Att söka efter Gud

Jag satte mig på knä en dag och bad. Jag bekände Jesus som min herre och min frälsare - bad om förlåtelse för mina synder och saker som jag gjort (och som jag ångrar hjärtligt). Det tog emot att göra det. Kändes konstigt. Framförallt för en som blivit upplärd att var man klarar sig självt. Men ändå kändes det rätt så jag fortsatte att be varje kväll. Började läsa bibeln med för att ta mig till budskapet. Antar att tron kom att växa till mig för idag tror jag helhjärtat på Jesus kristus.

Antar att man får lämna egot på sidan när man söker gud. Försöka lämna därhän saker som man lärt sig och lämna gamla tankemönster som man tenderar att upprätthålla (av trygghet kanske).

Vi lever i en narcissistisk tid. Mycket handlar om individen - om självet. Vilket gör det svårt för många att leva för annat. Vilket gör det svårt att leva för något större än en självt och leva för gud. Men kan jag finna så kan även du.

Alla snubblar vi på resan till honom. Men ge aldrig upp - om du verkligen vill finna honom.

För att bli kristen behöver du bara bli med i en församling och säga och göra som de andra i församlingen säger och gör.

Att tro på Gud är något annat. Då ska du hellre söka i evangelierna än i kyrkorna. En bra början är att ta Jesus på allvar. Vad säger han?

Det stora är att tro utan att veta, men vartefter man sänker garden och öppnar sinnet så får man veta. Lite i taget.

Så kan det vara. Men många som jag pratat med har upplevt frälsningen, eller heliga ande, eller Jesus på ytterst påtagliga sätt... de har beskrivit det som ren lycka, att de började gråta, att de blev varma och pirriga, att de kände en enorm kärlek, att de kände sig upplysta och upplyfta osv. Jag känner absolut ingenting. Känner att det jag läser känns osannolikt. Men jag VILL ju TRO. Jag vill verkligen TRO. Men jag kan inte. Har testat olika samfund, kyrkor, bibelkurser osv men det händer liksom inget.

Gillade Hillsong för där kände jag i alla fall något, men det förstår ju jag med att det bara var musiken och stämningen. Inte den heliga ande på riktigt. Men jag drogs med och blev lite rörd.

Om man nu tror att Gud skapade människan så anser jag att resultatet inte är något vidare. framförallt inte när man påstår att hen är allsmäktig. Om en produkt med så många skavankar som människan släpptes av en fabrik så fick den stänga. Varför skapade Gud människan med så många brister när han hade alla möjligheter att skapa något fulländat?

En bra och rationell tanke. En allvetande och allsmäktig Gud........som klantade till det så in åt helvete. För detta krävs kreativa bortförklaringar. Alla dessa är naturligtvis löjliga. Mest utvecklad är Jehovas vittnens bortförklaring........och därtill den mest löjliga och korkade; Gud valde bort sitt allvetande när han skapade människan.

Det kan inte bero på att människan väljer bort Gud, genom att missförstå vad Gud är?

Suck...om Gud är allsmäktig borde han ha en viss pedagogisk skicklighet. Eller hur? Så, om Gud inte når fram till sin skapele (människan) så är p g a hans egen oförmåga eller ovilja, eller hur. Ty, om Gud skapat människan så borde han vet bättre om människors tänkande. Väldigt klantigt och psykologiskt okunningt av Gud.

Vi se inte Gud på samma sätt, det verka som att du se Gud som en Han och att "han" kan göra vad som helst när som helst. Låter lite som att du lever i en Hokus pokus värld. Tro du också att han är en saga och att han kan vandra på moln?

Jag tror inte det.......det är en tro som är reserverad för bokstavstroende. Och det är sådana jag främst vänder mig till i debatten.

Det är vårat fel, från början var vi perfekta (typ). Men Gud straffade alla för det som Adam och Eva gjorde. Synd och skuld går i arv.

Jesus är de första folket som byggde själen, de ha levt likadant under största delen av våra liv och därav ha stort inflytande på oss. De skapade Gud med deras högsta önskan att en dag få komma till Fadern. Detta gjorde att alla nya generationer kunde finna Gud om de levde som Jesus.

Hjärnan tillsammans med ryggraden inom dig utgör ormen som en dag tog sig upp på land och levde utan alla dagens sinnen, det som var utvecklat var känslan. Dagen när solen lös kunde ormen känna den positiva energin, och på natten utvecklades negativa känslorna. Detta fick ormen att tro att den positiva energin är de som skapat ormen själv, och måste vara Fadern. Att försöka ta sig till Fadern fick ormen att tro att där finns inga onda känslor, bara lycka och frihet.

1 Om gud är allsmäktig, varför skapade han människor som syndar?
2 Vilken märklig syn att synd och skuld går i arv. Skulle jag ärva mina förfäders synd?
3 Vad menar du med skuld och skuld till vem?

Du skriver som om du lever i en annan värld...

PS Jag har inte heller förstått hur barnen till Adam och Eva kunde skaffa arvingar utan att begå incest..