Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Almsäter och Ekman. En spekulation baserad på 2 vittnen:

8) De själva eller någon annan har efter händelsen bestämt att de inte vill dras in i utredningen. De råkar hamna på bild vid Sabbatsberg vilket i sig inte är "farligt". Men att de befunnit sig väldigt nära mordplatsen ungefär samtidigt som mordet och kanske sett GM är något de inte vill avslöja för någon.

Jan Östberg ägde på 60-talet företaget Rationell Planering AB som utbildade IB-agenter i nätplanering. Han var samtidigt budgetansvarig på RPS (regeringskontakter i budgetfrågor). Han köpte i slutet av 60-talet Valla Torp åt FRA och IB. Har enligt egen uppgift genomgått alla kurser i underrättelseutbildning som finns i försvarets regi. Reservlöjtnant.

Hans Holmér var kapten på I1, reservofficer och fick underrättelseutbildning i mitten på 60-talet. Byråchef på RPS under budgetchef Jan Östberg. Hade kontakt med Birger Elmér och blev budgetchef efter Östberg. Blev 1970 Säpochef (utan s-fientlig attityd) med hjälp av Stay-behind-engagerade rikspolischefen Carl Persson. Blev sommaren 1976 polismästare i Stockholm. År 1982 inrättade han fyra gatuvåldsgrupper (inklusive Basebolligan) och blev 1984 länspolismästare i Stockholm. Enligt sin chaufför, Rolf Dahlgren, kryssade Holmér omkring i City under kvällen när Palme mördades och besökte mordplatsen tio minuter efter mordet utan att ge sig till känna. Själv påstod han att han var på Scandic hotell i Borlänge. Nästa morgon tog han befälet över utredningen och omgav sig efter en tid med ökända livvakter från gatuvåldsgrupperna.

Barbro Sagnell arbetade på FRA på 50-talet, var en legend på FRO och ledare för Grupp Barbro, vilka var aktiva i City kvällen då Olof Palme mördades. Gruppen, som anses ha tillhört Stay-behind, brukade träna radiosamband i City tillsammans med Föräldraföreningen mot narkotika (FMN). Barbro Sagnell hade en gemensam bekant med Ingrid Klering, Mårten Palmes flickvän vid tiden för mordet.

När justitieminister Lennart Geijer 1971 ville att Säkerhetspolisen skulle undersöka Barbrogruppen, svarade dess chef Hans Holmér att gruppen inte existerade utom möjligen som "Blomkvistare". Men i januari 1975 sökte en "Barbro" upp chefen för Säkerhetspolisens kontraspionage, Olof Frånstedt, med referenser från den operativa chefen för det militära underrättelseorganet GBU (kommendörkapten Klas Wikland) och berättade att hon var ledare för en grupp som bedrev spaningar på kommunister och nazister och att hon ville bli lämnad ifred av Säkerhetspolisen.

Donald Forsberg, f.d. IB-agent och f.d. Säpoanställd, säger sig ha sett två personer som tillhörde Barbrogruppen i City kvällen för mordet på Olof Palme. Dessa brukade samverka med FMN och träna radiosamband med walkie-talkies. Han har blivit hörd om detta av Palmeutredningen.

Katarina Cnattingius ansvarade för FMNs närradiosändningar i Täby på 80-talet. Carl Göran Edquist Borgenstierna, som var morbror till Cnattingius man, var nazist, frivillig i Waffen-SS och juridiskt ombud till Lars Tingström (bombmannen), som i sin tur var vän med Christer Pettersson.

Christer Pettersson besökte klubb Oxen första gången i december 1985 och sista gången den 28 februari 1986, kvällen för mordet på Olof Palme. Det var Paul Molander som hade anlitat honom som "vakt" på Oxen. Pettersson brukade dyka upp på Oxen då och då och sitta för sig själv någon halvtimme innan han gick därifrån. Kvällen för mordet på Olof Palme tillbringade han en längre tid på Oxen än vanligt. Oxen låg mindre än fem minuters promenad från mordplatsen.

Det är oklart vem som ägde Oxen. Vissa menar att det var Sigge Cedergren, som då och då gav Pettersson amfetamin. Reinhold Jansson att det var och Cedergren tillsammans. Det ryktas också att någon hade förlorat en andel på spel. Carl Göran Borgenstierna ägde nattklubbar och porrklubbar i Stockholm och han skulle kunnat ägt Oxen via bulvaner.

