Citat:
Ursprungligen postat av
IMBILDEN
FHM särredovisar i jämna 10-årsintervaller, men under 70 år är det väl i storleksordningen 1500 personer som dött, men de som dör nu är oftare yngre, eftersom de äldre i större omfattning vaccinerats. Dessutom har vi nu nya mutationer som är både mer smittsamma och mer dödliga. Och bara för att man inte är "fullt frisk" betyder det inte att man står med ena foten i graven som somliga tycks tro.
Sedan ska vi inte heller tro att det bara står mellan de som klarar sjukdomen galant och de som dör. Det bedöms redan nu finnas ungefär 100 tusen personer i Sverige som drabbats av långtidscovid. Jag känner själv flera personer, som har gått från att vara fullt friska som numera knappt orkar gå till brevlådan. Det här kommer kosta enorma summor pengar framöver och i värsta fall även förkorta liv. Många av skadorna som de här personerna ådragit sig är med största sannolikhet permanenta.
Ni ska akta Er för att säga "permanenta" då det skulle innebära "för alltid" vilket vi ännu inte kan säga.
"Långtidscovid" kan helt klart avta med tiden bara tiden först får gå, de jag känner som haft kvarvarande besvär blir iaf. av med de när de kommer tillbaka och börjar röra på sig igen och även fast de inte hade riktigt lika hämmande besvär så är det samma som beskrivs bara på en lägre nivå av påverkan, helt klart möjligt att besvären avtar.
Att det sedan finns de som med säkerhet aldrig blir av med "besvären" är en annan sak, det finns det idag med fast de besvären kallas då något annat, "långtidscovid" kommer bara bli ytterligare ett symptom för dessa personer.
Jag känner ingen frisk, arbetsför som har tagit skada av sars cov2, ingen som blivit inlagd och ingen som avlidit ännu och då har ändå minst 10% av alla i landet haft det, sannolikt många fler, och den största gruppen är de som befunnit sig och arbetat i samhället tillsammans med mig.
Alla de som varit infekterade beskriver samma sak, från en förkylning till en influensa, några dagar till en vecka och det värsta har varit ångesten efter alla rubriker då de förväntat sig att bli inlagda eller dö.
Nu är det ingen i de arbetsgrupperna som bryr sig då alla redan haft det utan besvär, det skämtas om vem som smittade vem och vilka som är kvar.
Såhär ser det ut på i princip alla arbetsplatser över sverige där verksamheten pågått som vanligt under pandemin och det är väl denna verkligheten som krockar med Er rubrikstyrda verklighet.
Vi som varit ute under hela året och redan varit infekterade, bekräftat eller obekräftat, vet hur farligt detta virus är för friska, arbetsföra personer oavsett ålder och den verkligheten är diametralt motsatt från Er, orsaken är inte enbart pga. att vi varit infekterade och klarat det bra utan att vi pratar med varandra och tar in hur det gått för de runt oss och deras familjer och alla beskriver samma sak
Ibland undrar jag om restriktionerna är till för att vi inte ska kunna umgås och ta in hur det ser ut för de runt oss för att få den verkliga "impacten" för viruset utan istället ta in enbart rubriker och myndighetsuttalanden som den sanna verkligheten istället.
Tala med folk, det är inte farligt och folk pratar jättegärna på tu man hand oavsett om Ni enbart är flyktiga kollegor som träffas någon gång per år normalt bara de slipper utstå spott och spe i sociala medier, verkligheten är inte rubrikerna.
Så, ta det lugnt och avvakta innan Ni skriker Er hes, ingen minns en alarmist som hade fel...
