Citat:
Ursprungligen postat av
SkogsKonung
TACK!
Fy fasen vad lack jag blev på killen när han ska "lipa" över att hans polare till skillnad från honom vågar ta ett kliv ut i livet och faktiskt göra något mer än att sitta i Alingsås och häcka. Oskön så det sjöng om det. "Du passar inte i Stockholm!" eller "Ska hon vara gift med dig får hon lära sig att stå ut med Rosenström."
Att sluta lyssna på pubertets-pop är en otroligt liten uppoffring om man får hitta en livskamrat, vilket verkligen inte alla gör. Bra att Anton flyttade och lät honom sitta kvar i Alingsås.
Du missar den stora bilden, precis som resterande familjelivskribenter i tråden. Det handlar om mer än att han inte får sjunga Björn Rosenström när Sofia är med. Han har låtit sig kuvas till att
aktivt förakta Björn Rosenström(kallar hans musik för "vidrig" för att ställa in sig hos okända feministkommentatorer på instagram). Han skämmer ut sig själv och Sveriges män genom att stoltsera med en egenhändigt
gaycertifierad husbil. Hans framtida sons andranamn är
redan bestämt till
Dragomir. Såg du uppföljningsavsnittet? Eller befinner du dig inom autismspektrumet?
Antons kompis ser sin kompis sälja sin själ. Varför skulle han glädjas åt det? Han bet sig ändå i tungan rejält under videosamtalet. En riktig vän tittar naturligtvis inte leendes på när en bästa vän håller på att göra sitt livs misstag. Han borde ha tagit sig ett ordentligt samtal med Anton privat, men det verkar inte som han har gjort det. Förmodligen för att han inser att Anton är så förlorad att han inte går att rädda.
Även om Antons fall är extremt, så går ju mönstret igen i merparten längre förhållanden och äktenskap. Mannen låter kvinnan leda. Kvinnans attraktion till sin omanliga och/eller osnygga man dör när barnen kommer(barnlängtan färgar kvinnans intryck av mannen till den grad att hon inbillar sig att hon är attraherad av en man hon i normala fall inte skulle vara attraherad av). Mannen blir i slutändan inget annat än en provider. Dessa förhållanden och äktenskap
är inte lyckliga.
Nu är inte Anton särskilt attraherad av Sofia heller, av uppenbara skäl. Utan han tycks drivas av nån slags pseudobiologisk klocka - till skillnad från merparten providers som drivs av desperation efter kvinnlig närhet(från kvinnor dom faktiskt finner någorlunda fysiskt attraktiva). Resultatet blir detsamma oavsett - ett passionslöst och olyckligt förhållande där man håller ihop för barnens skull(såvida man inte skiljer sig och i så fall utsätter barnen för trauma). Det finns ingen vinnare i det här.
Ovanstående får ses som ett
sanningens monument mitt bland trådens alla tomma tunnor som skramlar i dygdsignaleringens tecken