Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

Tyvärr är nya RoB fortfarande en besvikelse men det görs andra goda doom-mackor. Nämnda Yith dyrkar jag och vill även rekommendera sambagrisarna Fossilization vars EP He Whose Name Was Long Forgotten är nåt slags nedkokt koncentrerad Ill Omen som ju alla älskar. Otroligt rutten death/doom som jag också upptäckte via jewtube när jag satt och lyssnade på Gevurah - Hallelujah.

Namntappade alltså just fyra album av hög klass här.

Här har vi NSBM från Storbritannien, som vi har kommit fram tidigare så finns de väldigt få ban innom Black Metal i just Storbritannien kan tänka att just NSBM är ännu mindre. Men här är i alla fall:

Panzer Division Albion
https://www.bitchute.com/video/A80KKSK0DwF0/

Hittade även den här nyss, fransk NSBM Maléfice. Tyckte först inte att det inte lät så bra med synt och grejer, men efter att jag hörde igenom hela låtarna så tycker jag faktiskt att de var ganska bra

Pour Thulé
https://www.bitchute.com/video/CV825T1shpyG/

Pour La Peau De L'aurovch
https://www.bitchute.com/video/3qnwnox0pmKK/

Jag begriper verkligen inte varför britter har så svårt för att lira black metal. Det där är så uselt och klichéaktigt, nästan så man tror att personen bakom gör det bara för att trolla.

Här liras Sargeist - Satanic black devotion

Åkt land och rike runt idag och pumpat den gamla godingen Wehrkraft av Blodulv. Legendarisk platta för mig. Därmed inte sagt att det är något mästerverk men för x antal år sedan var jag helt inne på att det var så här Black Metal skulle låta. Rå, demodoftande stampa takten-marschblack helt utan finess och variation. Lyckligtvis kom jag på bättre tankar sen men när Blodulv samlar nästan allt de gjort på en 2,5 timmar lång best of så har de en särskild plats i mitt kalla hjärta.

Jag vet inte vad blodulv har för politiska åsikter men det är så här NSBM borde låta.

Det är ju så konstigt när Storbritannien annars är de landet som oftast har bäst band och artister, men just Black Metal är de inte bra på där.

Forhist - s/t https://www.youtube.com/watch?v=MqvouF6fUzw

Sidoproject av Vindsval från Blut Aus Nord. Bra skit!

Jag har som tidigare nämnts inte stenkoll på utvecklingen inom de mer extrema genrerna de senaste 15-20 åren men har UK egentligen utmärkt sig inom någon av dessa sedan tidigt 90-tal? Det är lite intressant för de var ju inte bara "med i matchen" utan de ledde länge utvecklingen. Pop och rock på 60-talet - ledande. Hårdrock och begynnande metal på 70-talet - ledande. Punk, hardcore, heavy metal sent 70 + 80-tal - ledande. Där de började tappa sin ledande roll var kanske när thrashen växte fram, där hade de inte mycket att komma med, men även i början av 90-talet så låg de ganska långt fram inom grind/death/doom osv (Carcass, Napalm Death, Bolt Thrower, Paradise Lost, My Dying Bride osv). Vad hände sen? Har UK bidragit med något stort nytt namn inom extrem musik sedan mitten på 90-talet?

Du borde skämmas länge och grundligt för att du ännu inte begripit storheten med Stilla. Avig, gnisslig och fin black som inte stryker medhårs.
Värt att nämna för alla mongon i tråden:
I regel så är sista halvan av respektive Stilla-platta bäst. Hinsides dagen, Över blodiga vidder, Till den som skall komma och Tillägnan är grymma låtar. En från respektive skiva.

Murg och Stilla är de två banden som i nuläget ger mig mest av Nordvis-anhanget. Grifts senaste gav mig inte svinmycket trots att jag gett den massor av försök.

Dodsferd - Dodsferd

Precis, det var min tanke att de var bland de största inom rock och pop till Heavy Metal. Men när det just gäller Black är de helt novis om man inte räknar med Venom, fast de räknar väl alla nu som vanlig hårdrock.