Citat:
Ursprungligen postat av
cinnamonbon
Hade jag haft ADHD hade jag blivit oerhört provocerad av Judiths snack. För mig beskriver hon bara en väldigt energisk person, hon har ju sina lösningar som när hon beskriver hur hon inser att hon är för speedad och då sätter sig ner, håller handen vid hjärtat och kan sansa sig eller hur det nu var hon beskrev det. Eller som det här med att hon vet hur hon ska göra föra att stimulera kroppen och psyket för att fungera i vardagen. Problemet med personer som har ADHD är väl just att man INTE kan lösa det helt utan medicinering? Som jag har förstått det kan man absolut påverka hur man mår genom att ha dessa verktyg i vardagen typ som de hon beskriver, men det i kombination med medicinering. Det blir ju en helt annan sak om hon inte skulle kunna hitta "lösningar" och livet konstant blev problematiskt/kaotiskt på grund av det.
Som när människor slänger sig med ordet ångest. "Åh, jag får sån ångest!" Nej, puckofisk, du får inte ångest. Du känner en oro och ångrar att du inte pluggat till geografiprovet som du har imorgon.
Sååå. Rant over!
Det är otroligt provocerande. Även människor med ADHD på pappret är provocerande om dom pratar om sin diagnos och gör sin personlighet baserat på fyra bokstäver. Så Judith är den värsta av dom värsta, en självdiagnos som gör en personlighet av en felaktig ADHD beskrivning är efterblivet.
Om vi ska dra en dum jämförelse men ändå lite relevant, tänk dig att vara perfekt, normalt fungerande, ha jobb, ekonomi jada jada och påstå sig ha downsyndrom. Den personen är Judith.
