Problemet med depression och maniska episoder vid bipolär sjuldom är att det finns hur många olika varianter av sjukdomen som helst. Men viv vet väl inte ens om HD är bipolär? Även om hon har svåra depressiva perioder?
Kanske vi inte ska sätta den typen av soffdiagnoser här?
Personlighetsstörningar klassas däremot inte som psykiska sjukdom
Allla människor har mer eller mindre en liten fling av någon p - störning, Ibland av ett par stycken av såna. Detta är vad som kallas vår personlighet. Utan dessa vore vi som robotar.
Det är när någon störning tar över och begränsar livet, som det blir problem.
Ge dig nu, vi utgår från aktuell medicinering som beskrivs i FUP.
Primär indikation är bipolär depression, det är antipsykotika.
Det finns inte hur många varianter som helst heller.
__________________
Senast redigerad av develi 2021-03-26 kl. 16:08.
Men det är väl ingen som tolkar den bokstavligt?
Lika lite som att man tolkar media bokstavligt.
Det har kommit fram en del uppgifter som är intressanta och som vi inte visste om tidigare. Naturligtvis har PS sin agenda, att skydd sig själv. Det kan man väl förstå utifrån hans plötsliga "petning". De glasögonen måste man ha.
T ex visste inte jag att den "andra organisationen" var den som hade hand om eftersökningarna. Avel har visat oss vilken typ av organisation det handlar om.
Alla här i tråden är inte insatta i hur polisen arbetar med förkortningar hit och dit. Mycket nytt för mig iaf.
Vi har sedan FUP som uppgifter kan jämföras mot.
Springares version är en sida av historien. Det hade varit intressant att få påfyllning från andra sidan också.
Man får läsa med försiktighet, men det tror jag att alla gör, om än i olika mått.
Olika mått, för någon dag sedan var det ju någon som fick tuppjuck när inte det svaldes rakt av.
Är dock inte enbart Avel som gett er beteckningar och dylikt, du har devlii och andra som bidragit med kunskap.
I övrigt håller jag med dig, läsa inta bearbeta jämföra analysera fundera.
Ge dig nu, vi utgår från aktuell medicinering som beskrivs i FUP.
Primär indikation är bipolär depression, det är antipsykotika.
Det finns inte hur många varianter som helst heller.
En sak jag funderar på är, sista barnet föddes 2006 kan ev förlossningsdepression "blomma ut för fullt" fyra år senare? Att det funnits tecken men nonchalerats, sämre och sämre mående, tills det blir ohållbart till slut ... Är det trolig utveckling? Eller är det något helt annat?
Det där förstod jag inte vad du menar utifrån SPs roll som spaningsledare som fortsatt är på tapeten.
Det kanske är bättre att se över vad hans roll innebär - vilket ansvar han har i en Fu vid människorov då de letar efter Lena rätt organiserat. Ju längre det dröjer innan hon hittas, ju mer diffus juridik och befogenheter.
Redan mycket tidigt i tråden (många år sedan, kanske redan i maj- 18) skrev jag att PS kanske borde ha kollat av var och vad som hade kollats av när han tog över. Med det behöver det ju inte betyda att han lägger sig i exakt hur den organisationen arbetar, utan mer utifrån ett samarbetssätt att förstå vad har vi, vad har vi inte, var står vi, ungefär.
Jag är verkligen(uppenbarligen) inte insatt i de organisatoriska delarna inom polisen, men tänker att om man skulle jämför med att man samarbetar med vem som helt inom vilken organisation som helst, behöver man få klarhet i vad och hur saker och ting sker för att lösa uppgiften på bästa sätt. Det utan att börja lägga sig i hur organisationen är upplagdeller utan att i detalj kolla hur varje person sköter sin uppgift.
Matvarubutiken behöver ha kontakt och diskutera med sina distributörer för att veta vad som har sker och om allt funkar som det ska. Kanske har utbudet ändrats, nya rutiner i beställningarna eller kanske kan man få in något annat om något plötsligt saknas av någon anledning. Sjukvården kan behöva diskutera med andra aktörer i samhället för att få klarhet i hur man på bästa sätt kan ta hand om patienten. Osv.
