Kvinnors myndarskap / rösträtt / tillträde till maktpositioner, i det framtida Väst

Jag tror inte att det har särskilt mycket med IQ att göra. Kvinnor är som läskpapper. De suger alltid åt sig extra mycket av vad det rådande etablissemanget påbjuder. Är samhället konservativt så är kvinnor mer konservativa. Är samhället religiöst så är kvinnor de mest religiösa. Är det kommunism som gäller så är kvinnor de mest hängivna kommunisterna. Och så vidare. För så är kvinnor evolutionärt funtade. De är följare och anpassar sig till vad de uppfattar som opportunt och socialt accepterat. Vilket de iofs är väldigt duktiga på.

Ja så är det nog.

Därför väldigt viktigt att återfå värderingar där det är norm att mannen bestämmer i familjen. En vindflöjel till kvinna som ledare gör familjen sårbar - börjar styrande trakassera en dissident så vänder sig ofta kvinnan emot mannen - en garant för ett ofritt samhälle där folk skräms, hunsas och förtrycks till tystnad. Kvinnligt styre är ett hot mot frihet och demokrati.

Ungefär så ja. Jag skulle t.o.m säga att vitas biologiska överlevnad hänger på att vi får bort kvinnor och kvinnliga värderingar från samhällsstyret. Sen skulle jag iofs hävda att frihet och demokrati är oförenliga.

Ja i många avseenden är det tydligt att den kvinnliga karaktären korrelerar väldigt starkt med den judiska. Den självhatande judiske filosofen Otto Weininger argumenterade för att juden var ett förkroppsligande av den kvinnliga själen:
https://en.wikipedia.org/wiki/Otto_Weininger

Detta kan man ofta notera väldigt tydligt då diverse kulturmarxistiska dogmer i högre grad tenderar att appellera till kvinnor, samt att diverse attribut och beteenden som man associerar med judar, t.ex. preferensen för manipulation och intrigspel framför konkret fysiskt angrepp, aversion mot kroppsarbete, uselhet på sport (i absoluta, inte relativa, termer), passiv-aggressivitet, neuroticism osv. är väldigt feminina till sin natur.

Det är nog sant och det är nog många som förstår det vid det här laget. Därmed är det dags att ta nästa steg nämligen frågan om hur man praktiskt åtgärdar problemet. Nationalister har ofta stannat vid analysen och inte funderat vidare på realpolitik, allianser, hegels dialektik och annat som kan realisera bra ideer. När man konstaterar att kvinnlig överhöghet i samhället och kulturen - vilket vi har idag - är ett problem så har man bara kommit en tusendel av vägen. De som värnar om ett rättvist och hållbart samhälle fritt från socialistiska folkmord måste nog generellt sett bli bättre på att lägga 999/1000 timmar på just realisering av slutsatser.

Ett första steg på vägen är dock att förfina problemformuleringen. Här måste man ha transparens. Om vi tex konstaterar att indragen rösträtt för kvinnor också utesluter den mängd vettiga kvinnor som faktiskt finns också, så inser vi att det kan vara relevant ställa upp olika förslag på skiljelinjer mellan vilka som ska ha rösträtt. Dessa kan sedan kvantitativt jämföras i hur hög precision de har i att särskilja personer som är farliga att ge makt från de som inte är det (minimera antalet vettiga som utesluts från att rösta och minimera antalet ovettiga som får rösta) och å andra sidan är praktiskt mätbara och formulerbara i generella och neutrala termer. Sedan presentera resultat/estimat av några olika sådana regler och utvärdera vilken som är lämpligast. En skiljelinje mellan man och kvinna är inte nödvändigtvis den bästa, men kan vara det. Sedan kan och bör man notera avvikelserna från perfekt precision och ställa dem mot fördelarna och förklara att tex ”värdet av inte gå under i blod och lidande eller se socialistiska folkmord igen är stort nog att väga upp att de cs 50000 vettiga kvinnorna i Sverige inte får rösta”. Transparens. Erkännande av att man är medveten om att lösningen inte är 100% i precision men att den kostnaden, som man är medveten om, väl vägs upp av vad man får ut av det. Signalera öppenhet för förslag med högre precision, men inte öppenhet för att negligera eller avfärda grundproblematiken och risken för nya socialistiska folkmord och ofrihet. Detta vore utmärkt att hålla som en workshop för ett kreativt team att brainstorma kring och jämföra olika lösningsförslag.

