Vad innebär Gudsfruktan?

Inte i detta liv, tyvärr.
Men vid Kristi återkomst händer detta hans lärjungar (1 Joh 3:1-2):
Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom. Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.

Hur ska man kunna leva med det tills dess?

Icke-kristna fattar inte sådant här. Hos dem frodas lilla Hitler och hålls i schack mest bara för att lilla Hitler är rädd för straff från överhetens sida, för social isolering och annat sådant.
Men talar du om kristna så tacklar de eländet genom att rena sina samveten i Kristi försoningsdöd som de döpts till (Hebr 10:20-25):
Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött. Vi har en stor präst över Guds hus. Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten. Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har gett oss löftet är trofast. Låt oss ge akt på varandra och uppmuntra varandra till kärlek och goda gärningar. Låt oss inte överge våra egna sammankomster, som en del har för vana, utan uppmuntra varandra, detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.

Så stryper man åt lilla Hitler, hämmar det fula svinet så att det inte kan röja fritt. Finns andra bibelställen också, men detta kan stå här som en början.

Det viktiga är att kunna bestå inför Guds dom och få ingå i det eviga paradisiska livet. Så länge lilla Hitler inte tar över är de kristna kristna och så länge de kristna är kristna är de i bästa vård.
Synd att gnälla när framtiden är så ljus och evig.

Men tills dess bör det finnas orsak att frukta Gud?

Tja, hur tänkte du där - skulle en liten Hitler tycka att det är mysigt att vara med Gud, eller Gud mysa med en liten Hitler?
I don't think so!

Jag hoppas inte att Herren ser mig som inget mer än en liten Hitler, är det naivt?

Ja. Gud dömer inte som människor, för han ser in i människan, ser alla motiv också, all brist på kärlek, all egoism, all likgiltighet, allt hat, all otacksamhet.
Inför hans domstol duger inget som är det minsta syndigt, och synd definierar han enligt sin lag inte vi efter våra önskedrömmar.
Vi är alltså illa ute och hade inte en chans som läget var.
Detta är bakgrunden till att det behövdes och krävdes en Frälsare, en Försonare, en Förlåtare, en Friköpare, en Frikännare och det till 100%!

Ja men jag måste väl få hoppas att han har ett syfte för oss mer än det vi är i vår synd?

Hur menar du?

Att vi kan vara ämnade till mer än att misslyckas.

När du skriver "misslyckas" får du det att låta som om vi bara vill väl men tyvärr kommer till korta. Människans syndighet går mycket djupare än så.