Visserligen borde PS kunna utgå från att man letat efter brevlådan (eller hur han uttryckte det). Och de hade de gjort. Sedan hade söket enbart skett 100 m runt om från hemmet sett, vilket med facit i hand kunnat utökas.
Men jag vet som sagt hur sökhunden gjorde när den sökte efter min katt (fem dagar efter försvinnandet), och den fick upp spår direkt.
Sökhunden ringade in området genom att börja från hemmet (lukta på kattens filt) och sedan göra en cirkulär sökning. Den gick först åt ett håll (vilket jag reagerade på, hade aldrig sett att katten brukade vara där), men snart vek den av i 90 grader neråt gatan, och ytterligare "tillbaka" i en parallellgata. Då blev det en himla fart på hunden, vilket hundföraren beskrev att hunden inte hittat något spår, utan ville vidare, sedan in igen tills "cirkeln" blev sluten. Där hittade hunden ett spår som den följde och mycket märkligt att alla ställen kunde sedan verifieras av grannar att ja katten låg här på vår altan i onsdags och ja en katt var inne hos oss i torsdags. Hundföraren sa att hunden gick på det senaste spåret, men om katten var död, var det inte säkert att katten skulle hittas, för denna hund sökte inte efter lik. Samarbete mellan hund och förare, måste tränas mycket. Hela tiden. Det är färskvara, och det var därför hunden hjälpte oss att hitta vår katt.
Därför blir jag lite fundersam på varför denna hund som letade efter Lena inte fick upp något spår alls. Men det är också olika hundar, olika förare, olika dagsform och olika förutsättningar. Ingen exakt vetenskap.
Jag tror väl inte att det är någon endaste person som tycker att det verkar som att man gjort alla rätt här. Det känns väl rätt klart att det brustit någonstans i söket.
Skillnad om någon hade gömt kroppen på ett väldigt undanskymt ställe, där ingen skulle komma på tanken att leta. Men nu låg hon så nära hemmet att det är skamligt att man inte kollat bakom planket.
En sak jag funderar på är, sista barnet föddes 2006 kan ev förlossningsdepression "blomma ut för fullt" fyra år senare? Att det funnits tecken men nonchalerats, sämre och sämre mående, tills det blir ohållbart till slut ... Är det trolig utveckling? Eller är det något helt annat?
Olika mått, för någon dag sedan var det ju någon som fick tuppjuck när inte det svaldes rakt av.
Är dock inte enbart Avel som gett er beteckningar och dylikt, du har devlii och andra som bidragit med kunskap.
I övrigt håller jag med dig, läsa inta bearbeta jämföra analysera fundera.
Jag tog ett exempel bara.
Kanhända att jag inte lästa allt inlägg, särskilt som jag tyckt att det varit en för aggressiv ton i tråden, vilket gör att det inte känns som att vi är lagspelare utan mer som alla är motspelare. Det ska kännas konstruktivt och någotsånär bra diskussionsklimat mellan skribenterna, så att det ändå blir begripligt och leder till någon slags poäng. Alla kan ju inte tycka lika, det är ju helt omöjligt.
Jag tycker inte att man bara kan såga exakt allt med Springares bok, men som sagt det är en del av en berättelse. Precis som en förundersökning går till kan man tänka. Man hör ju den misstänkte också, även om man inte vet vad som är sant eller inte sant innan man kan bevisa det på olika sätt.
Det bästa hade förstås varit om man fått höra den andras sida också. Men nu får vi nöja oss med FUP, vilket inte är fy skam. Och media.
Det är inte givet att vi hade fått FUP öht.
Mycket jobb från ett fåtal personer.
Och så har vi fått PS version.
Det är också intressant.
Kommer dock inte läsa resten av boken. Jag lyssnade på en lång intervju med PS på TV, där han pratade lite om det här också, men mest om annat. Det får räcka för min del.
Redan mycket tidigt i tråden (många år sedan, kanske redan i maj- 18) skrev jag att PS kanske borde ha kollat av var och vad som hade kollats av när han tog över. Med det behöver det ju inte betyda att han lägger sig i exakt hur den organisationen arbetar, utan mer utifrån ett samarbetssätt att förstå vad har vi, vad har vi inte, var står vi, ungefär.