Alternativt - bör narrativet redan från början vara att reformera statsskicket på ett mer omvälvande sätt, så att själva iden om demokrati vidareutvecklas till något som inte längre bygger på allmänna val med en stor andel av befolkningen som väljare? OM så är fallet, så är frågan om kvinnlig indragen rösträtt visserligen en del av underlaget för diskussion och motivering av förändringen ifråga, men inte vad frågan i huvudsak handlar om. Dvs: om man föredrar att göra ändringar som indirekt drar in kvinnlig rösträtt som en del av en större reform som också gör annat, kanske tonvikten i opinionsbildningen inte behöver vara fokuserar på problematiken med inflytande från kvinnlig som är olämpliga att ge makt till (en farligt stor andel av kvinnorna). Just detta sistnämnda tror jag är avgörande i drivandet av den här frågan rent praktiskt. Om du vill förbjuda pannkakor men det redan finns anledning till ett förbud mot mjöl behöver du inte diskutera förbud av pannkakor för om mjölet är förbjudet är pannkakor också det indirekt genom det andra beslutet.

Det är här det är viktigt att enas kring vilka ideer som behöver genomföras på ett övergripande plan. Jag tror att problemet med folkmordsröstabde kvinnliga väljare mer troligt kommer vara praktiskt att lösa genom ett bredare förbud, än ett förbud riktat specifikt mot dessa kvinnor som på så förödande sätt bidragit till 200 miljoner människors död och ett ofriare samhälle även i de länder som förskonats från dylika uppenbara socialistiska brott mot mänskligheten. Men just en sådan brainstorming (och jämförelse av några olika förslag), som jag talar om behöver absolut göras för att signalera en trovärdig process och ärligt uppsåt.

Edit: dåliga autocorrect fixade

Jag skulle rekommendera ditt alternativ nummer 2. Mer omvälvande förändringar så att vi kommer bort från denna imbecilla idé om att ”alla måste få vara med och bestämma”. Då skulle det inte heller var riktat specifikt mot kvinnor. I realiteten kan det genomföras via ett strikt konstitutionellt baserat styrelseskick. Hur man tar sig dit är väl den stora frågan. Där är jag av den uppfattningen att det nuvarande systemet måste fallera först. Det gamla måste dö eftersom det är först då som människor kommer att tappa förtroende för det och vara öppna för något nytt.

Ja, det alternativet tror jag nog också är det som ser mest lovande ut just nu. Det kan ändå vara bra att för formalitetens skull att göra jobbet att ställa upp några alternativ och jämföra dem kvantitativt.

Jag tror också vi är ganska nära det där tillfället där nuvarande system är tillräckligt fallerat för att kunna skapa öppenhet för något nytt. Men bara om vi tar vara på det tillfället och skapar ett genomtänkt och genomarbetat alternativ. Här kanske inte bara styrelseskicket i sig skall ifrågasättas, utan också mer övergripande filosofiska ideer såsom huruvida styrelseskicket ska försöka bygga in någon slags garanti för frihet eller om det helt och hållet skall lösas genom personerna som bor i samhället med fredligt eller blodigt uppror - eller om båda delarna måste med.

Man bör i alla fall absolut frångå iden om att alla är med och bestämmer, men frågan är om någon del av nuvarande systems ideer kommer vara värd att fortsätta ha med på något plan och namnet demokrati fortfarande är relevant, eller om det blir en total omstart.

