Citat:
Ursprungligen postat av
kermith
Moscow. Hur mås det vår vän. Bra att se att du försöker komma in en stund.
Tack för omtanken återigen, grodan! Det uppskattas mycket
Gårdagen (fredag) var höljd i en sorts dimma. Jag glömde blända av med helljuset, visste inte var jag lagt tv-dosan osv. Som att vara helt vaken, men ändå yrvaken. Känslan påminner om den sorts hjärtesorg man känner efter man blivit dumpad av sin första riktiga kärlek. Det gör så jävla ont, men känns på ett sjukt sätt ändå renande och karaktärsbildande. Jag är uppväxt med att bygga ställning på en vindpinad fabrik 35 meter upp från marken. Men den sortens smärta som slog mig som en slägga, när min älskade vän drog sin sista suck, var så monumental och förlamande att jag tappade fotfästet.
Min första hund (sambon kom in i mitt liv med den underbara varelsen), och jag är nu såld på att ha hund resten av mitt liv. Damen i fråga var en chinese crested, världens mysigaste, som aldrig i hela helvetet gjorde en ondsint gärning. Hon älskade att gosa in sig i filten i soffan.
Du delar mitt synsätt och vet att när Gud stänger en dörr öppnar han samtidigt ett fönster. Det blir säkerligen en ny livskamrat inom nått år.