Jag är verkligen(uppenbarligen) inte insatt i de organisatoriska delarna inom polisen, men tänker att om man skulle jämför med att man samarbetar med vem som helt inom vilken organisation som helst, behöver man få klarhet i vad och hur saker och ting sker för att lösa uppgiften på bästa sätt. Det utan att börja lägga sig i hur organisationen är upplagdeller utan att i detalj kolla hur varje person sköter sin uppgift.
Matvarubutiken behöver ha kontakt och diskutera med sina distributörer för att veta vad som har sker och om allt funkar som det ska. Kanske har utbudet ändrats, nya rutiner i beställningarna eller kanske kan man få in något annat om något plötsligt saknas av någon anledning. Sjukvården kan behöva diskutera med andra aktörer i samhället för att få klarhet i hur man på bästa sätt kan ta hand om patienten. Osv.
Visserligen borde PS kunna utgå från att man letat efter brevlådan (eller hur han uttryckte det). Och de hade de gjort. Sedan hade söket enbart skett 100 m runt om från hemmet sett, vilket med facit i hand kunnat utökas.
Men jag vet som sagt hur sökhunden gjorde när den sökte efter min katt (fem dagar efter försvinnandet), och den fick upp spår direkt.
Sökhunden ringade in området genom att börja från hemmet (lukta på kattens filt) och sedan göra en cirkulär sökning. Den gick först åt ett håll (vilket jag reagerade på, hade aldrig sett att katten brukade vara där), men snart vek den av i 90 grader neråt gatan, och ytterligare "tillbaka" i en parallellgata. Då blev det en himla fart på hunden, vilket hundföraren beskrev att hunden inte hittat något spår, utan ville vidare, sedan in igen tills "cirkeln" blev sluten. Där hittade hunden ett spår som den följde och mycket märkligt att alla ställen kunde sedan verifieras av grannar att ja katten låg här på vår altan i onsdags och ja en katt var inne hos oss i torsdags. Hundföraren sa att hunden gick på det senaste spåret, men om katten var död, var det inte säkert att katten skulle hittas, för denna hund sökte inte efter lik. Samarbete mellan hund och förare, måste tränas mycket. Hela tiden. Det är färskvara, och det var därför hunden hjälpte oss att hitta vår katt.
Därför blir jag lite fundersam på varför denna hund som letade efter Lena inte fick upp något spår alls. Men det är också olika hundar, olika förare, olika dagsform och olika förutsättningar. Ingen exakt vetenskap.
Jag tror väl inte att det är någon endaste person som tycker att det verkar som att man gjort alla rätt här. Det känns väl rätt klart att det brustit någonstans i söket.
Skillnad om någon hade gömt kroppen på ett väldigt undanskymt ställe, där ingen skulle komma på tanken att leta. Men nu låg hon så nära hemmet att det är skamligt att man inte kollat bakom planket.
Och det blev ju rubriker.
Fetat:
Håll fast vid den kloka insikten.
Spaningsledaren har uppgifter på sitt bord.
Det är ett ständigt informationsflöde, det handlar givetvis om samordning och styrning.
Om nåt saknas i ett viktigt spaningsarbete:
Gör om, gör rätt.
Man antar inte, man tror inte.
Det argumentet skulle inte vara hållbart i nån ledarroll oavsett område.
Jag skriver det igen. Han var informerad av första patrull som handläggare vid försvunnen person.
Han är på grova brott då det beslutas om människorov som rubricering samma dag på em.
Att utgå fr postlådan och söka av meter för meter som han säger är MSO.
Hans argument håller inte för att MSO sker fortlöpande, inte bara första timmarna.
Det är en arbetsmetod, en välorganiserad strategi. Vart tog det vägen sen?
Det är fullt läsbart vart de stoppar sök med hund.
Resten då?
__________________
Senast redigerad av develi 2021-03-26 kl. 17:00.
Vem håller reda på att deltagarna följer reglerna?
Det verkar som om det skulle behövas en sådan person.
Fick en gång för länge sedan ingå i en grupp UE samt hålla på med geocatching. Tackade vänligt nej.
Sånt här vuxendagis aktiviteter är roliga men det tillkommer alltid wt och idioter som förstör.
Älskar utforska, saker men roligast på egen hand, med familjen eller vänner.
Här skulle de helt sonika sagt, vi raderar allt ni gjort. Återkom inte.
