Citat:
Idag är det den internationella kvinnodagen. Det uppmärksammar SFIF på friidrott.se genom fem hyllningsporträtt till kvinnor som varit av betydelse för kvinnlig friidrott. Dessa är Carolina Klüft, Allyson Felix, Grete Waitz, Wilma Rudolph och hör och häpna Caster Semenya. Jag tycker det är oerhört märkligt att man genom att beskriva Semenya som en hjälte i sammanhanget, tar så kraftigt avstånd från sitt eget internationella friidrottsförbund, som sedan lång tid tillbaka ligger i konflikt med henne. Vad frågan gäller behöver jag knappast nämna. Är det verkligen SFIF:s inställning eller är det några anställda på kansliet som har kuppat in artikeln? De fyra övriga kvinnor som nämns har jag självklart inga invändningar emot.
https://www.friidrott.se/nyheter.aspx?id=25148
https://www.friidrott.se/nyheter.aspx?id=25148
Nej, det är naturligtvis både genant och okunnigt av SFIF att lyfta fram Caster Semenya i detta sammanhang. Och en skymf mot de övriga - kvinnliga - idrottarna som uppmärksammas. Men vem är egentligen förvånad? Den här sortens aktivism genomsyrar hela det svenska samhället, och även idrotten. Aktivisterna har också en stor fördel eftersom ingen vågar säga emot dem. Det räcker att en person driver den här linjen för att få alla de andra med sig. Eller rättare sagt, de andra ger sitt bifall medelst tystnad. Det räcker att hänga på ändelsen -fobi på den aktuella företeelsen för att aktivisten ska få sin vilja igenom. Ingen vill vara en -fob.
Undrar om alla de medtävlare till Semenya som genom åren berövats både ära, medaljer och prispengar instämmer i att Semenya är en hjälte? (eller hjältinna, som förmodligen är den politiskt korrekta termen trots att hjälte är könsneutralt)
