Citat:
Ursprungligen postat av
Grotius
Den av mig fetade meningen betyder att domstolen utan att parten hävdar det kan använda 1924 års lag för att bedöma de omständigheter som parten lagt fram. Dvs domstolen är inte bunden av de lagrum som Esbjörn åberopar; ibland använder man en gammal latinsk term för detta: Jura novit curia.
Nja, det där är en sanning med modifikation. Det latinska uttrycket betyder att parterna inte behöver visa domstolen hur rättsreglerna skall tillämpas, det förutsätts domstolen veta.
I detta fallet handlar det istället om vilka rättsregler som skall tillämpas, och visst är det så att domstolen kan döma utifrån andra lagparagrafer än de som en part åberopat, vilket är vad rätten här påtalar. Men rätten kan inte döma på någon lagparagraf med mindre än att saken är bevisad, och bevisföringen åligger parterna. Det som är anmärkningsvärt med rättens uttalande i detta fallet är att de lägger sig i parternas sätt att föra sin talan och förekommer bevisföringen i målet. Det får rätten inte göra.
1924 års lag hade sannolikt varit en mer framkomlig väg för Esbjörn än den nu valda. Den missen får tillskrivas det inkompetenta ombudet som kom in och kluddade. Men det hade fortfarande förutsatt att de kunnat visa att det förelegat en psykisk störning, och det hade nog inte varit helt enkelt. Esbjörn har trots allt genomgående hävdat att han skrivit under avtalet av egen fri vilja och återigen har vi polisförhöret som skedde kort innan avtalsskrivningen och under tiden den process kring överlåtelsen som föregick avtalsskrivningen, som på ett detaljerat sätt visar Esbjörns, som Barry uttrycker det, orientering till person, plats, tid och situation är alldeles utmärkt, liksom hans minne.
En sannolikt enklare väg framåt för Esbjörn eftersom det mot bakgrund av den paragrafen bara behövs bevisas ett istället för tre rekvisit, men fortfarande lika svårt att bevisa någon form av psykisk störning.