugnsfolie ...
Jag menar, kom ingen va.
Du kommer ju bara att reta upp skatan när du ger den värdelösa ting.


Men annars kan du ju fortsätta muta den med mat och sybehör.

Du kan göra eget "fågelfett" och kleta på en av grenarna.
Du vet, det är ju som sån där fågelboll av talg man kan handla på vintern du vet.
FAst du kan blanda med andra godsaker, nötter och frukt, russin och blåbär, solrosfrån.
Valnötter kan du ge också, som skatan kan bära till gatan med, och sen släppa över övergångsstället och se när bilarna kör över nöten. Då blir den öppen och den kan flyga ner och smaka.


Spettekaka är också uppskattat.
Alla skator älskar spettekaka.
De gillar när det krasar mellan näbbarna när de smakar.


Men en sak du inte bör ge den, det är sås.
Visst tycker såklart även en skata om god sås, som vitlökssås tex.
Men det är så kladdigt.
Så det är svårt för den att skopa upp med näbbet.

Samma sak är det med glass som fått smälta på marken.
Snart är det ju bara flytande över hela gatan, och när skatan ska smaka så kladdar den ner sig alldeles.
Däremot så går det alltid bra att mata den med en nyöppnad glass.
Den kommer fram och smakar, äter från pinnen utan att bita i dina fingrar.

Nej Mariekexen funkade inte, fick just skrämma bort en mås. Så kexen får jag bjuda på när jag får lite mer närkontakt med skatorna.

Osten och trådarna har gått bäst hittills och en av skatorna var just här men blev skraj när jag försökte komma nära för att ta en bild.

Haha okej, ja något örhänge ska jag nog kunna avvara! Trådarna verkar mycket uppskattade så det kommer jag fortsätta med.

Spettekaka? Trollar du nu?
Det finns nog knappt att köpa i affärerna här. Kanske maräng i så fall, det har väl lite samma konsistens? Jag har inte ätit spettekaka

Glassen får bli när jag lyckas få dem lite modigare. Är det verkligen bra för fåglar med glass?

Ge inte bröd då det bara är tomma kalorier och stackars fågelungarna svälter ihjäl. Frön är bra.

Fågelungar äter bara kött för att växa sig stora och starka.

Vuxna fåglar äter frön och allt möjligt.

Äh, trams.

Det går hur bra som helst att låta ankorna smaka av något gott bröd.
Det är ju faktiskt inte så att det är det Enda de äter, eller hur.

Jag menar, du själv äter ju inte bara "sura band" dagarna i ände, eller hur ???
Men ändå så tycker du det är gott.

Ankorna kan faktiskt också låta sig väl smaka av allt från nybakat fluffigt och lätt franskbröd, liksom en mer bastant och stabil kavring.
Knäckebröd är däremot bättre för de trädlevande småfåglarna, som gillar att krasa med näbbet när de äter.

Ankorna däremot, de vill ju helst bara glupa i sig och skölja ner med en slurk sunkigt grönt stillastående dammvatten.


Skatan hade man därför kunnat mata med knäckebrödet.

Men det bevisar väl precis hur effektiva Mariekexen är, med tanke på hur lätt du kunde fånga in en fiskmås intresse.
Det är ju likadant för skatan. Det räcker att den får syn på den så behagligt runda formen för att snålvattnet ska börja rinna för den.
"Gott," tänker skatan.

Fast du kan ju gömma den lite bättre, så att den högt avspanande fiskmåsblicken inte får syn på läckerbiten.
Skatan gillar ju även att fotvandra nere på gräsmattan, och leta maskar och tvestjärtar, så den kan hitta även ett undangömt Mariekex.



Jag såg förresten en video på youtube som hade testat vilka godsaker som funkade bäst.
Och det visade sig att valnöten var den mest begärliga.
Utan konkurrens.

Och nu när jag tänker på det så minns jag ju även från andra undersökningar och videolklipp att valnötter är riktigt åtråvärda läckerheter för de flesta smådjur, inklusive kråkfåglar i hela världen.
Kråkor kan tex släppa valnötter på övergångsställen för att se hur bilarna kör över dem, och då öppnar det hårda skalet.
Det är ju en ansträngning som går utöver det normala, så det kan ju bara betyda att de har höga förväntningar på innehållet, eller hur.

De slätter ju inte första bästa skogssnigel eller så på gatan ...
Utan bara valnötterna.


---

Vill du, förresten, läsa på litet om bla kråkfåglarnas intelligens och beteende (inklusive skatan) så kan jag rekommendera dig boken "Bevingad intelligens – I huvudet på en fågel" av Jennifer Ackerman.
Den är mycket, mycket läsvärd.
Beställ den på Bokus eller så redan idag vettja ...


Den innehåller många intressanta observationer.
Som tex hur kråkfåglar kan slåss med spjut.
Spjut som de själv både klipper av och sen spetsar.
Sen går de till attack mot sin fiende, som om de vore en riddare med lans på en medeltida tornering.

Min ena skata sedan 9 år är borta. En är kvar. Den får hundmat med kött och spannmål, ratar allt annat.

Skatänkor är de ensamma för livet?

Tycker ändå att man rätt ofta ser uppmaningar om att inte mata fåglar med bröd? Det är som sagt tomma kalorier som gör att fåglarna blir mätta på bröd och inte får i sig tillräckligt med näringsämnen från den vanliga födan. Tänk hur många som går till parker och grönområden och slänger ut bröd och annat varje dag, det är inte bra.

Kanske inte.
Men samtidigt så tycker jag inte att det ser ut som om Sveriges ankor och ankdammsfåglar lider några större plågor precis.
De ägnar sig åt sedvanligt födosök oavsett de fått smaka bröd eller inte.

Kanske det hela mest bara handlar om en överdriven, missräknad omsorg om fåglarnas väl och ve?
Dvs att det funnits/finns en misstanke om att ankorna kanske "vänjer sig vid" att bli matade av människan så att de glömmer bort hur man ska födosöka på egen hand.
Men det verkar det ju inte finnas några problem med.

Eller det där gamla med att "de vilda djuren kan vänja sig vid människan och då glömma bort sin naturliga skygghet."
Underförstått att de då skulle börja följa med vilt främmande karlar hem till sig och då riskera att bli nerstoppade i familjens stora kastrull och sluta sina dagar som söndagsstek.

Men inte ens där verkar ankorna löpa någon större risk.
De håller fortfarande avståndet. Om det är någon fågel som hade behövt lära sig var gränserna går så är det väl fiskmåsen isf.


Jag tycker det kan vara nog så trevligt att gå och mata ankorna lite då och då.
Tänk på att det ju är en mycket gammal svensk tradition. äldre än historieskrivningen t.o.m. Särskilt om vintern har vi ju sedan urminnes tider satt ut kärvar åt småfåglarna, och idag har vi algbollar som vi sätter upp åt dem.

Är det inte bättre att visa omtanke om de små rara liven, genom att mata dem lite då och då - än att försöka fånga dem i halsen och vrida nacken av dem för att kunna äta opp dem i slutändan?
Ja, det finns sådana, faktiskt.

Särskilt Jehovas vittnen.