Meningen med livet - samlingstråd

Meningen med livet är att

1. Studera och jobba för att kunna betala skatt, köpa god mat och betala vattenräkningen.

2. Uppmärksamma de som betyder något för dig.

3. Ha så många orgasmer som mänskligt möjligt (eller ägna dig åt valfri annan hobby)

4.Reta dig på den överhet staten (vår regering och riksdag) är.

5. Upprepa.

Andlighet.

Det finns ingen mening med livet.

Vad menar du med det påståendet?

*Observera att ’mening’ är en subjektiv egenskap, och att tal om ’objektiv mening’ således utgör kategorifel.

Om livet verkligen är meningslöst: Ge mig en endaste anledning att inte mörda dig plågsammast möjligt?

Finns såklart ingen Mening - med stort M - men mening skapar vi ju hela tiden. På Flashback t.ex.

Det skulle kunna hända att någon skulle vilja mörda dig plågsammast möjligt. Det finns dessutom större skäl till det, eftersom du är en lögnare och optimist, vars lögner lätt vederläggs just genom sådant som att ohygglig fysisk smärta överväger den s.k. njutningen enormt.

Mening är en subjektiv egenskap just därför att objektiv mening - mening med tillvaron som sådan - inte existerar.

Den här videon visar på ett briljant sätt hur livet i allt väsentligt bara är lidande och förespråkar efilism - läran om att allt medvetet liv ska upphöra och därmed också lidandet: The EFIList

Meningen med livet är väl att uppleva livet? Annars skulle man väl inte ha ett liv från början
Tror inte det finns någon specifik mening. Enda anledningen till att människan går runt och tänker på det är att man är självmedveten.

Kanske inte säkert det finns en mening med livet, men går alltid hitta en mening i livet.

Jag vet inte vad meningen med livet är.
Men lutar åt att det inte finns någon mening. Det är det som gör att det kan finnas en mening, på samma sätt som att inget vatten i glaset möjliggör att det kan finnas vatten i glaset.

[Från en annan tråd som hamnade i papperskorgen.]


Jag tycker att detta är ett bedrägligt sätt att beskriva det som vi känner till i dagsläget. För det första så är det orimligt att tillskriva universums eller livets uppkomst begreppet 'slump' som om vi på ett meningsfullt sätt skulle kunna avgöra vad det är frågan om att allt detta som vi kallar livet existerar. Att säga slump är att säga mer än vad vi vet och att kategorisera tillvaron utifrån begrepp som är väldigt begränsade till vår egen rådande tankevärld och som faller nedströms från mer matematiska beskrivningar av universum. Ett slags "filosofierande" av den senaste vetenskapen.

För det andra så är det uppenbart att ett strävande efter den yttersta bekvämligheten och välbehaget är något som gör att en organism, åtminstone av vår karaktär, agerar dysfunktionellt ur darwinistiskt avseende och dör ut på ett par generationer. Eftersom livets mening enbart kan existera som en tankelek inom ramarna för livets existens och eftersom livets existens är betingat av livskraftigt leverne och stark avkomma, vilket tenderar att inte vara följden av en mänsklighet som drömmer om behagliga liv och att undfly allt lidande och motstånd, så är det i någon mening besynnerligt med en livsmening som inte upprätthåller sig själv. En sådan mening ser inte någon mening med livet. Undertonen är död.

Njutning och lidande är i övrigt sekundära instrument för en varelse att navigera genom livet, men en intelligent varelse kan se dessa instruments begränsningar och hur de särskilt är begränsade i en miljö som är annorlunda från den som instrumenten utvecklades för att vara anpassade för.

Dessutom är vi främst begränsade till vår egen kreativa förmåga och den går ju åtminstone bortom föreställningen att allt kretsar kring njutning och lidande - för det vet vi ju med säkerhet att fler filosofiska förhållningssätt än så har konstruerats genom de årtusenden som skarpsinniga människor har funderat på dessa frågor och dokumenterat sina tankar. Det är alltså inte "det enda" som vi är förmögna till. Vi kan föreställa oss andra sätt att se på saken.

Ja, och speciellt betydelsefull är den mening med livet som är gemensam för människor i ett samhälle, tror jag. Förr i tiden utgjorde alla möjliga föreställningar om fenomen på himlen och på jorden en bakgrund som gav mening med livet. Nu försöker man stoppa dit de senaste vetenskapsrönen, som du säger. Men det behövs ett nytt paradigm, en djupare parabel för att tolka vår tillvaro, något som ger mening och hopp för framtiden. En dag kommer en ny profet och ger oss detta paradigm och först då inser vi vad meningen är och kommer undra över att vi kunnat leva utan att veta det tidigare.