Varför har vänsterfolk så svårt att erkänna kommunismens brott mot mänskligheten?

Troligen för att de inte tycker att kommunister som Stalin eller Pol Pot gjorde något fel egentligen.

Vi uppfattar det som att när välbeställd svensk Mede klass i Stockholms Innerstad inte vill ställa sig öppet kritiska till kommunismen även om de själva röstar (C), (Mp) lr (F!) hellre än (V) lr (S) så är det för att de tror att alla krafter behövs för att besegra högern som är hotet emot oss alla i deras värld. Kommarna, är därför OK i deras ögon. Vi måste också ha klart för oss att eftersom våra unga bara lärs om nazismens vidrigheter så går kommunismen hos folk under typ femtio pinnar under radarn utan att några varningslampor blinkar. Att vara röd, ses socialt inte som något konstigt. Snarare litet av småsexigt.
Det svenska folket vet inte om att marxisterna, med sin långsiktiga, tålmodiga, Maoistiska strategi vid namn "Den Långa Marschen igenom Institutionerna" över årtionden ifrån sent 1960-tal och ända fram till idag tog över nyckelposterna överallt.

Marxister lyckades över tid framgångsrikt besätta våra högsta lärosäten, våra högsta juridiska instanser, statsapparaten, förvaltning och ämbetsverk. Polisen, säkerhetstjänsterna och försvaret. Näringslivets toppositioner. Vår Public Service, våra TV-bolag, våra tidningshus och förlag och vår kultursfär.

Därför har det hittills inte spelat någon roll om sossarna lr moderaterna har bildat regering. Marxisterna har likafullt styrt Sverige ifrån alla nyckelposter.
Vi har personligen här på Östermalm i det sociala livet mött några av våra mest hyllade kulturpersonligheter som uttryckt sympati för Lillefars gärning. Om de uttryckt samma uppskattning och aktning för en annan 1900-talspolitiker med mustasch så hade de själva varit socialt döda. Nu har det istället varit så att när vi artigt och belevat i cocktailkonversation påpekat kommunismens brott för dessa kulturprofiler i dessa fina salonger så har vi fortsättningsvis inte blivit inbjudna i dessa sammanhang.

du måst va jävlit dum i huve om du e bjun å börj mopsa me heders gästen du borde blitt slängd i rännsten me din fula nuna före

Kommunisterna måste ha roligt åt att de rika står upp för dem fast många av de välbeställda blir de första som ryker när Folkrepubliken blir ett faktum.

Jag tror att det har två huvudsakliga orsaker:

1. Man vill inte gärna stå för en ideologi som har massor av människoliv på sitt samvete. Nu har visserligen alla ideologier det (som varit i någon form av maktposition) men det blir så tydligt i vissa fall. Nationalsocialister förnekar också sina föregångares brott. Det känns som en ryggmärgsreaktion hos den typer av grupper där deras företrädare systematiskt, under perioder, har sett till att miljontals människor dött.

2. Kommunistiska länder överlevde andra världskriget. På samma sätt som Francos styre ses på som mer ok än Mussolinis tror jag att kommunismen som ideologi kunde forma sin egen historia, men kanske även ändra sig efter tidens gång, eftersom den inte dog ut som en maktspelare. Detta har t.ex. lett till att Sverige har haft V som var aktivt för Sovjetunionen och S som visserligen inte var kommunister men som har haft mer eller mindre samarbeten med V.

Jag tror helt enkelt att det har naturliga förklaringar. Du, TS, skriver visserligen att du förstår hur liberalismen har mycket skit på sitt CV men generellt hör man inte det från officiella partipolitiska företrädare från den kanten heller. Man vill skydda sina egna ryggar helt enkelt.

Det finns några mekanismer som är verksamma samtidigt. Den förklaringsmodell man använder måste klara att härbärgera flera mekanismer.

1. Socialister/sossar/nassar har drivit en politik som är snarlik kommunisters. Det är inget stor skillnad. Det finns skillnad men det är mer på detaljnivå. Grundprinciperna är väldigt lika.
Det gör att (vissa) attacker på kommunism blir attacker på deras egen politik.
Och då kan folk reagera med ryggmärgen.

2. Ett alltför enögt och hycklande beteende kan få en del mer rättrådiga människor att reagera. Då på det enögda och hycklande beteendet. Då uppkommer ett behov att påtala att andra också har mindre smickrande historik. De som agerar enögt och hycklande klarar inte av de också är bataljen igång.

