Uttalet av bokstaven J i olika språk

Att bokstaven "j" uttalas som ett vanligt simpelt j-ljud (som i svenskan) i andra språk är tydligen inte alls självklart, har det gått upp för mig på senare tid.
Att förnamnet John på engelska uttalas ungefär [Dschonn] har jag väl i och för sig haft koll på samt att "j" i franskan också ofta är nån slags sje-ljud. Men jag har börjat inse att jag säkert har missförstått uttalet av massor av utländska ord och namn som har varit transkriberade enligt engelska regler...

Azerbaijan är ett sådant namn som jag garanterat skulle ha uttalat fel om vi på svenska inte hade haft en egen stavning (Azerbajdzjan).

Frågor: Hur uttalas bokstaven j i andra språk som du behärskar? Och hur har det kunnat bli så här olika uttal? Hur lät j när det latinska alfabetet skapades?

Juan på spanska vet du säkert att det låter som schuan, samma ljud som i "choklad".
Italienarna använder knappt bokstaven J över huvud taget.
Det verkar mest vara finnar, skandinaver och germaner som använder J på samma vis.

Slaver gör det också, åtminstone de som har latinskt alfabet.

Slaver också. Nu har iofs flera slaviska språk ett annat alfabet, så t.ex. ryska går inte att jämföra rakt av, men om vi tittar på kroatiskan (och närbesläktade språk) så är j alltid j som på svenska.

Edit: Tvåa på den kommentaren...

Och ungersktalande.

Ett litet påpekande bara. De engelska och franska "sje-ljuden" (affrikata i det engelska fallet, om man vill vara petig) är tonande. Det är mycket viktigt om det inte skall skära i öronen på modersmålstalare.

Just det. Mitt försök till fonetisk stavning borde kanske varit [Dzjonn] eller nåt åt det hållet. Tonande sje-ljud är väl för övrigt ett bra exempel på ett ljud som vi inte har i svenskan och därför har svårt för att lägga märke till. Även om det inte är särskilt svårt att uttala för en svenskspråkig så hör vi inte intuitivt skillnad på tonande och tonlöst sje-ljud.

Det svenska j:et uttalas uttalas ju olika beroende på. "Som simpelt j-ljud" (Janne), som [ij] (Maja/paja) och som [i] (maj, skraj).

J fanns inte som egen bokstav när det latinska alfabetet utformades utan var en grafisk variant av I. Om detta och om hur den uttalas på olika språk kan man läsa bl.a. i engelska Wikipedias artikel om bokstaven. Frågan om hur sådan inkonsekvens är möjlig kan väl kortfattat besvaras dels med att uttal förändras okontrollerat och i olika riktningar i olika språk, dels med att de som under historiens gång haft auktoritet nog att reglera skriftspråksnormer inte har gjort det i samstämmighet med varandra.

Alla bokstäver i alla språk uttalas alltid något olika i olika kontexter. [i] är tecknet för en stavelsebärande vokal och j är inte stavelsebärande i något av dina exempel och – vad jag vet – inte heller i något annat svenskt ord.

Precis. Och för mig PERSONLIGEN är det dessutom ofta så att inte ens /i/ uttalas stavelsebärande. (Alltså att /i/:et i opium uttalas som /j/:et i pjuck.)

Konsonantiskt /i/:
variera, allians, million, region, idiot, Hussein, Kristian, Julia, gymnasium, formalia, piano, karriär ...


Vokaliskt /i/:
siames, diamant, patriot, kokain, fiol, gymnasial ...

Ryska är ju ett riktigt j-språk,
е, ё, й, ю, я har väl samtliga "vanligt" j-ljud.