Citat:
Ursprungligen postat av
hardusettminapa
Du måste vara världens i särklass mest rädda människa. Jag har stött på många panikslagna sängvätare till covidhysteriker i denna tråd och på andra ställen det senaste året, men ingen kommer ens i närheten av dig.
Inte ens de värsta stolpskotten i den här tråden ju tror att viruset är SÅ FRUKTANSVÄRT farligt som du har fått för dig att det är.
Mycket fascinerande (och obehagligt) att se hur pass hjärntvättad en människa faktiskt kan bli. Men mitt i allt elände får man väl vara glad att du är one of a kind.
Jag är inte hjärntvättad, jag har följt COVID sen januari förra året. Jag har följt allt, sett allt man kan se och lagt tusentals timmar på att researcha detta. Jag har under många år jobbat som journalist i Stockholm och fått ett stort kontaktnät, med bland annat läkare och andra kunniga, som i sin tur även de bekräftat hur allvarligt detta är. Jag har också lagt mycket tid på de delar av internet som folk inte vill vara på och sett med egna ögon videor på offer, från sjukhusen, från högar med döda människor, världen över, som gemene man inte ser.
Detta virus är sjukt farligt, för att det är så lömskt. Ingen vet hur den kommer klara sig, och medan det finns statistik så finns det inga garantier. Fullt friska 20 åringar som aldrig rökt en cigg och som tränar varje dag dör i hemska lunginflammationer av viruset. Ingen är säker, ALLA kan dö av detta. Att spela på oddsen är dårskap.
Jag är sjukt rädd, inte egentligen för just detta virus, utan för döden. Kunde jag, skulle jag leva för evigt. När jag var liten brukade jag kolla ut mot skogen och hoppas att det kom en vampyr eller varulv och bet mig så jag fick evigt liv, det var min största dröm. Sedan har jag ett väldigt bra liv. Innan pandemin hade jag världens bästa jobb enligt mig, frilansande journalist i Stockholm, med bra lön och roliga uppdrag. Jag hade många vänner och en härlig familj. Jag var lycklig, jag mådde bra. Och jag levde bra. Jag lever hälsosamt och riskfritt, jag flyger aldrig, det är jag också ganska rädd för, jag tar i princip aldrig bilen, och gör jag det kör jag sakta. Jag kollar 10 gånger åt varje håll innan jag går över gatan och att gå runt och glo i telefonen utan att se var man går, skulle jag aldrig göra. Jag är extremt försiktig och jag VET att jag kommer att dö gammal, det enda som kan hindra det är smittsamma sjukdomar. Covid är det största hotet för mig liv jag någonsin varit med om, därför är jag så extremt rädd. Jag vill inte dö, jag vill inte ta några risker med detta.
Jag förstår inte "yolo" tänket folk har. Tänk så blir du smittad imorrn och dör om 2 veckor, var det värt ölen du tog med din vän? Var det värt besöket till gymmet? Var det värt att ta en öl för att dö ung? Hur folk inte kan bry sig om de lever eller dör kan jag inte förstå. Är ens liv då så fruktansvärt hemskt då?