Rent pragmatiskt sett är inte radikal omvälvning en garanti för att slutresultatet blir mer annorlunda mot nuvarande, än om man löser det genom omfattande omgångar av reform - det går att reformera något till oigenkännelighet precis som något kan radikalt omvälvas till oigenkännelighet. Detta har ju tex sossarnas förstörelse av Sverige visat - det skedde genom omgångar av reform och reaktion inte genom radikal revolution. Reform kan också ske mycket snabbt - ännu snabbare än senaste årtiondenas försämringar - i synnerhet om man förändrar något i en bättre riktning. Huruvida man presenterar förändringen som reform eller revolution bör ha mer att göra med vilka retoriska grepp som fungerar, än med vad förändringen faktiskt innebär. I trygghetsorienterade Sverige går nog reform hem bättre än revolution annat än hos kanske 2000-5000 personer.

Huruvida resultatet behåller namnet demokrati eller ej bör i så fall också främst vara en retorisk fråga. Det är tveklöst så att ”folket styr” eller ”styre för folkets väl” är grundtankar i det system som behöver utarbetas - så det grekiskderiverade ordet demokrati torde vara välförtjänt hos det nya systemet, mer så än för det korrumperade system som styr idag. Men fallerar nutida sk demokratin ännu mer - såpass att ordet demokrati blir så nedsmutsat som nuvarande sosserikaos borde vara - så är det förstås fördelaktigt att istället anamma ett nytt namn för reformerna. Populism är egentligen den nästan exakta latinska motsvarigheten till demokrati rent lingvistiskt (ordagrant hade det kanske hetat populuregni eller popuregni eller populoregi eller dylikt - men natio och gens kan också användas för betydelsen folk, gensism, natioregni, natioregnavit? Nationalism? Nationalism som namn på statsskick istället för ideologi? Kanske!) och kunde vara ett alternativ - då vi i väst av hävd sett positivt på att skapa facktermer från just antingen grekiska eller latinska rötter. Men man kan också tänka sig något deriverat från engelska eller svenska eller nya lingvistiska konstruktioner på klassiska språk.

Iden om vilket statsskick som ska presenteras som alternativet måste nog vara väl utarbetat och det är ett arbete som nationalister måste ta tag i nu för att ta nästa steg. Gärna med understöd av alla de nationalister som är utbildade i statsvetenskap - men också med hjälp av matematiker och allmänt intelligenta nationalistiska tänkare. Konkretisera och jämföra olika förslag, spela djävulens advokat för att ifrågasätta och hitta fel i dem som behöver täppas till och repareras. När det finns ett förslag som tycks objektivt bättre än nuvarande - med god marginal - finns ett bra underlag för opinionsbildning mm för att komma vidare. Diffusa paraplyorganisationer måste ersättas av detaljerade välgenomtänkta förslag som vägts mot och jämförts med alternativ på ett ärligt sätt.

Ja, kvinnor ska ha både rösträtt och eget myndarskap. Sverige måste bli ett land för vuxna människor, som har mer frihet och eget ansvar. Men ansvar måste betonas mer, då det är något som saknas till stor del. Allting handlar idag om att ha friheter utan ansvar och rättigheter utan skyldigheter. Det är såna saker som gör att eget myndarskap inte fungerar. Det måste ändras. Att bara skylla på biologiska skillnader hela tiden, för att man vill slippa ta ansvar och idka eljest, är oacceptabelt.


Ja, under förevändningen att det finns ett ansvar och ingen kvotering tillämpas. Det skall vara personlig lämplighet för ett jobb eller ämbete, som styr över vem som får utföra det uppdraget/jobbet. Om det resulterar i att fler män får vissa jobb, så beror det helt enkelt på att det finns fler män som är lämpade och det får man acceptera. Man måste komma ihåg att jämlikhet inte är när alla får exakt lika mycket, utan när var och en får vad dom förtjänar.

Dags för diskussion igen.