Bulletin - nytt mediaprojekt till höger

Framtiden är en mörkhyad flicka, så hette det när jag var yngre och det fanns ingen anledning att tvivla på den utsagan. Befolkningsökningen var störst där människor inte var lika bleka som i Sverige. En annan förändring kunde också förväntas: om jordens befolkning blandades mer skulle färgskillnaderna jämnas ut. En extra fördel vore förstås om detta kunde gynna en fredlig utveckling med färre konflikter baserade på stamtillhörighet.

Viss tröst kan man kanske ändå söka i det faktum att andelen britter med det som där kallas rasblandad bakgrund förväntas öka från dagens 2,5 procent till 30 procent vid nästa sekelskifte, åtminstone om man får tro Eric Kaufmanns bok Whiteshift (Abrams books, 2018). En annan författare i samma land, Remi Adekoya, menar i sin nya Biracial Britain (Constable, 2021) att den nutida fixeringen vid ras och hudfärg kommer att försvinna endast om fattiga och dåligt fungerande länder blir välmående och demokratiska. Först då kan vi sluta titta uppåt och nedåt.

När jag en tidig morgon den 6 maj 2013 från min klostercell i Paris tionde arrondissement gick ut i världen som en kvinna blev det klart för mig att världen i framtiden måste bevekas med hjälp av kvinnliga energier.

Efter ett misslyckat århundrade med två världskrig och efter dem dessutom ett tredje TOTALKRIG, som verkar ha gått över i ett evigt undantagstillstånd med den nyliberala marknadens TOTALA seger och dess förstörelse av alla hittills tänkbara former av samhällen och livsformer, en sann ALLmakt som har befriat pengarna från dessas tidigare koppling till guldet och därmed materien, samt de ur materien tillverkade varorna och förvandlat dem till ren, helig (virtuell) ande; då stod det klart för mig att ett liv som man, och med mannens våldsamma och planetförstörande energier, inte längre var möjligt och att historien som hittills har bestått av våldtäkt på den kvinnliga stillheten genom den gudalikt manliga BIG BANG, en historia berättad av mannen och som likt en penis på ett perverst positivistiskt sätt rört sig spikrakt in i en ständigt accelererande framtid, att den historien från och med nu skulle behöva bli en kvinnlig berättelse, en som inte fortskrider utan fullbordas långsamt kretsande, som ringas in och berättas av en kvinna.