Efter biobesöket gick Olof, Lisbet, Mårten och Ingrid Klering söderut till ABF-bokhandeln. Där frågade Mårten om de inte kunde gå hem till föräldrarna och dricka te, vilket också Olof ville. Ingrid Klering tackade nej och ville gå hem till sig. Mårten frågade om föräldrarna skulle åka taxi hem, men Ingrid Klering menade att de kunde promenera hem. Olof tyckte att han kände sig stel efter biobesöket och därför skulle promenera hem.

Lisbet Palme kände igen Christer Pettersson från mordplatsen som den person som började springa mot trapporna. Hon associerade honom inte med mordet just då utan trodde att de hade blivit beskjutna från ett större avstånd. Ovanför trapporna såg Christer K en man springa Malmskillnadsgatan mot Döbelnsgatan och några hundra meter norrut såg Claes Brewitz en man springa Döbelnsgatan norrut. På Markvardsgatan, 50 meter från Döbelnsgatan hittades på söndagen en revolver som lämnades till polisen. Revolvern försvann och visades aldrig för Palmeutredningen. Efter att massmedia tagit upp saken meddelades att revolvern var destruerad. Den påstods ha varit laddad med tre lösa skott, varav två var använda.

Sonen till Ingrid Klerings och Barbro Sagnells gemensamma bekant sålde 1988 en tavla till Ingrid Klering som föreställde en man som låg på marken sedd genom ett kikarsikte. Hon sa att hon skulle ge tavlan i födelsedagspresent till Mårten Palme. Efter en tid ville hon lämna tillbaka tavlan och sa att Mårten hade fått "dåliga vibrationer" av den.

Fråga gärna efter mina källor!

Vem är Christer K? Finns det något förhör med honom?

Här plockar Jan Andersson ut SE ur en fotosamling. Där han kunde redogöra för Stigs uppträdande på mordplatsen. Detta enligt polis Håkan Ström. Diarienummer E 9978.

https://drive.google.com/file/d/1YjcC6KDMYnU95SUHcpOJvKbJGQ5-GaOw/view?usp=sharing

Sidan 3. Jan Andersson. Diarienummer. E 9978-1-C.

Här plockar Jan Andersson ut SE ur en fotosamling. Där han kunde redogöra för Stigs uppträdande på mordplatsen. Detta enligt polis Håkan Ström. Diarienummer E 9978.

https://drive.google.com/file/d/1YjcC6KDMYnU95SUHcpOJvKbJGQ5-GaOw/view?usp=sharing

Sidan 3. Jan Andersson. Diarienummer. E 9978-1-C.

Finns det en bild av den tavlan?

Ok.

Kontentan blir att vi skulle behöva få tillgång till hela avsnittet. Det finns även möjligheten att det finns fler löpnummer efter förhören som vi har tillgång till.

Beställningarna till PU, lagda 200908, löd:

''Samtliga förhör och handlingar gällande vittnet Christopher Almsäter''

''Samtliga förhör och handlingar gällande vittnet Anders Ekman''

Bevisligen anlände enbart ett för respektive person. Och då är vi inne på det jag skrivit om tidigare. Ibland verkar det som att PU medvetet inte skickar allt vid en begäran.

Christer K finns omnämnd i Granskningskommissionen SOU 1999:88. Han har hörts av polisen men jag har inte sett protokollet. I korthet:

CK var gräsänkling och tog bilen till Malmskillnadsgatan. Där Döbelnsgatan övergår i Malmskillnadsgatan är han nära att köra på en beväpnad person. Han lämnar uppgiften först när resningsansökan mot CP är aktuell på 90-talet.

Nej, jag angav ju precis Per W som en tänkbar kandidat, och att han kan ha sprungit mycket kort, och att det var detta Jan Nilsson såg.
Det är ren spekulation, och att han hade i tankarna att han skulle göra det vet vi.

Håller med.
Personen var inte hörd i den stund som bankomatsammanställningen gjordes, men borde ha hörts inom kort därefter.
Eftersom vi inte ska försumma personer som befann sig nära platsen för mordet bör man begära ut detta förhör om det existerar.

Ok, hans vittnesmål ser inte ut att vara med bland det nyligen upplagda materialet kring Malmskillnadsgatan i palmemordsarkivet vilket man kan tycka att det borde. Men det beror kanske på hur begäran gjordes.

Rent allmänt verkar det varit väldigt mycket folk i farten ovanför trapporna om man ska tro alla vittnesmål...