Citat:
Ursprungligen postat av
Bortamatchen
Jag vet inte särskilt mycket om just Tino. Men typen du beskriver låter som någon som låst in sig själv i cognitive bias. Det händer även intelligenta och begåvade personer. Ofta uttalar de sig högljutt med absolut säkerhet baserat på magkänsla. När något påtalar att de har helt fel. Då reagerar de med vrede och personangrepp snarare än logisk argumentation.
I min erfarenhet så är det väldigt svårt att nå fram till den typen av individer.
Detta är spot on enligt min egen erfarenhet av Tino efter att ha haft viss interaktion med honom i ett par års tid.
Tino är inte lämplig att leda någonting i en svensk kulturkontext. Det han skull ekunna leda vore möjligtvis ett kurdiskt-iranskt fotbollslag eller ett kurdiskt-iranskt forskningsteam men kanske skulle han få stryk isåfall med tanke på hans extremt hetsiga läggning, som sannolikt kommer av att han tror sig vara förmer och veta bättre, även när ämnet är sådant han inte har några särskilda kunskaper om, än de flesta.
Han har uttalat sig bergsäkert om saker som ingen människa kan ha svaret på - saker om framtiden, saker som hur man bäst går tillväga för att uppnå X där det inte finns någon forskning överhuvutaget som ens undersöker hur man bäst uppnår X, och när man kritiserar hans påståenden tar han det som ett personangrepp och trappar upp diskussionen med regelrätta personangrepp och förklarar genast att han anser att man anklagar honom för något, är oförskämd och att man är ignorant och lika korkad och illvillig som nästan alla nadra tydligen också är.
Tino Sanandaji är uppenbarligen relativt intelligent (gissningsvis med en IQ på 120-130 beroende på hur hans intelligens fördelar sig över matematisk förmåga, verbal förmåga och performance-relaterade egenskaper) men han saknar all visdom och har en personlighet som inte fungerar i en svensk kulturkontext.
Om ni såg Uppdrag Granskning när Janne Josefsson skulle fråga ut Özz Nujen om varför han anställt och betalat en snickare svart för att renovera hans sommarhus där snickaren sedermera blev Sveriges dödligaste terrorist och Nujen gick till total motattack mot Josefsson och Josefsson knappt fattade någonting så förstår ni dynamiken i hur det är att kritisera Sanandaji, även om man gör det på goda grunder.
Det är helt enkelt stor skillnad på hur man hanterar konflikter i Sverige och i Mellanöstern och det blir naturligtvis särskilt tydligt när någon blir pressad och felaktigheter i dennes resonemang påtalas eller denna blir påkommen med lögner eller utsätts för tungt vägande argument som talar mot dennes sak och de flesta agerar då i affekt om det är en för dem laddad fråga (Såväl svenskar som mellanösternfolk - dock agerar de senare med största sannolikhet i affekt i ett mycket tidigare skede av en konflikt eftersom du i mellanöstern alltid måste vara beredd att med kraft försvara din heder vid minsta angrepp medan svenskar är notoriskt kända för att vara konfliktundvikande, sannolikt på grund av att vi är mycket behärskade som folk) och personen faller då tillbaka till sitt kulturbiologiskt inpräntade default-läge. Tänk på Nujen mot Josefsson.
Vidare, Tino verkar ha en hang-up där han avskyr vad han kallar "white trash" vilket bara avslöjar hur han tar åt sig av de mediala narrativ som han har nytta av. SD är t ex "white trash".
Han har vid något tillfälle på sin FB-sida förminskat att svenska unga killar som blir rånade av utomeuropeiska gäng och får ett par käftsmällar blir psykologiskt hårt drabbade av detta, och han avskyr allt som påminner om skinhead-rörelsen, nationella personer och SD, hur bildade dessa personer än må vara och vilken samhällsklass de än må tillhöra - de är "white trash", enligt honom. Denna hållning motiverar han ibland med hänvisning till att han hamnade i slagsmål med skinheads på 90-talet.
