Bengt Ohlsson DN avslöjar DEN SMALA åsiktskorridoren i tidningsvärlden

Denna maffiga krönika av Bengt Ohlsson kräver en egen tråd här på flashback. https://www.dn.se/kultur/bengt-ohlsson-alla-mina-vanner-varnade-mig-for-att-skriva-i-bulletin-och-det-ar-en-del-av-problemet/?fbclid=IwAR0o0hyaEhh-TwBewMEsscGYe1u4Sq3qih3cSuBbciQxj8ahoIDtRD3KCo8

Bengt Ohlsson skriver om hur han blev tillfrågad att hoppa på Bulletin-projektet och varför han avböjde att hoppa på det.

Samtidigt så ger han en rejäl känga åt tidningsvärlden. Dels om hur han hade blivit brännmärkt om han hoppat på projektet.


Och dels om hur viktigt det är att alla tycker likadant inom tidningsvärlden, för annars riskerar man brödfödan.


Hans vacklande i att gå med i Bulletin uttrycker han såhär:


Ja, nu börjar det sippra ut från journalisterna själva hur det står till på tidningsredaktioner, eller vad säger ni?
Det här är ju något som är uppenbart i det svenska klimatet.

Vilken tvångströja journalister sitter i.

Det är ju intressant när de avslöjar själv vilken sits de sitter i.
Tänk att de behöver sälja sina tankar och åsikter för att de ska kunna uppbära brödfödan.

Vad händer i ett samhälle när journalister är så ängsliga att säga vad de har på hjärtat?

Har journalister börjat inse att deras bransch är genomskådad av läsarna?

1) hans ”chef” Björn Wiman var positiv till att han skulle börja skriva för bulletin.
2) det finns medarbetare på både Aftonbladets och Expressens kulturredaktioner som har skrivit för bulletin och mig veterligen är de fortfarande medarbetare på dessa redaktioner.

Ännu en bekräftelse på att media-Sverige är en PK-ankdamm där man blir utmobbad om man inte simmar åt samma håll som resten av flocken.

Eller hur. Snacka om att vi läsare har uppfattat situationen på tidningarna rätt.

Jag är så jävla glad att jag inte satsade på journalistyrket ändå och behöva känna den här tvångströjan kring mina tankar och åsikter.
Hela tiden ha hotet att bli huggen i ryggen av kollegor.
Hela tiden hotet att bli avskedad om man inte följer strömmen på tidningsredaktionerna.

Alltid ängslig för sin arbetsinkomst.
Inte kan de gå in på flashback och säga sin åsikt heller, för då kan de bli avslöjade av research-gruppen.

Snacka om att behöva plikta med sin inre kärna, sitt patos och liv, bara för att få behålla jobbet.

Jag fattar inte. På tidningarna jobbar väl journalister som skriver om vad som har hänt och händer. Hur svårt kan det vara?

Det är en mycket tuff sorteringsprocess som sållar fram ENBART moraliskt korrupta och/eller sinnessjuka individer.

Kom bara ihåg vilken outsägligt äcklig PK-vänsterskithög Bengt Olsson är. Det är just därför han har sin position. Däremot utifrån hans eget vansinnigt uppblåsta subjekt finns det säkert några små irritationsmoment som stör. Han kanske känner sin position lite klämd av "unga arga feminister". Du kan garantera att han inte ens vet eller skulle bry sig om någon sanning om massinvandring, våldtäkter eller folkutbyte.

Så det här är det sedvanliga stormen i vattenglaset (en ankdam är alldeles för stor!) som för den efterblivne läsaren ger intrycket av att det finns en verklig pluralism. Det gör det inte. Bulletins och Kvartals kulturredaktörer är också vänsterextrema (en transa - och en psykiskt sjuk asiat som gärna skryter om sina psykoser i radio...) dårar - som utmålas som konservativa.

På så vis ger man sken av att representera hela det politiska spektrumet - men befinner sig alla till vänster om sossarna.

/Johan

Jag tror tyvärr att du överskattar journalisterna. Majoriteten av dem är hjärntvättade får och systemagenter, och nöjda så. Hur många är egentligen dissidenter i fårakläder? Någon promille kanske.

De behöver inte gå in på Flashback och skriva av sig. De kan skriva en krönika i sin egen tidning och vara fullkomligt uppriktiga.

Så blir det på alla arbetsplatser så fort det kommer in kvinnor.

Blir intressant när vinden vänder. Då kommer samma journalister att tävla om en annan tom gryta. Någon har sagt att svenskar är flockdjur som sällan ändrar åsikt, men när de väl gör det sker det på en och samma gång likt ett stim fiskar som byter riktning.

En skribent som Bengt Ohlson är väl knappast vänster om sossarna, men för att använda din egen formulering släpps han ju fram för att ge intryck av att det skulle finnas verklig pluralism i debatten. Björn Wiman uppmuntrar själv Benke att börja skriva för Bulletin, "eftersom det visar att det är högt i tak hos oss [på DN]". Det han menar är: "eftersom det ger sken av att det är högt i tak hos oss". Han vet mycket väl att han aldrig skulle släppa fram en skribent som på allvar gick emot systemet. (Den som bara nuddar vid någon verklig kritik, och inte håller sig till de på förhand godkända charaderna, åker ut med skallen först. De har nolltolerans mot dissidenter.) Genom att de har frifräsaren Benke i stallet kan de elda på med massiv globohomo-propaganda i typ varenda artikel i övrigt. På så vis är han oumbärlig för dem.

Fast han skriver ju liksom om hur alla medarbetare sveps med i att vara rörande överens i en tidnings agenda (även fast de kanske inte är det) Och exakt så har jag tänkt att det går till när man är där inne i värmen, för jag har läst SÅ många krönikor som inte känns ärliga. Det känns inte som det kommer från hjärtat. För övrigt så är ju grupptrycket på det viset även i facebook-grupper och grannskap och you name it. Jag var med om att någon facebook-medlem i en lokal facebook-grupp var lite sarkastisk mot att ett signalement inte gavs ut på en gärningsman, och hon blev totalt utfryst ur facebook-gruppen. Hon tvingades lämna. Medlemmarna i grannskapet var väldigt föraktfulla och klandrande.

Så det är ju i o f s inte bara journalister som måste visa en fasad.

Men jag har försökt att sätta mig in i hur folk fungerar, då de rapar ut sin pk-smörja till förbannelse och man tänker "tror de på det där själva?". Jag tror att de intalar sig att de tror på det. De sveps med i sekten. De liksom hjärntvättas av den miljö de befinner sig i.

Du menar att journalister sakligt ska rapportera och vara objektiva? Det var läääänge sen det.