Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Ja, men det är väl allt runtomkring snarare än själva sporten? Det är så klart mer glamoröst att åka till Monaco och gå på Grand Priiiii än till Värmlands skogar för att kolla Svenska Rallyt.

Har inte sett så mycket av Matgeek för att kunna uttala mig.

Att skryta med att man röstar på Moderaterna och ha klistermärken med ett M loggan på leasingbilen.

Medelklass må åka på F1-lopp men de är få. Iallafall är det få svenskar som gör. Rimmar dessutom uselt med den där mpväljare-omsorgen för miljön. Dessutom är det rejält dyrt.

Jag var iväg en gång på budgetbiljett för att ha råd. Ingen sittplats vid startområdet precis utan jag minns mest att jag stod på tå bakom en jordvall. Men visst, det var en grej ändå.

Att buy-in är nog väldigt typiskt medelklassen. Under- och överklass har mindre illusioner, oavsett om jobbet ger 20k eller 250 k i månaden så är det för pengarnas skull de gör jobbet och det hymlar de inte om.

Men medelklassen tolererar inte det, jobbet måste vara meningsfullt eller snarare kännas meningsfullt. Vilket i praktiken betyder att man köper den bullshit HR kör tills man går in i väggen. Efter att ha gått in i väggen inser man att HR lögner var bullshit och då vill man göra något annat, "mer meningsfullt" med sitt liv, typ guerillaodling.

Det är inte bara i förhållande till jobbet detta gäller. Den avgrundsdjupa ångest medelklassen känner så fort tanken närmar sig realiteten att deras liv mest är ett dussinliv som alla andra, gör dem oerhört mottagliga för all slags bullshit. När verkligheten kraschar och de ser genom bullshiten så är lösningen mer bullshit, ny bullshit, bättre och större bullshit.

Kan det bli mer tacky än det här?: https://www.svd.se/svenskt-power-couple-pa-manhattan

Hela reportaget känns som ett upplägg för att attrahera ironisk trafik.

Har faktiskt gjort klassresan från daytimejobuppväxt i höghus och radhus till att nu sen några decennier bo i det akademikertäta, egenföretagartunga, semiposhområdet. Och har kommit att ha kontakt med en del ”familjer”. INGEN i de familjerna jobbar för att tjäna deg. Någon som driver släktföretaget är cashcow. Sen blir de andra agronomer, konstnärer, journalister, samhällsvetare. Pengar är ingen trång sektor. Det är hur man vill leva sitt liv som är grejen. Visst, en person nånstans bakåt har sett till att kulorna rullar in. Och många får goda inkomster, man har självförtroendet och språket. Men tror aldrig jag hört någon, mer än entreprenören i familjen prata om pengar. Snarast skryter man om att ha lite pengar. Så var det inte där jag växte upp.

Detta är TM-deluxe för mig: https://midnatthome.com/elsa_kugelberg/

Mängder av referenser till dyra märken (Boss, Burberry och Gucci), design och inneprylar (Iphone) samt hänvisningar till duktiga statusvanor, i stil med exklusiva boenden/resor (Paris), skönhetsrutiner, flerspråkighet (öva på tyskan), restaurang/cafebesök, litteratur/böcker och träning, som subtila försök till att hävda sin medelklassighet, medvetenhet och trendighet. Fenomenet att offentligt proklamera eller skylta med sin välfyllda bokhylla - som vittnar om ett överlägset kulturellt kapital - via utstuderade bilder på den, gärna där den syns innehålla prestigefyllda storverk av lite halvt glömda mästare, typ Stefan Zweig, är faktiskt symptomatiskt för Stockholms-versionen av TM i Sverige.

I övrigt så skulle jag vilja påstå att det är särskilt TM att kokettera om hur gärna man använder dyra parfymer, och då på ett sätt som gör att man uppenbart önskar framstå som ngn doftälskare, typ i stil med den berömde "solkungen" i Versaille på 1700-talet, kondensör på området till trots för att så inte alls är fallet.

En Kugelberg kan rimligen inte vara "tacky medelklass". Det är en adelssläkt med skyhög status.

Kugelberg är väl inte en adlig släkt?