Så när svenska killar blir rånade av invandrargäng på etniskt grund och får ett par käftsmällar som sätter djupa spår av vanmakt är det inte så farligt, inget att tänak på, men när han fick några käftsmällar av skinheads ledde det en djup antipati mot all reell nationalism och alla nationalister som står utanför dagens rent objektivt vänsterextrema mainstream hos honom.
Inte så lite etniskt hyckleri synes finnas här. Han har även uppgett att han skulle flytta från Sverige om Sverige krävde assimilation, vilket är helt i linje med hans egna kulturbiologiska intressen.
Men Sanandaji är ju liberal så det är svårt att förstå varför skulle det vara så allvarligt om han tvingades assimileras, han borde ju tro på de liberala vanföreställningarna som går under namnet klassisk liberalism, och därför är vi är ju alla enbart närmast oändligt formbara individer, födda som blanka blad, och hans åtta år i Iran eller vad det nu kan ha varit för tid han spenderade där borde vara ojämförligt mycket mindre viktigare än hans trettio år i Sverige, landet han växte upp i. Men nej, det etniska intresset ljuger aldrig och få icke-europeiska liberaler är egentligen liberaler när vi når pudelsn kärna, så att säga.
Det är tydligt att hans humör och personlighet har tagit den här konflikten till en nivå där den sannolikt inte längre kan lösas genom att han i affekt skrev ett extremt splittrande inlägg på facebook.
Inte mig emot, Bulletin får gärna dö och Ivar Arpi, som är den enda i gänget som har ett frö av nationall solidaritet inom sig, gör sig bättre på Kvrtal eller som bloggare eller poddare än på Bulletin.
Men hur ostrategiskt var det inte av Tino att gå ut och anklaga i princip hela redaktionen för att vara omöjliga att samarbeta med och vad gäller Arpi anklaga honom för att vara särskilt omöjlig och dessutom en lögnare. Inser Sanandaji inte att med den profil som Bulletin har valt, medvetet eller inte, så är tidningen ingenting utan dess mycket profilerade klassiskt liberala skribenter som Arpi, Teodorescu m fl.
Dessutom, om Tino nu, som han sade innan lanseringen av Bulletin, ville skapa en högklassig morgontidning i samma stil som NYT, varför anställde han i stort sett bara opinionsjournalister? Varför började han inte rekrytera journalister med erfarenhet av grävande journalstik?
Janne Joseffsson hade ju varit ett avsevärt mycket bättre kap med gedigen grävande erfarenhet. Om Josefsson eller några av de mer liberalkonservativa personerna anställda på Uppdrag Granskning rekryterats med en saftig lön som lockbete och givits fria händer att sätta ihop en grävgrupp hade det kunnat bli högklassig grävande journalistik. Men det säljer ju inga exemplar i dagens kulturkrig, så mycket förstå nog Sanadaji. Så han var tvungen att få med Arpi et al och nu sitter han med svarte petter.
Det ter sig också uppenbart, som påpekats i tråden, att Tino inte förstår att de medier han själv ser ner på idag, som t ex Samhällsnytt, har precis samma status som hans egen tidning skulle få om den verkligen utmanade makten, hur välgjorda de reportage de än publicerade vore och hur polerade de texter de än skrev i Bulletin.
Det understryker bara att Sanandaji lever i sin liberala dröm där sanningar är viktigare än känslor och han tror på allvar att politik handlar om ett rationellt samtal där båda parter strävar efter större förståelse och att fakta är det viktigaste.
Sanandaji tror med säkerhet att "facts don't care about your feelings" är ett mycket insiktsfullt uttryck, som Ben Shapiro (som en gång var öppen med att han ville etniskt rensa Palestina) blivit känd som upphovsman till.
Men i själva verket så är det så att för större delen av mänskligheten gäller att "My feelings don't care about your facts".
Slutsats: Sanandaji är förlorad, och har alltid varit. Det kommer inte gå bra för honom i Sverige. Nu börjar han äntligen avslöjas som den han är, och fansen kommer droppa av några i taget för varje skandal som har sin upprinnelse i Sanandajis storhetsvansinne.