3. Sossar har genuint tagit avstånd från kommunister. Sossar har betraktat kommunister som fiender. Och det på goda grunder. (S) har inte haft någon acceptans för SKP (dvs fd VPK). Inte ens när de hyfsade till sig på 60-talet och blev VPK hade (S) någon tolerans. (S) har haft samma avståndstagande mot SKP/VPK som de har mot SD. Här är (S) konsekventa. Jag kan tycka att man kan ge dom credit för det.

Det som folk får svårt att hantera är när Ingvar Carlsson driver Sverige i riktning mot Sovjet/öststaterna samtidigt som man tar avstånd från VPK och kommunister. Men förstår man 1-3 ovan går det lättare. (S) gillade helt enkelt delar av Sovjet/öststatspolitiken. Men inte alla delar av den.

Det är inget problem att få sossar att ta avstånd från kommunism. Men man får se till att uttrycka sig så man inte triggar pkt 2.


EDIT:
Det har hänt när en del gormat lite väl mycket om judeutrotning att jag nämnt slakten i Indonesien. Och påtalat att den ligger mycket närmade i tiden. Och det borde förtjäna mer uppmärksamhet än vad det får.
Då kan det komma bisarra krumbukter till varför man inte skulle göra det.
Dvs folk som gnäller har ofta en känslostyrd enögd agenda, oförmögen till principiella och konsekventa ställningstaganden.

Bara för att man skriver kommunism på en skylt och sticker den i en hög med skit innebär det inte att den skithögen representerar kommunism. Det du verkar ha svårt att skilja på är en ideologi och en diktatur.

Ganska bra sammanfattning. Socialism och kommunism fungerar inte ens i teorin, eftersom att dess grundstenar bygger på fördelning. Att tex mat produceras är mindre viktigt, vikten ligger i att det som finns fördelas "rättvist", att utsädet till nästa års skörd äts upp idag spelar ingen roll.

Sedan är det tragikomiskt hur vi redan vet resultatet av minsta försök till upprättande av en kommunistiskt stat. Men ändå finns det gott om folk som vägrar ta lärdom av historien. Hur var det Einstein sa? Den som upprepar samma tillvägagångssätt och förväntar sig ett annat resultat är "jätte smart" (detta var ett skämt för er som inte såg det uppenbara)

I dagsläget sker detta i global skala, hela väst är inne i den lista du skrev ts. Steg 1 började på 60-talet, steg 2 har pågått sedan dess, vi är snart inne i steg 3 när "the great reset" blommar ut. Vi kommer alltså att få bevittna hela väst kollaps och antalet döda lär slå nya rekord.

Personligen är jag helt säker på att vänsterblivenhet är ett naturligt fenomen skapat av moder natur som en nödventil utifall att människor skulle bli för många.

Hahaha, jag gillar tanken om "nödventilen". Lite som när lämlarna kastar sig i döden lite då & då för att hindra överbefolkning.

Självklart ska inte skolan endast undervisa om nazisternas folkmord under andra världskriget. När jag pluggade historia på universitetet hade vi en kurs om folkmord och då var det en lång rad folkmord som togs upp.

Det viktiga är att inte sätta likhetstecken mellan vissa specifika politiska inriktingar och folkmord och andra brott mot mänskligheten. Det är en grav förenkling av verkligheten. Att tala om ”kommunismens folkmord” gynnar inte någons historieskrivning.

Nu har socialdemokratin i Sverige i praktiken varit lika negativ till kommunism som de varit pro NATO under kalla kriget.
V(pk) däremot borde interneras.

Bara en komplett idiot hävdar att sosseskolan inte undervisar om andra folkmord än nazisternas.

Det kan inte vara så att enda gången ni vaknade till under skolgången var när nassehjältarna avhandlades?

Det är för att intressegrupperna inte lagt lika mycket krut på Holodomor som Holocaust. Allt handlar om ihärdig hjärntvätt, Aftonbladet har säkert fortfarande ”dagens Hitler” där ännu fler ”tidigare okända utrotningsdetaljer” ska matas in i grupphjärnan. För den klenbegåvade betyder det att om man är emot Hitler har man sitt på det torra och rannsakning av den egna åsikten således är överflödig.

Socialism fungerar. Läs på om kibbutz i Israel. Det är nog de mest socialistiska samhällena jag kan komma på idag.
Det finns där inte plats för någon fet katt som roffar åt sig vinsterna.